Ersboda siktar mot ettan

De senaste säsongerna har det inte funnits så mycket positivt att skriva om Ersboda SK. Men just nu blåser det väldigt positiva vindar i väl sträckta segel.

Ersbodas damer är efter en fantastisk grundserie redo att kvala till division I mot gamla elitserielaget Boden. Kvalet inleds på långfredagen på bortaplan och returen spelas måndagen den första april på Ersäng.

- Läget i truppen är kanon. Vi gjorde vårt sista pass inomhus i går och det var nog säsongens bästa träning. Det var grym fart på grejerna, säger Andreas Lindegren som tränar laget tillsammans med Magnus Norrman och Erik Ställ (i mån av tid).

Motståndarna Boden vet man en hel del om. Lindegren och Norrman tog nämligen en roadtrip upp till Kalix för att scouta laget i deras sista grundseriematch.

- Vi fick en hel del bekräftat. Boden är ett ungt lag som spelar väldigt fysiskt. Det är en annan domarnivå där uppe, så nu är vi förberedda på det. Vi har t ex inte dömt någonting alls på träningarna utan vi har låtit spelarna smälla på rejält, säger Lindegren.

I Ersboda finns både rutin, talang och bredd. Dessa tre tillsammans är lagets nyckel till framgång.

- Jag är jättenöjd med truppen. Vi har flera unga och lovande spelare som får klockren hjälp av våra äldre och mer rutinerade spelare då det blir tightare matcher. Nu har vi dessutom fått tillbaka Jessica Hugosson Wallgren från skada och värvat in Sofia Strand och Angelica Mähler från Iksu Ungdom, säger Lindegren.

(På minuskontot finns dock den hårdföre backen Namita Andersson som flyttat till Göteborg)

play for charity

Laget kommer även i sin returmatch att bidra till #playforcharity.

- Vi skänker 10 kr per betalande åskådare, berättar han.

Lindegren har under en längre tid suttit med i hjärtat av Ersboda SK men nu har han fått jobb som journalist på en av Umeås tidningar. Situationen inom Ersboda har varit minst sagt kritisk men enligt Lindegren är det på väg åt rätt håll.

- Det går åt rätt håll även om det fortfarande finns mycket att jobba på. Att vi kvalar nu är en viktig grej och vi kommer att göra allt vad vi kan för att gå upp. Det här sänder signaler om att föreningen lever igen, konstaterar han.

Persson till Granlo

Tiden på året när RIG:s avgångselever skaffar sig nya klubbar är här.

Albin Sjögren kritade för några veckor sedan på för Storvreta IBK, och idag meddelar Granlo BK på sin hemsida att Adam Persson, som innan han började spela för RIG kom från just Granlo, återvänder till klubben.

Under den treåriga sejouren i RIG Umeå och division 1 norra Norrland blev det totalt 65 matcher och 66 poäng. Persson har även representerat U19-landslaget under RIG-tiden.

Gillar du det vi gör? Rösta på oss!

blogg

I fjol vann vi priset som årets blogg (utanför portalen) via Innebandymagazinets blogg awards.

Det var givetvis roligt att vinna detta pris och det var ju dessutom ett tecken på att vi gör något bra.

Nu hoppas vi att just Du kan avvara 30 sekunder av din tid för att lägga en röst på oss. Det är ett väldigt enkelt sätt att visa uppskattning för det jobb vi gör.

Rösta HÄR.

En av tolv

Storvreta gick vidare med nöd och näppe mot Granlo.
Ruskigt imponerande av Granlo att pressa mästarna så pass långt.
Granlo var bara ett straffavgörande ifrån att slå ut Storvreta.
Dessutom ledde de gårdagens match med 2-3 en bit in i tredje perioden.
Men den bänkade Holtz återuppstod och Hannes Öhman hatar inte att avgöra matcher.

Storvreta gick vidare och valde som väntat IBK Dalen till sin motståndare.

***

Ingenting talar i det här läget för IBK Dalen.
Det är väl just det som talar för Dalen – om man nu kan säga så. De gillar att slå ur underläge och har en arbetsmoral just nu som få lag kan matcha. Dessutom har ju Ketil rätt i det han säger att Dalen bör vara minst lika bra som Granlo (och se hur nära Granlo var).

En annan grej som skulle kunna tala för Dalen är att det går lite grus i Storvretas maskineri. Det var inget skönspel som tog laget vidare direkt. Å andra sidan kanske det lossnar spelmässigt nu.

Tittar man i historiken så har Dalen vunnit blott EN av tolv slutspelsfighter mot Storvreta. Snacka om att ha ett mentalt underläge.

Det är dock inte så många ur dagens trupp som varit med och åkt på dessa torskar. Historik är ibland överskattat, och Dalen har redan skapat egen historia den här säsongen.

Hursomhelst, oavsett utgång, så älskar man ju att vi får se minst en (förhoppningsvis två) riktigt bra match i Exel Arena. På långfredag smäller det.

Beijar: ”Vi vinner detta”

Med ett lugn i rösten som bara Tommy Svensson kan matcha i VM-krönikan från 1994 sade GUIF:s alltiallo Per Beijar till mig i går kväll:

- Ta det lugnt, vi vinner detta.

7-7 på hemmaplan är långt ifrån det bästa resultatet man kan få med sig.
Det skall också sägas att GUIF ledde med 6-3.

- Sedan åkte vi på kontringar på våra egna misslyckade kontringar. Det känns väldigt irriterande. Vi kom in i deras fälla, spelade mest efter sargerna och blev dubblade hela tiden, suckar Beijar, som alltså ändå ser mycket positivt på returmötet i militärnästet Arvidsjaur.

- Det är bättre för oss att ha 7-7 med oss och veta att vi måste vinna än att ha en vinst med sig och komma med inställningen att försvara en ledning, konstaterar han.

- Nu vet vi dessutom vad som väntar och vi får se till att spela klokare och bättre. Då vinner vi med 8-5, siar han.

Returmatchen spelas på skärtorsdagen.

Vi ska också nämna att Kristoffer Strandberg, en av målskyttarna i första matchen, gått med i #playforcharity för att få fler passningar från sina kamrater. På vår Facebook-sida kan man läsa ett underhållande inlägg från denna underhållande kille.

Bäste målskytten Petter Lundström levererade i första matchen. Tre mål blev det från hans färgglada sticka. Tre poäng gjorde även min kollega Johan, som kämpar med en ömmande och mycket gammal (för sin ålder) baksida.

Dessa två herrar behöver kliva fram även i Arvidsjaur om detta ska gå vägen.

***

En anekdot i sammanhanget är att just K4, som kvalat mer eller mindre varje säsong, tappade en sexmålsledning (minst) mot Thorengruppen i kvalet till dåvarande division II för några år sedan.

De har med andra ord sumpat det förr.

Samtidigt vet jag vilken gryta som väntar för GUIF.
Bygden sluter upp bakom laget och sist jag var där var till och med varje kaka orange liksom tröjfärgerna.

Ser fram emot att se utgången av den här matchen!

 

Helgsummering (Allsvenskan)

Allsvenskan spelades klart i helgen – här är den sista helgsummeringen.

Umeå City slog Sandåkern med uddamålet i den sista omgången. Tråkigt att en derbymatch ska vara utan betydelse för något av lagen. Lite drygt 600 personer hade ändå letat sig till Gammliahallen (spelades där pga att Thorengruppen lirade i EXEL Arena) för matchen.

City var det bättre laget i slutändan och lyckades hålla undan och vinna med 5-4. Men det var jämnt ända in i slutet – 17.45 i sista perioden reducerade Sandåkern, och vid ställningen 3-2 så missade man faktiskt ett straffslag som hade kunnat ändra utgången.

Anton Byström var den som sköt det matchvinnande målet för City i den tredje perioden när han gjorde 5-3 assisterad av målvakten Peter LöfgrenByström har varit pigg under sina sju matcher han gjort i City-tröjan (och jättebra i Örnsköldsvik i div 1). Han ska bli intressant att följa nästa säsong.

Jesper FranssonTimmy NybergMikael Hansson (500 kr till Play for charity!) och Hampus Linde-Olofsson blev målskyttar för Sandåkern. Franssons kasse innebar att han och Joakim Hagenmalm delar segern i lagets interna poängliga (40 poäng).

***

Thorengruppen var klart bättre än motståndet Huddinge. Huddinge som överraskat under säsongen och som till slut knep en femte plats hade inte mycket att säga till om mot serietvåan. Den målrika matchen slutade till slut 13-6 efter att Thorengruppen gått ifrån motståndarna i den andra perioden.

Ovanliga flermålsskyttar i Thorengruppen: Jesper Lundqvist hängde tre kassar (varav en riktigt, riktigt snyggt) och Erik Boström fick hänga dit två (hans enda två för i år). Dessutom sköt Rasmus Larsson ett mål. Poängbäst var dock Fredrik Ottosson som gjorde fem pinnar.

Kollega Jakob Arvidsson, som innan matchen sagt att han skulle skänka 1000 kronor per poäng till Play for charity, fixade tre målgivande passningar. 3000 kr från Jacke där. Fint!

***

Övriga resultat:

FBC Uppsala – Haninge 8-9
Gävle GIK – Järfälla 11-8
Sirius – Balrog 10-7
Duvbo – KAIS Mora 10-6

Helgsummering (H1)

Dags för årets sista helgsummering av herrarnas division 1.

Ett trött TGC som hade haft lagavslutning under lördagen åkte på söndagen till Örnsköldsvik för att spela mot redan nedflyttningsklara Örnsköldsvik IBK. Ett TGC-lag som uppenbarligen var hämmat av lördagstillställningen förlorade till slut med 11-6 efter att Örnsköldsviks 17-åring Josef Ziane gjort hela åtta poäng. Ziane var väldigt delaktig i att Örnsköldsvik kunde gå ifrån i den tredje perioden och vinna, då han gjorde tre mål som gjorde att hemmalaget kunde gå från 5-5 till 8-5.

TGC hängde med i två perioder alltså, och ledde faktiskt matchen med 4-5 i slutet av den andra perioden.

Anders Sturesson avslutade säsongen i god målform med två kassar. I övrigt var André Hellgren poängbäst med tre assist. Totalt hade han fem stycken under säsongen…

En fin säsong från TGC som visserligen gått ned sig under våromgången. Till slut blev det 29 poäng för gentlemännen, vilket gav en sjundeplats.

***

Även TBS gick på pumpen i helgen. En seger hade inneburit en tredjeplats, nu fick man nöja sig med att sluta fyra. Extremt bra som nykomling vill jag dock påpeka.

Igår förlorade man i den sista minuten mot Wibax från Piteå. Inför den sista perioden ledde man med 3-2, men trots det kunde Wibax vända – först till 3-4 – för att sedan vinna med 4-6. Sista målet kom i tom bur, och det matchvinnande målet kom med 19.39 på klockan…

Bitter avslutning för TBS, men matchen var betydelselös. Daniel Nygren gjorde sitt första mål för säsongen lagom till säsongens sista match. Det gör att han slutade på 1+36. Troligtvis unikt i Innebandysverige. Med det blev han (delad) tvåa i lagets interna poängliga - den vann istället Victor Nensén som i den sista omgången gjorde två poäng vilket innebar att han till slut landade på 38 poäng.

***

Skellefteå IBK avslutade med en gedigen insats som slutade med seger mot IBK Luleå. Försvaret – som varit lagets adelsmärke – satt som en smäck. 6-2 skrevs slutresultatet.

Mathias Lundberg blev som så ofta förut bästa målskytt med två mål.

Segern gjorde att laget knep tredjeplatsen före TBS Umeå, men för Skellefteå IBK är säsongen en besvikelse. Målet var att gå upp i Allsvenskan, men upp till förstaplatsen blev det till slut hela 20 poäng.

- Givetvis är jag besviken, men vi har inte spelat tillräckligt bra samtidigt som vi inte haft det rätta flytet i vissa matcher, säger tränare Arvid Marklund till Norran.

***

RIG Umeå, klara seriesegrare, gjorde  under gårdagen de lag som ska spela division 1 norra Norrland nästa år glada. Man kickade nämligen Kiruna ur serien. Kiruna som vid seger hade akterseglat Jemtland.

Så blev det alltså inte utan RIG Umeå vann till slut med 11-4. Matchen var målmässigt länge jämnare än vad slutresultatet visade – med 19.02 på klockan i den andra perioden hade gästerna skjutit 5-4 till exempel.

Men till slut visade RIG att man är några klasser vassare än gruvgänget Kiruna. 11-4, mycket tack vare Sebastian Degeryd som sköt fem poäng. I övrigt stabila insatser från Alexander Rönnlund och Isak Julkunen som gjorde två mål vardera. Albin Sjögren gjorde en hyfsad sorti från RIG-laget med två målgivande passningar. Han vann poängligan med 93 poäng på 22 matcher – 31 poäng före tvåorna Mikael Walfridsson (Hudik) och polaren Sebastian Degeryd.

***

I veckan kommer det att komma en liten krönika och sammanfattning om division 1-säsongen.

***

Övriga resultat:

Hudik/Björkberg – Brunflo 12-3
Runsten – Jemtland 16-5

Fördel K4 efter första matchen

GUIF tog idag emot K4 i Sjöfruhallen. Det var en jämn match där GUIF, trots överläge 4-1 och 6-3 inte lyckades knyta ihop säcken. Matchen slutade till slut 7-7 sedan GUIF-snajpern Petter Lundström kvitterat sent. Det var hans tredje mål för dagen.

Det oavgjorda resultatet innebär att GUIF nu måste vinna mot K4 i Arvidsjaur på torsdag om man ska gå upp i division 1.

Ur en Dalen-supporters ögon

Jag bad en av mina lärare på journalistlinjen skriva ett par rader om Dalens framfart.
Han heter Lars Johansson och han är tvåbarnsfar, Spurs-supporter med allt vad det innebär, expert på snurrfinten på ”gubbinnebandyn” och en hyggligt bra discgolfare.

***

UR EN DALEN-SUPPORTERS ÖGON

…var det här en härlig kväll. Dalen har besegrat Linköping i kvartsfinalen och är i semifinal trots att flertalet ”experter” innan säsongen gav årets Dalen mycket små chanser till framskjutna placeringar. Men det där med nederlagstippningen, det har det tjatats för mycket om tycker jag och många tippade laget trots allt på slutspelsplats, så nederlagstippning är en överdrift. Och om man sedan objektivt tittade på laguppställningen innan säsongen så fanns trots allt en handfull spelare som alla lag i SSL skulle sätta in i sina första två femmor.

Men hur som helst, kvartsfinalsegern mot Linköping var ett styrkebesked. I fjol jagade man bort kvartsfinalspöket, och i år tar man sig med ett delvis nytt lag åter till semifinal.

När det gäller årets upplaga av Dalen finns en del att säga. Jag har varit supporter sedan 1999, när Fredric Westling gav mig några matchbiljetter, och har således sett många upplagor av Dalen. För mig är det någon speciellt med det tidiga 2000-talets Dalen med profiler som nämnde Westling, Labbe, Marklund, Andersson, Forsberg, Westerlund m fl.

Men det är också något speciellt med årets upplaga. Inför säsongen tappade man ju som bekant Samuelsson (han ÄR världens bäste, trots vad officiella utmärkelser säger) och Nilsberth och slagkraften sänktes med förlusten av deras kvalitéer. Men man värvade än en gång lyckosamt. De som höjer sig över mängden är Thomas Holmgren och Johan Eriksson.

De har tillfört något till Dalen som saknats förut. Det där lite småfula, griniga, kaxiga. Det som Storvreta haft i Hannes Öhman, AIK i Kristoffer Kranberg och Täby i hela laget.

De har dock den brillianta förmågan att låta grinigheten och småfulheten balansera på rätt sida av gränsen, och inte bortom den där småfulheten går ut över laget för att man gör något för fult och åker på tvåor och femmor som vissa andra småfula gör alltför ofta (läs Stenberg och Ackevi).

Men trots lagets slagstyrka och moral var kvartsfinal 4 en nervpärs för oss med Dalen-sympatier. Först väldigt statiskt spel i två perioder och sedan en tredje period med en massa chanser för hemmalaget där skärpan i avsluten saknades.

Trots missade chanser var det dock en annan sak som oroade mest -
tränaren Iiros nya frilla.

Den kändes som ett dåligt omen. Att styla om frillan just innan en viktig match har känts som ett bad choice alltsedan Rumäniens fotbollslanslags kollektiva hårblekning innan VM-kvartsfinalen 1994. Lyckligtvis gick det vägen den här gången.

När jag nu får gästblogga måste jag passa på att ge spelarkritik, det är ju drömuppgiften då jag får välja att köra den stil som jag önskar att journalisterna i allmänhet gärna fick ta efter; inte kritisera de dåliga utan bara berömma de som varit bra.
Thomas Homgren – grymt bra, att på egen hand neutralisera Martin ”Hulken” Karlsson är som att lyckas stoppa en lavin med händerna.
Kim Lundström- Dalens egen Magnus Erlingmark, utnyttjade sin snabbhet och sitt flaxande på rätt sätt i matchen.
Andreas Berglund - lojal slitvarg som visat allt mer av känsliga handleder.
Milan Tomasik – vilken utveckling från ifjol! Klok med bollen och kreativ, få misstag trots spel med ibland små marginaler.
Ketil, Hörna, Alex är ju bra varje match så de vet vi ju alla vad de kan.

Och så ett litet stycke om Peder Bodén. Min favoritspelare alltsedan 1999.
Om det finns fem straffskyttar i dagens Dalen som rankas högre än Peder så kommer Dalen inte förlora något straffavgörande i slutspelet. Tiderna förändras och kanske har Peder haft sin peak, men när jag under en match i höstas märkte att Peder inte var med i PP-uppställningen tänkte jag att ”hallå, Peder kanske inte är den snabbaste spelaren i ligan, men att stå still och lägga in maskerade pass till snipern är han bäst i världen på. Ja till och med så bra att när han om fem år har lagt av och sitter på läktaren och softar med en korv, då när det blir PP då ska han ner från läktarn och in på sin plats, livsprenumeration typ”. Men sedan har jag märkt att hans lillebror, trots avsaknad av storebroderns förstatouch med bollen, fyller platsen väl så har jag förlikat mig med situationen.

Hur som helst kul att vara Dalen-supporter, igår som idag, och imorgon. För nu går vi mot nya höjder och nya framgångar.

/Lars Johansson

Dalens dröm krossad av Rönnby

Efter den bästa grundserien någonsin var det många som hoppades på att Dalen skulle lyckas avancera till semifinal. Så blev inte fallet.

Rönnby, ett mer rutinerat lag i sammanhanget, slog ut Dalen med 3-1 i matcher.
Detta efter just 3-1 i fredagskvällens match nere i Västerås.

Det stod 0-0 efter 45 minuter (!). Mycket tackvare två storspelande målvakter.
Felicia Tjäderborn fortsatte på den inslagna vägen och i Rönnbys kasse stod ex-Dalen-keepern Mirja Viklund pall för det mesta.

När Rönnby gjorde 1-0 tog matchen fart. 2-0 kom innan Anna Asplund reducerade. Närmare än så kom inte Dalen utan Rönnby kunde istället sätta punkt för Dalens säsong genom ett mål i tom kasse.

***

Min kollega och vän Isak Angerbjörn såg matchen för sportnu.se:s räkning och han säger så här på fyra snabba frågor:

Speglade resultatet matchen?
- Jo, men det tycker jag. Rönnby är vassare individuellt och har bättre skyttar. Dalen gjorde en heroisk insats och forcerade verkligen mot slutet men Rönnbys rutin och tyngd avgjorde till sist.

Vem eller vad var bäst i matchen?
- Målvakterna känns som ett givet svar. Felicia Tjäderborn gjorde en ny kanoninsats och höll nollan i 46 minuter och ska inte lastas för målen. Rönnbykeepern Mirja Viklund har ett förflutet i Dalen och var omutlig. Hon såg oerhört stor ut i målet och täckte vinklarna exemplariskt. Piteådottern vann matchen åt Rönnby.

Vem eller vad var sämst i matchen?
- Tempot. Visst att det var två av seriens bästa försvarsspel som möttes. Men det var länge en väldigt tråkig och passiv match. Inte förrän första målet föll blev det action och lite slutspelskänslor. I 46 minuter var matchen ett sömnpiller.

Vad kommer det att snackas om efteråt?
- Om det var rätt taktik från Urban Karlssons sida att spela så avvaktande som Dalen ändå gjorde. Frågan är om inte de hade haft större chans att vinna om de hade släppt på handbromsen tidigare och spelat med samma desperation som de gjorde den sista kvarten.

***

Isak intervjuade även lagkaptenen Linn Lundström efter matchen.

- Det känns sjukt besviket och tomt. Just nu är känslan att man skulle vilja spela om den här kvartsfinalserien, säger hon och fortsätter:

- Med lite distans till det här kommer jag att vara jättestolt med den säsong vi gjort. Vi har utvecklats enormt mycket från ifjol.

***

Och visst är det så.
Det har varit ett annat underhållningsvärde på Dalens matcher i år jämfört med tidigare. Det svänger mer om anfallsspelet samtidigt som man har behållit ett tryggt och bra försvarsspel.

I slutspelet blev det dock för dyrbart att ha Sofie Andersson (bästa backen) och Sandra Larsson (bästa poängplockaren) på skadelistan.
Inte ens Dalens lagmaskin kunde låta bli att påverkas av det.
Det vittnar den skrala målskörden om.
Totalt sett blev det bara tio mål framåt på de fyra matcherna mot Rönnby.

***

I år stannade semifinalerna vid en dröm. Redan nästa år kan den drömmen gå i uppfyllelse förutsatt att Dalen fortsätter att utvecklas i rätt riktning.
Laget känns numera som en given slutspelskandidat och det är ett gott betyg till föreningen.
Den fina tabellplaceringen är förmodligen svår att glädjas åt för stunden, men i slutändan när säsongen summeras så måste alla inblandade vara väldigt nöjda med en fjärdeplats.

Bloggen vill trots kvällens Dalen-besvikelse helt enkelt få lyfta på hatten för tjejerna och den säsong som de har genomfört.