Så var jag tillbaka i Umeå efter en fantastisk finalhelg i Skåne och Malmö. Visserligen något febrig, men vad gör väl det?
Nåja, tänkte summera lite saker jag noterat under helgen:
Börjar med det obegripliga faktum att finalen spelas i Malmö – en åsikt vi inte verkar vara ensamma om att ha. Vi är fullt införstådda att förbundet vill sprida innebandyn, men att finalerna spelas så långt söderut som Malmö är oförståeligt.
Klubben som geografiskt låg närmast Malmö var Rönnby (Västerås). Hur långt det är mellan Malmö och Västerås? 60 mil. Trist för supportrar till klubbarna. De får ett extremt hinder framför sig om de vill se sitt lag spela final.
***
… av de geografiska anledningarna ska supportrarna som trotsade det långa avståndet hyllas. 15 timmar i buss är inte jätteroligt.
Dalensupportrarna höll igång rejält under herrfinalen – bra jobbat!
***
Men hur många var det som såg matchen – egentligen? Enligt innebandy.se var det 10 111 åskådare på herrmatchen, något färre på dammatchen. Det såg dock väldigt glest ut, så själv tar jag den siffran med en nypa salt.
***
Vi är lite besvikna på Kim Lundström. En fantastisk målpassning i all ära, men ingen bild på Instagram under matchen. Han bad dock snabbt om ursäkt till oss.
***
Så klart besviket i såväl Iksu- som Dalenlägret efter att lagen förlorat finalerna. Christian Hjort talade med Sportnus Markus Isacson efter matchen – och resultatet blev fantastiskt. Klicka här för att se intervjun med Hjort.
En annan intressant intervju var den med Rönnbys hjälte Backlund. Den var dock inte lika skön…
***
Man måste böja sig för Galante Carlström som höjer sig ett snäpp precis när det behövs för Falun. Tillsammans med Umeå-bekantingen Johan Rehn var han skillnaden mellan lagen igår. Vilket målsinne karln besitter!
***
Till sist: Hur rolig lördagen än var så fick den ett tråkigt eftermäle med nyheterna om Tomasiks anhörigas bortgång. Våra tankar hos Milan och anhöriga.
