Årets (Umeå)lag i Allsvenskan

Ett år har gått av att jag – åtminstone någorlunda – följt den norra Allsvenskan. Tänkte att jag skulle knåpa ihop ett drömlag med en formation och lite bubblare på det. Mottar gärna kommentarer i kommentarsfältet, men jag vill påstå att det här är facit. Nåja, årets lag. Bara från Umeåklubbar.

Målvakt: Erik Ställ (Thorengruppen)

Kommentar: Den som har följt bloggen vet att Ställ är en personlig favorit. Lägg därtill att hans målvaktsspel varit av yttersta klass förstår ni varför han står i mål i mitt årets (Umeå)lag. Han är stor som ett hus och har en otrolig vinnarskalle. Många gånger räddade han Thorengruppen från att tappa poäng, och var på så sätt bidragande till att laget hängde med länge i kampen om uppflyttning.

Bubblare: Niklas Ivarsson (Sandåkern).

Backar: Mikael Eriksson (Thorengruppen) och Mattias Hedlund (Umeå City).

Kommentar: Mikael Eriksson var en stor anförare i Thorengruppens urstarka power play och förstaformation. Hans slagskott är ypperligt – och under säsongen blev det hela 29 poäng, varav 16 mål för en back som kan det mesta. Ibland lite väl yvig i försvarsspelet, men vägde upp detta med en fantastisk offensiv.

Han blev dock slagen av en herre, poängmässigt, och det är hans kollega i den här backduon, Mattias Hedlund. Hedlund var en av Citys absolut främsta säsongen genom, och gjorde sällan en dålig match. Stenhård, och hans 31 poäng i seriespelet skvallrar om att han är ett sylvasst vapen framåt.

Bubblare: Joel Bäckström (Sandåkern), Emil Johansson (Thorengruppen) och Jesper Berglund (Thorengruppen).

Forwards: Jesper Fransson (Sandåkern), Emil Johansson (Umeå City) och Mats Jonsson (Thorengruppen).

Kommentar: Fransson var en av få som levererade i ett Sandåkern som hade det minst sagt kämpigt. Jag vill påpeka att mycket berodde på hans skickliga förstaformationskamrater (Nyberg, Hagenmalm och Bäckström är samtliga väldigt skickliga spelare), men man kan inte blunda för Franssons fina 40 poäng (och han sköt 31 mål) i seriespelet.

Centervalet var det lättaste valet att göra: Citys Emil Johansson sköt 53 poäng på 15 matcher innan han drog till Falun för att sedan vinna SM-guld. Gjorde som han ville i Allsvenskan. Fantastisk spelare som nu landslagsdebuterat. Var seriens bäste spelare när han väl var där.

Mats Jonsson är den som kompletterar min ”drömkedja” från årets Allsvenskan Norra. Jonsson är en av de spelare jag skulle kunna betala för att se spela. Han behandlar klubban som om det vore en trollstav – och hans 50 poäng är inget annat än grymt bra. Även om Emil Johansson var seriens bästa spelare så kan man med gott samvete säga att Mats Jonsson var det när han var som bäst. 

Bubblare: Nicklas Forslöf (Thorengruppen), Johan Nilsson (Umeå City)Joakim Hagenmalm (Sandåkern) och Fredrik Ottosson (Thorengruppen).

Inte ens på läktaren: Jakob Arvidsson (Thorengruppen)

Årssummering av herrettan

Årssummering? Årskrönika? Hade lite svårt att sätta rubrik på inlägget, men i alla fall är tanken att jag ska summera herrettan. Typ så där två månader efter säsongen avslutats, men vi – som visserligen redan varvat ned lite redan – lär väl ta det lugnare när det blir juni. Silly season är alltid högintressant, men det lär bli ett fåtal inlägg under sommaren. Följs bäst gör vi således på Twitter eller Facebook (sök på Innebandybloggen).

***

I alla fall, en summering av en division 1 norra Norrland herrar som jag, i ärlighetens namn, hade högre förväntningar på. Att RIG Umeå – vars plantskoleri bara ser bättre och bättre ut – skulle jogga hem serien, utan förluster dessutom, kändes nästan lite tråkigt. De har alltid varit med i toppen, men man tycker att seniorlag bör ligga steget före RIG. Inte för att RIG:s insats skall förbises. De gjorde en fantastisk säsong, och med spelare som Albin Sjögren, Sebastian Degeryd och Isak Julkunen så ligger man högt upp i en division 1-serie. Samtliga spelar nästa säsong i Superligan, och det ska förstås bli väldigt roligt att följa deras framfart i den högsta serien. Som vanligt blir det kul att följa RIG till nästa år. Vilka treor tar steget fram till att bli stjärnor? Vad kan vi förvänta oss av de nya adepterna?

***

Det – ur en västerbottnisk internseries synvinkel – andraplacerade laget var Skellefteå IBK. IBK vars tydliga målsättning innan säsongen var att gå upp. Det gick i ärlighetens namn så där: Hela 20 poäng efter seriesegrande RIG Umeå. Sju poäng var laget efter Runsten som var laget som fick gå upp i Allsvenskan till nästa år. Till många lags stora glädje skall sägas… Runsten hör som bekant hemma i Gävle, vilket gjorde årets serie extremt lång, rent geografiskt. Från Kiruna till Gävle. Två lag som nu försvinner, en parentes.

I alla fall. Bittert för Skellefteå IBK vars satsning – med spelare som Mattias Lundberg och den kompetente tränaren Arvid Marklund går vidare. Laget hade värvat Gamla Stans ytterst skicklige centerforward Erik Falkman, men senare blev det klart att Falkman spelar i IBK Dalen till nästa säsong. Falkman utsågs till bäste center i SDF-SM, och är en spelare att hålla ett öga på till nästa år (även om jag misstänker att han kommer matchas mycket i Sandåkern). En annan spelare som försvinner från Skellefteå IBK är Kristoffer HallinHallin som är välkänd i innebandykretsar för att vara en hård spelare – och är känd för det här klippet. Han spelar nästa år i Skellefteå IBS. Spelare i division 2 är härmed varnade…

***

Ett lag som överraskade var TBS Umeå som var blott tre poäng efter Skellefteå IBK och spelade in imponerande 39 poäng. Väldigt fina siffror som nykomlingar. Speciellt efter en tung start så tuggade laget igång rejält, med fjädrar i hatten som en knipen poäng av RIG Umeå (som var nära att vara en seger) och två segrar mot topplaget Skellefteå IBK tar laget med sig till nästa år.  Anförda av snajprarna Victor Nensén (24 mål), Rickard Öberg (25 mål) och Samuel Karlsson (28 mål) (även Jim Johansson, 14 mål, och Daniel Nygren, 36 målpassningar!, ska inte glömmas) så visade laget på en sprudlande offensiv – endast slagna av tre lag när det kom till målskytte.

Det ska bli intressant att se hur TBS kan bygga vidare på det här till nästa säsong. Coach Boström har minst sagt gjort ett bra jobb med laget – och till nästa år tillkommer vad jag förstått Erik Boström och Mattias Öredal till laget. Två väldigt skickliga spelare med division 1-mått mätt. Misstänker att Boströms skickliga handleder kommer göra sig väldigt väl i ettan medan Öredal stabiliserar det defensiva spelet samtidigt som han inte är oäven offensivt (även om hans bössa är så där…).

***

Till sist så har vi TGC IBK, gentlemannaklubben, vars sejour trots sjundeplatsen blev ettårig. Klubben drog sig, som vi berättat om tidigare, ur serien efter ekonomiska bekymmer.

En sjundeplats med mersmak, måste man säga. Laget inledde serien otroligt starkt och hängde faktiskt länge mer på övre halvan. På den andra halvan av säsongen var dock laget väldigt svagt – och utan superstarten laget upplevde hade laget förmodligen åkt ur serien. Till slut skiljde dock klara åtta poäng till strecket, vilket jag får säga är en rejäl marginal. Man måste ha i åtanke att laget ofta, under den senare delen, gick på väldigt få spelare. Runt tio spelare per match – det är för få.

Under säsongen så imponerade Mattias Mattsson och Mattias Öster-Waara mest. De två sköt 40 (Mattsson, på nio matcher) respektive 49 poäng under säsongen. Mycket fina facit.

***

Runsten får spela i Allsvenskan nästa år med hjälp av sin andraplats. Kiruna, Brunflo och Örnsköldsvik åkte ur serien.

Landslagskaptener & chefen

I veckan skickade jag ut ett pressmeddelande till en rad tidningar och annat i Sverige om vår insamlingskampanj.

Men då tidningar runt om i landet (förutom VK/Folkbladet) uppenbarligen inte tyckte att det här var något att skriva om så får jag istället publicera dessa intervjuer här på bloggen.

Jag pratade nämligen med de båda landslagskaptenerna Josefina Eiremo och Johan Samuelsson samt Svenska kyrkans insamlingschef Claes Anckarman.

***

Johan Samuelsson blev en klar nyckelfigur i denna kampanj. Han gick med som nummer två och förklarar nu hur han tänkte.

- Jag såg på Twitter om kampanjen och kände direkt att jag ville vara med eftersom att jag delade samma uppfattning som er. Kan man vara med och bidra så är det en självklarhet för mig, och självklart hoppades jag på att det skulle kunna ge lite eko. Jag försökte också få med mig några landslagsspelare, säger Samuelsson.

Vid den tidpunkten trodde han verkligen inte att det skulle bli 80.000 kronor.

- Nej, jag trodde inte att det skulle bli så stort som det har blivit. 20.000 kändes rimligt, men det blev ju betydligt mer än så. Jag tror att det skulle kunna bli lika stort nästa år om det är samma tajming och liknande antal matcher som gäller. Synd bara att vi inte gick längre i slutspelet, skrattar han.

Damlandslagets kapten Josefina Eiremo var inte riktigt lika snabb att haka på men när hon väl fick höra om kampanjen var det givet att gå med.

- Jag hade hört några i laget surra om det, och till slut kollade jag in det. Då kände jag att jag självklart ville vara med och bidra. Det gällde bara att klura ut hur jag skulle gå till väga eftersom jag var skadad, skrattar hon.

- Det kändes som en självklarhet, och jag kände bara ”varför har ingen tänkt på det här tidigare?”. Det är en enkel men samtidigt fantastisk idé som fått ett väldigt fint resultat, fortsätter Eiremo.

Hon tycker även att kampanjen är en seger för hela sporten.

-  Detta har gett ett eko i innebandy-världen. Det ger en otroligt positiv stämpel för innebandyn och vi behöver verkligen allt sådant. Nu hoppas jag att fler sporter kan få upp ögonen för det här, säger hon.

***

Den tredje personen jag pratade med var Claes Anckarman som är insamlingschef i Svenska kyrkan. Han är närmast lyrisk över denna insamling och nämner den som en solklar snackis på kontoret i Uppsala nu i vår.

claes

- Bland alla bidrag vi fått in är detta ett som sticker ut och är unikt. Vi har aldrig haft en sådan här tydlig koppling till idrotten tidigare och det är ytterst sällan som ett enskilt projekt inbringat så här mycket pengar. Jag och mina kollegor är väldigt glada över att ni har dragit igång detta och jag vill rikta ett stort tack till alla som har varit med och bidragit, säger Anckarman.

Fasteinsamlingen är nationell och väldigt utbredd. Runt 70 miljoner (!!!) samlas in totalt sett. Trots denna enorma summa är våra 80.000 bland de högsta bidragen vilket visar på en enorm många-bäckar-små-effekt.

- Det är det som är Svenska kyrkans styrka. Vi finns i hela landet och har 6,3 miljoner medlemmar. Totalt är det över 10.000 insamlingar som pågått samtidigt, så det är många ute i landet som ska ha beröm, säger Claes Anckarman.

Pengarna går till en mängd olika projekt (vi har valt fyra vilket vi håller på att berätta om). HÄR kan man läsa hela insamlingskatalogen.

Holmsund City till tvåan

Skärgårdens stolthet Holmsund City (indians) har fått en friplats i division II som följd av att TGC drog sig ur ettan.

- Det känns riktigt roligt och spännande. Det ska bli skönt att lämna de små hallarna och ta steget in i innebandyns finrum, säger tränaren Henrik Nygård till bloggen.

Holmsund har efter några år på dekis rest sig (vilket vi har skrivit om på bloggen förut) och nu har man något intressant på gång. Division II-platsen gör också att det blir enklare att locka till sig bra spelare.

-  Truppen är densamma som förra året samt att vi har några riktig tunga namn på väg in från högre divisioner. Jag hoppas att vi kan informera om detta inom kort, säger Nygård.

Spännande att se vad det kan tänkas vara för några namn!
Kul att Holmsund som har lite medvind i organisationen kan få en sådan här friplats.
Jag tror att de kommer att klara sig bra/mycket bra i division II.

 

Hit går pengarna del 2: Tanzania

Vi har i det här inlägget berättat om att vi är med och stöttar utvecklingen i Sydsudan.

Här kommer del 2.

I Tanzania pågår just nu ett väldigt intressant projekt.

Projektet har en enkel idé som gett ett fantastiskt resultat (lite som Play for Charity).
Efter ansökan till kyrkan kan en behövande familj eller grupp människor i Tanzania få en dräktig kviga av kyrkan som gåva.

Som motprestation förbinder de sig att ge de två första kalvarna tillbaka till kyrkan (stiftet).
Familjen åtar sig också att bygga ett skjul åt kon enligt särskilda regler.

De som blir uttagna i projektet får även en kurs i hur man sköter om en ko samt hur man tar tillvara på mjölkprodukterna.

I dagsläget har över 8.000 kor ”delats ut” och dessa kor har betytt fantastiskt mycket för många, många människor.

ledare

Patricia Mwaikenda – grundare av projektet.

***

− De skapar en ny framtid för sig och sina familjer. Det handlar om en återvunnen värdighet. Att få vara med och bidra ger mig stor tillfredsställelse, säger Patricia Mwaikenda, som är ledaren bakom projektet.

Mattild Liventus och hennes man Shida fick sin ko 2007. Kon ger 16 liter mjölk per dag. Fyra liter behåller de själva. De tolv liter som de säljer ger en bra inkomst.
– Nu har vi råd med det familjen behöver och vi kan även dricka mjölk själva, berättar Shida.

kor

Trycket på att få komma med i projektet är enormt och därför krävs ökade resurser.
Valet att stötta detta projekt var med andra ord tämligen givet från vår sida!

KÄLLA/FOTO: Svenska kyrkans insamlingskatalog 2013.

”Hackys” ersättare är klar

Robin Nilsberth blev till Thomas Holmgren.
Och Thomas Holmgren blev till Mattias Ljunggren. 

Nilsberth kändes svår att ersätta. Holmgren visade sig vara den perfekta ersättaren.

Nu kändes ”Hacky” väldigt svår att ersätta. I Ljunggren har man trots det hittat en riktigt bra ersättare även om han är mer av en offensiv back.

Om Dalen ror hem Suchanek också så har man vips två högintressanta rightare på backsidan.

– Det är viktigt för oss att få in en kille som Mattias och vi känner oss jättenöjda med att ha skrivit ett treårskontrakt med honom vilket skapar långsiktighet för oss, säger Dalens sportchef Urban Karlsson till Sportbladet.

– Vår förhoppning är att han ska ta ett steg till hos oss och utmana om en plats i landslaget. Mattias är en back som vill vara med i anfallsspelet och skapa poäng och chanser, och det är viktigt med backar som är aktiva i spelet, fortsätter Karlsson.

Ljunggren har spelat i Umeå förut då han gick RIG. Han har även spelat för Pixbo och Helsingborg liksom Alba (numera Sandviken).

Kontraktet är skrivet på tre år.

Brolin: ”Det är lagets pris”

Vi fortsätter att uppmärksamma pristagarna vid Innebandygalan. Den här gången har turen kommit till Dalens tränarduo Jonatan Brolin & Iiro Parviainen som fick ta emot priset för ”Årets prestation”.

Att ge priset till Dalens tränarduo kändes väldigt givet med tanke på vilken enorm bedrift det var att ta laget till SM-final.

Vid fjolårets gala fick Ulf Hallstensson motsvarande pris för samma prestation – d.v.s. att ta IBK Dalen till final – men ”Uffe” hade en klart bättre trupp att tillgå.

Jag ringde upp Jonatan Brolin för att höra om hans tankar kring priset.

- Det är jätteroligt såklart och jag är stolt över att få det här uppmärksammandet. Det är ett bevis på vilken säsong vi har gjort som lag. Det är hela lagets pris, säger han ödmjukt.

Han och Iiro visade sig bli ett välfungerande koncept. Brolin försöker förklara hur det lyckade samarbetet gick till.

- Det finns för- och nackdelar med oss båda. Han har förändrat mer under matcherna medan jag har fokuserat mer på en generell struktur och ett helhetsupplägg. Han har stått mer för det spontana och utåtriktade, förklarar Brolin.

Så här i Brännbollstider passar jag även på att fråga hur formen känns inför kommande helg.

- Jag känner mig något otränad och har gubbiga ben trots mina 28 relativt unga år. Vi får se hur baksidan håller ihop men det blir kul. Jag tror att vi har bra chans men det är många som inte bor i stan längre vilket är en nackdel. Men vi har bra kapacitet och om allt stämmer så har vi goda chanser att vinna, säger Brolin.

Kampanj(slut)uppdatering:

Vi har visserligen avslutat Play for charity – men vi har förstås kvar att tacka några sista själar som bidrog till den FANTASTISKA slutsumman 80.055 kronor.

Iksus landslagsspelare Josefina Eiremo skänkte 670 kronor till kampanjen.

Jakob Arvidssons polare Krister Wiklund köpte en tröja för överpris (250 kr!) sedan Jacke ”erkänt” att den före detta fotbollsmålvakten Edwin van der Sar är dålig med fötterna.

Mattias Öredal, Thorengruppen, skänkte 400 kronor sedan hans gode vän och lagkamrat Erik Boström pyttsat två i slutet av säsongen.

Johan ”Säl” Nilsson skänkte 500 kronor – 200 för att Erik Ställ släppte in 10 mål mot City och 300 för några vinster samt bågningar. Tack!

Mats Jonsson skänkte 550 kronor till kampanjen. 300 för att ”Löven” gick upp i Allsvenskan, och 250 för fem poäng i slutomgångarna.

Prästen Östen Jansson skänkte 600 kronor för att Jakob Arvidsson gjorde tre (3!) mål i slutomgångarna. 200 à mål alltså!

Daniel ”Dille” Jernberg skänkte 700 kronor. 300 för att Löven gick upp, två hundringar för två segrar, och 200 för några poäng.

Jonatan Brolin, Dalens tränare, skänkte 300 kronor till kampanjen efter Dalens lyckade slutspel.

Eva Conradzon, mamma till Elias Conradzonskänkte 300 kronor till kampanjen. Tack!

En M Fjellstedt skänkte 276 kronor. Eftersom Cornelia Fjellstedt (och hon har bidragit redan) är den enda med efternamnet Fjellstedt i listan vi fört så vet jag tyvärr inte vem M. Fjellstedt är. I alla fall är vi väldigt tacksamma!

Mathias Hagert, Balrog (fd. Umeå City), skänkte 50 kr för en poäng för resten av säsongen.

Kristoffer ”Stralla” Strandberg, GUIF, skänkte 400 kronor för två poäng i kvalmatcherna mot K4 IF

Till sist så uppgick kollekten i stadskyrkan till 6786 kronor – och vi är väldigt glada över att kyrkan valde att skänka pengarna till kampanjen. Tillsammans med de 7637 kronor som Allstarmatchen till slut inbringade innebär det att vi till slut landade på 80.055 kronor.

Tack till ALLA som varit med och bidragit!

Hit går pengarna del 1: Sydsudan

80.055 kronor är ett fantastiskt resultat. Men vi har inte pratat särskilt mycket om var pengarna går. Därför ska vi nu i fyra olika delar presentera fyra olika projekt som vi valt att stötta. Alla dessa ingår i den stora nationella fasteinsamlingen ”Allt för att utrota hungern”.

Det första landet vi har valt att stötta är Sydsudan – världens yngsta land (kom till juli 2011).
I detta land finns flera stora problem så som utbredd fattigdom, brist på vägar och spänningar mellan folkgrupper.

Men landet har också möjligheter.

Svenska kyrkan stöder långsiktig utveckling i Sydsudans största delstat Jonglei. Den är minst utvecklad och fattigdomen är stor.

Utvecklingsarbetet handlar bl a om matförsörjning. Därför är bättre utsäde, bättre jordbruksmetoder och flera olika sorters grödor så viktiga.

Sydsudan är rikt på bördig jordbruksmark och skulle på sikt kunna bli Afrikas nya kornbod.

RENT VATTEN, SKOLOR OCH KONFLIKTSLÖSNING

Vatten är förutsättningen för allt liv. Därför borras brunnar. Varje by utser en vattenkommité som vårdar och underhåller brunnen för att minska risken för vattenburna sjukdomar.
Diarré och uttorkning gör att många barn dör, vilket kan udvikas med ökad kunskap och enkel handhygien.

Sydsudans många konflikter gör det svårt för barnen att gå i skolan. Men skolornas tillgänglighet och kvalitet förbättras hela tiden.

En fungerande stat kan inte byggas utan försoning. Samtal om konfliktlösning, utbildning i icke-våldsmetoder och gemensamma sportaktiviteter för unga från olika
folkgrupper är exempel på hur försoningsarbetet utformas i byarna.

Allt detta är vi med och stöttar via Play for Charity.

***

FAKTA – SYDSUDAN

Afrikas största land Sudan delades i juli 2011 efter en beslutande folkomröstning och den södra delen blev en egen nation, Sydsudan.
Det är en sekulär stat som erkänner alla religioner.
Befolkningen på mellan åtta och nio miljoner utgörs till största delen av traditionellt boskapsskötande nilotiska folkslag.
Social service och infrastruktur är undermålig eller saknas helt i stora delar av landet. Över 1,3 miljoner barn går inte i skolan.
Svenska kyrkans partner Lutherska världsförbundet arbetar i Sydsudan med långsiktigt utvecklingsbistånd.

Källa: Svenska kyrkans insamlingskatalog 2013.

Berra: ”Man är ung och lovande”

På Innebandygalan prisades ett gäng spelare och tränare för sina insatser kring innebandyn den gångna säsongen.

I kategorin ”Årets genombrott herr” var det Andreas ”Berra” Berglund som vann.
Många trodde att vinnaren skulle bli hans lillebror Adam – men vi på bloggen debatterade saken hejvilt och kom till slut fram till att Andreas var den mest värdiga vinnaren.

Berglund utan lejonmanen.

***

Adam har gjort en riktigt bra säsong och spelat in sig som given i förstafemman.
Men Andreas har genomfört en längre resa än så enligt mig/oss.
Han startade endast fyra matcher under förra säsongen och ville så sent som i sluten av sommaren gå till Sandåkern.
Istället blev han kvar och tog en ordinarie tröja. Han spelade på två femmor under stora delar av säsongen – inte minst i slutspelet – och i finalen blev han målskytt.
En värdig vinnare helt enkelt!

Vi tog ett kortare snack med ”Berra” för att höra hur det kändes att få ta emot priset.

- Det är klart det är kul att få ett pris som det här. Det blir ju ett kvitto på att man gjort något rätt under säsongen. Ung och lovande som man är, skrattar han.

Och du snuvar brorsan på priset, de flesta verkar ha trott att det skulle gå till han?

- Det trodde jag också att det skulle göra, då hans situation i år är helt annorlunda om man jämför med fjolåret. Industriback när ”Uffe” fick bestämma – första högerback i år, konstaterar Andreas, och fortsätter:

- Självklart uppskattar jag den här utmärkelsen väldigt mycket.

 Fotnot: Christian Larsson (IBK Dalen) och Jesper Fransson (Sandåkerns SK) var också nominerade.