Årssummering av herrettan

Årssummering? Årskrönika? Hade lite svårt att sätta rubrik på inlägget, men i alla fall är tanken att jag ska summera herrettan. Typ så där två månader efter säsongen avslutats, men vi – som visserligen redan varvat ned lite redan – lär väl ta det lugnare när det blir juni. Silly season är alltid högintressant, men det lär bli ett fåtal inlägg under sommaren. Följs bäst gör vi således på Twitter eller Facebook (sök på Innebandybloggen).

***

I alla fall, en summering av en division 1 norra Norrland herrar som jag, i ärlighetens namn, hade högre förväntningar på. Att RIG Umeå – vars plantskoleri bara ser bättre och bättre ut – skulle jogga hem serien, utan förluster dessutom, kändes nästan lite tråkigt. De har alltid varit med i toppen, men man tycker att seniorlag bör ligga steget före RIG. Inte för att RIG:s insats skall förbises. De gjorde en fantastisk säsong, och med spelare som Albin Sjögren, Sebastian Degeryd och Isak Julkunen så ligger man högt upp i en division 1-serie. Samtliga spelar nästa säsong i Superligan, och det ska förstås bli väldigt roligt att följa deras framfart i den högsta serien. Som vanligt blir det kul att följa RIG till nästa år. Vilka treor tar steget fram till att bli stjärnor? Vad kan vi förvänta oss av de nya adepterna?

***

Det – ur en västerbottnisk internseries synvinkel – andraplacerade laget var Skellefteå IBK. IBK vars tydliga målsättning innan säsongen var att gå upp. Det gick i ärlighetens namn så där: Hela 20 poäng efter seriesegrande RIG Umeå. Sju poäng var laget efter Runsten som var laget som fick gå upp i Allsvenskan till nästa år. Till många lags stora glädje skall sägas… Runsten hör som bekant hemma i Gävle, vilket gjorde årets serie extremt lång, rent geografiskt. Från Kiruna till Gävle. Två lag som nu försvinner, en parentes.

I alla fall. Bittert för Skellefteå IBK vars satsning – med spelare som Mattias Lundberg och den kompetente tränaren Arvid Marklund går vidare. Laget hade värvat Gamla Stans ytterst skicklige centerforward Erik Falkman, men senare blev det klart att Falkman spelar i IBK Dalen till nästa säsong. Falkman utsågs till bäste center i SDF-SM, och är en spelare att hålla ett öga på till nästa år (även om jag misstänker att han kommer matchas mycket i Sandåkern). En annan spelare som försvinner från Skellefteå IBK är Kristoffer HallinHallin som är välkänd i innebandykretsar för att vara en hård spelare – och är känd för det här klippet. Han spelar nästa år i Skellefteå IBS. Spelare i division 2 är härmed varnade…

***

Ett lag som överraskade var TBS Umeå som var blott tre poäng efter Skellefteå IBK och spelade in imponerande 39 poäng. Väldigt fina siffror som nykomlingar. Speciellt efter en tung start så tuggade laget igång rejält, med fjädrar i hatten som en knipen poäng av RIG Umeå (som var nära att vara en seger) och två segrar mot topplaget Skellefteå IBK tar laget med sig till nästa år.  Anförda av snajprarna Victor Nensén (24 mål), Rickard Öberg (25 mål) och Samuel Karlsson (28 mål) (även Jim Johansson, 14 mål, och Daniel Nygren, 36 målpassningar!, ska inte glömmas) så visade laget på en sprudlande offensiv – endast slagna av tre lag när det kom till målskytte.

Det ska bli intressant att se hur TBS kan bygga vidare på det här till nästa säsong. Coach Boström har minst sagt gjort ett bra jobb med laget – och till nästa år tillkommer vad jag förstått Erik Boström och Mattias Öredal till laget. Två väldigt skickliga spelare med division 1-mått mätt. Misstänker att Boströms skickliga handleder kommer göra sig väldigt väl i ettan medan Öredal stabiliserar det defensiva spelet samtidigt som han inte är oäven offensivt (även om hans bössa är så där…).

***

Till sist så har vi TGC IBK, gentlemannaklubben, vars sejour trots sjundeplatsen blev ettårig. Klubben drog sig, som vi berättat om tidigare, ur serien efter ekonomiska bekymmer.

En sjundeplats med mersmak, måste man säga. Laget inledde serien otroligt starkt och hängde faktiskt länge mer på övre halvan. På den andra halvan av säsongen var dock laget väldigt svagt – och utan superstarten laget upplevde hade laget förmodligen åkt ur serien. Till slut skiljde dock klara åtta poäng till strecket, vilket jag får säga är en rejäl marginal. Man måste ha i åtanke att laget ofta, under den senare delen, gick på väldigt få spelare. Runt tio spelare per match – det är för få.

Under säsongen så imponerade Mattias Mattsson och Mattias Öster-Waara mest. De två sköt 40 (Mattsson, på nio matcher) respektive 49 poäng under säsongen. Mycket fina facit.

***

Runsten får spela i Allsvenskan nästa år med hjälp av sin andraplats. Kiruna, Brunflo och Örnsköldsvik åkte ur serien.

3 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>