Tog ett snack med Dalens back Linnea Ivarsson precis innan de anlände till Västerås. Imorgon kväll smäller det.

– Stämningen är riktigt god på bussen, men samtidigt väldigt fokuserad på många sätt.
Vi vet vad som krävs för att besegra Rönnby och kanaliserar den känslan. Samtidigt är vi några som utnyttjat vår fokusering på skolarbetet och vi anordnade en plugghörna längst bak. Mycket kan man få gjort på E4:an söderut, konstaterar hon.

Efter vinsten i onsdags var det omedelbar omställning som gällde. När det gäller truppen saknas fortfarande Sandra Larsson och .Sofie Andersson på grund av skador.

– Vi ska fortsätta vara avslappnade i spelet framåt och våga vara obekväma med boll samtidigt som vi ska göra vårt stenhårda jobb i försvaret som bara Dalen kan. Orkar vi mota Rönnby imorgon blir det otroligt öppet på söndagens match, säger ”Ivar”.

Personligen trodde jag att denna matchserie skulle vara över i onsdags. Det basunerade jag ut ganska tydligt också. Jag och säkert många med mig fick äta upp det påståendet, åtminstone tillfälligt, då matchserien tog sin vändning efter Dalens seger.

– Underbart att få tysta alla tvivlare, och det var uppenbarligen många. Vi visste att allt låg i våra egna händer och samtliga i laget tog sitt ansvar för att säkra segern. Stämningen är härlig i ”borgen” i Västerås men kan vi vara lika tighta där som hemma och ta det till en femte avgörande så kommer vår hemmaplansfördel ge utdelning, både genom golv och publik, var så säker på det, fastslår hon avslutningsvis.

Imorgon kväll vid 21.00 har vi svaret på om Dalens seminfinalsdröm lever eller inte.

Dalens damer har hamnat i ett prekärt läge. Efter 6-2 på bortaplan mot Rönnby leder Västerås-laget med 2-0 i matcher och Dalen har bara producerat fyra mål framåt. Med den produktionen vinner man förstås inga matcher.

– Vi dominerade spelet men hade inte marginalerna på vår sida. Vi kan vända det här, och vi börjar redan på onsdag, säger en optimistisk Urban Karlsson i dagens tidning.

Helt rätt – såklart – att vara optimist i det här läget. Den enda vägen är upp, som Eye ’N’ Eye backup-rappar till Petter.

Jag tror dock att Rönnby, som har vinden i seglen, avslutar detta på onsdagkväll.
Deras toppspelare har levererat och de kan spela utan press efter att ha skaffat sig tre matchbollar.

Dalens fördel är att det finns en enorm lagmaskin att plocka fram. Det är precis den som MÅSTE fram nu om semifinalsdrömmen ska leva vidare.
Dessutom måste det lossna framåt. Ett tidigt mål är segerreceptet enligt mig (i går dröjde det 28 minuter innan Jennie Holmgren gjorde Dalens första).

Iksu leder numera med 2-0 i matcher efter en knapp seger under gårdagen i Falu Kuriren Arena (inför blygsamma 302 åskådare).

Falun fick en smakstart men Julia Nordin replikerade snabbt vilket förmodligen var viktigt för resten av matchens gång.

Samma sak hände i andra perioden. Bara en minut efter Faluns 2-1 replikerade Iksu genom glödheta Victoria Wikström som gjort sju poäng på de två inledande matcherna (som inte på något sätt har spårat ur målmässigt).

Den som definitivt avgjorde matchen blev Frida Norström som gjorde 4-2 och 5-2 till Iksu i den tredje perioden. En ledning som blev för stor för Falun att plocka igen – trots att Johanna Holmbom, som bara är någon grad svalare än ”Vickan”, försökte så gott hon kunde.

***

Frida Norström har alltid varit stabil i Iksu-tröjan men det känns som att det är först nu hon får sitt stora genombrott. Jag skrev på vår Twitter att hon börjar hitta igen sin ”-jag-är-klippan-i-skellefte-form”. Hon BAR ju nämligen Skellefteå på sina axlar den där sista elitseriesäsongen.

I Iksu har hon av naturliga skäl blivit en i mängden bland alla fantastiska spelare.
Just nu, i Josefina Eiremos frånvaro, får hon dock blomma ut lite mer och synas bland de främsta.
Det förtjänar hon!

Såg henne som en outsider till landslaget för något år sedan. Fortsätter hon så här så kan den drömmen vara nära.
***

En annan del av eftersnacket kom att handla om Malin Marklunds tröja. Den är tydligen för stor.

– Jag får väl se det som en komplimang till mitt målvaktsspel, säger Malin – vilket jag tycker var bra sagt.

Tröjan blev inspekterad av domaren före matchen och han godkände den. Förstår inte hur Falun orkar bry sig. När utfallet dessutom blir att tröjan är godkänd så sprider det ju bara negativ energi att ha kollat upp det. Iksu får dessutom positiv energi.
Ungefär som att försöka mäta en vinkel som senare visar sig vara godkänd.

På onsdag avgörs den här matchserien när Iksu spelar på hemmaplan.

”Mackan” ryktas lämna Iksu efter säsongen tillsammans med Emelie Wibron.

Emelie Wibron, tvåa i världen år 2012, och Malin Marklund, tia i världen år 2012, ryktas lämna Iksu efter säsongen. Detta stod i gårdagens blad.

Under rubriken ”STJÄRNORNA LÄMNAR IKSU” stod det om Pixbos (såklart givna) intresse för duon.

Pixbos sportchef Kristina Landegren Carestam erkänner i artikeln att det finns ett intresse (vilken sportchef har inte det?).

– Jag har alltid haft ett intresse för Wibron. Jag har ringt henne fyra år i rad, säger hon och fortsätter:
– Med respekt för att det är ett slutspel nu så vill jag inte säga mer.

Lika hemliga är den berörda duon.

–  Du får ringa efter den 14:e april (helgen då SM-finalen spelas), säger Wibron.
– Jag har inte funderat på nästa säsong, säger Marklund.

***

Förmodligen är detta rykte inte helt taget ur luften. Man kan snarare säga som Tomas Ledin ”Vi är på gång” och ”Det ligger i luften”.

Jag tror däremot inte att denna nyhet, om det nu är en sann sådan, kommer påverka Iksus framfart i slutspelet. OM det nu är så att duon tänkt lämna så är jag rätt övertygad om att övriga truppen vetat om det en längre tid. Så brukar det fungera i de lag jag spelat i alla fall.

Givetvis vore detta två ruskigt tunga avbräck för Iksus del. Wibron är världens bästa back och Malin Marklund håller hög SSL-klass i sina bästa stunder. På ett sätt blir nog Wibron enklare att ersätta även om hon är bättre rent klassmässigt.
Målvakter växer nämligen inte på träd och det lär bli så att man får hämta in någon utifrån i så fall.

Imorgon drar SM-slutspelet igång på damsidan. I Umeå spelas två matcher – SAMTIDIGT!

Iksu tar sig an Falun och IBK Dalen möter Rönnby. Båda matcherna går av stapeln 19.00.

För oss som bor i Umeå känns det givetvis tråkigt att behöva välja bort en av matcherna. Samtidigt ska man ju vara tacksam – det är inte i så många städer som man tvingas välja mellan två slutspelsmatcher.

Förmodligen har de inblandade gjort allt som går för att sy ihop detta på ett sätt som inte krockar. Men visst förstår man att det kan vara svårt att trycka in TRE lags slutspelsdraman och dessutom ta hänsyn till bortalagen.

Vad ska man då tro om matcherna?

Iksu kommer vinna mot Falun. Så enkelt är det. Men enkelt lär det inte bli. Tror att Falun, som kommer upp helt utan press, lär njuta av situationen maximalt och spela rätt jämnt med Iksu. Men Iksu vinner med… låt säga 6-4.

Eiremo är såklart ett jätteavbräck för Iksu – nu gäller det att andra kliver fram. Som tur var är truppen breeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeed.

***

”Bättre-än-någonsin-Dalen” spelar på många sätt en historisk match imorgon.
Det är första gången som laget möter något annat motstånd än Iksu.

Spelet måste bli bättre än i de två sista hemmamatcherna för säsongen om Dalen ska ha någon chans.

Det lär komma av bara farten i och med att det numera är slutspel.

Sandra Larsson är givetvis ett stort avbräck. Lagets bästa poängplockare missar mest troligt/definitivt hela slutspelet enligt vad jag har hört.

Som tur var är även Dalens trupp bred och de har klarat av att leverera bra även utan henne.

Blir spännande att se hur Karlsson & co matchar laget.

Tipset då? Ja, jag tror faktiskt att Dalen förlorar imorgon. Hör och häpna. Det är på ren magkänsla jag säger det – 3-6 till gästerna.

Iksu bortaslog tabellsexan Endre med 5-9. Detta trots underlägen med 3-1 och 5-3.
Tacka den pånyttfödda Frida Eriksson för det. Iksus allroundforward gjorde nämligen hela fem mål och blev därmed matchvinnare (minst sagt).

Kul för Eriksson då hennes säsong till stor del varit spolierad av skadebekymmer.

Iksus övriga mål gjordes av Elin Tjärnström (2), Cassandra Edberg och Cornelia Fjellstedt. 

Mer om matchen, och en intervju med Frida Eriksson, kommer på måndag!

Det var värmande att komma in i Gammliahallen i dag efter en minst sagt stormig cykeltur. Väl inne i hallen var även spelet värmande – i drygt två minuter.

Därefter blev matchen ett sömnpiller. Men Dalen vann med hjärtat i halsgropen (4-3) och tog tre viktiga poäng i kampen om fjärdeplatsen. Inte minst med tanke på att Rönnby tappade en poäng mot Jönköping med två sekunder kvar att spela.

Man kan egentligen såga på rätt friskt efter en sådan här tillställning, men jag vet samtidigt hur svårt det kan vara att spela en sådan här match.

Jumbon Linköping stod på blygsamma fyra poäng och hade snittat 2,8 mål per match.
Det är en vetskap man inte bara kan sudda bort från spelarna.
Denna vetskap gjorde förmodligen/uppenbarligen att flera av de ledande spelarna slappnade av. Jag såg då ingen som höll landslagsklass på banan om vi säger så.

Det var stundtals oroväckande dåligt passningsspel och majoriteten av chanserna som Linköping skapade kom från bjudningar av Dalens backar i uppspelsfasen.
Om Linköping kan stressa fram dessa misstag av Dalens backar – hur blir det då i ett slutspel?!

Fast då kommer såklart skärpan och inställningen att vara bättre.
Det var dessa två faktorer som var de största bovarna i Dalens hackande maskineri denna eftermiddag.

Någonting mer positivt då än de tre poängen? Njaa, man får leta länge…

Men Felicia Tjäderborn gör det hon ska i målet, Katarina Bjuhr är aktiv hela matchen och försöker, Natalie McNeil checkar bra och gör dessutom mål, och Amanda Öhman gjorde två kassar. Emma Torikka inledde väldigt piggt men kom sedan av sig.

Powerplay blandade och gav väldigt mycket. Anna Asplund sköt och sköt men fantasin saknades. Jag vill se Torikka som given kreatör till vänster i PP – inte minst för att hon är rightare men hon är ju även finurlig och har ett tillräckligt bra skott.
Dalens första PP den här matchen bestod av tre backar och två tvåvägscentrar. Alla leftare. Det kändes… inte så spännande.

Nåväl. Det här är en match som knappast går till historien. Vi har spännande tider framöver, och kanske kan denna match fungera som en väckarklocka för Dalen.
För bättre än så här måste det bli om man ens ska vara nära poäng i slutspelet.

Som tur var ger väckarklockan inga negativa effekter på tabellen – snarare tvärtom – då Rönnby tappade poäng.