Kvartsfinalkvitterat

Dalen reste sig direkt efter stjärnsmällen i Linköping. Spelet som man visade upp i 13-5-torsken i helgen var som bortblåst – och det var egentligen bara ett lag på banan när man vann den andra kvartsfinalen ikväll med 7-2.
- Vi gör vår bästa match för i år, konstaterar tränare Iiro Parviainen till sportnu.se.

Alexander Bodén gav från nära håll Dalen ledningen i den första perioden framspelad av Ketil Kronberg. Och det kom – precis som det ofta gjort när Dalen spelat i år – att handla mycket om just BodénKronberg och deras kedjekamrat Johan Eriksson. De tre gjorde nämligen samtliga sju mål för hemmalaget!

Bodénmål i den första perioden blev dennas enda. I den andra kom dock Dalen att springa ifrån till 4-0 efter en drömstart då Johan Eriksson nypt till blott fyra sekunder in i perioden till 2-0. Kronberg sköt i power play 3-0 från kanten, ett skott Linköpings vanligtvis duktige målvakt Henrik Qvist nog borde ha tagit. Samme Kronberg gjorde även 4-0.

I den tredje perioden kunde Dalen defilera hem segern. Johan Eriksson gjorde två mål i slutakten vilket fullbordade hans hat trick, men matchens delikatess stod Dalen och Ketil Kronberg för när han väggade sig igenom Linköpings försvar med Johan Eriksson. Fri med Qvist gjorde han sedan inget misstag, och fastställde slutresultatet till 7-2.

***

Finner inga ord att beskriva Dalens förstaformation med Eriksson, Bodén, Kronberg, Adam Berglund och Thomas Holmgren. Herregud, vilken match de gjorde ikväll! Helt hysteriskt – kan inte minnas sist jag såg en förstaformation vara så här bra, även om just den här formationen vissa gånger varit magiska. Idag var man till och med bättre än så.

Det var ett ovanligt blekt Linköping som uppträdde i EXEL Arena (eller som TV4 Sport säger – nya Gammliahallen). Spelet i numerärt överläge lämnade övrigt att önska, man var tama framför eget mål, något egentlig offensiv var inte att tala om. Martin Karlsson, fem poäng i första mötet, syntes knappt till. Det måste han förstås göra, även om jag tror att det här var nog bara ett bottennapp från hans sida. Klart bra gjort av Dalen att stänga ned Karlsson som gjorde 51 poäng i grundserien.

1-1 i matcher nu, och nästa match känns extremt avgörande för matchserien. Är det någon bortamatch som IBK Dalen ska lyckas sno så är det just den andra bortamatchen och den tredje matchen i kvartsfinalserien. Som cyniker kan jag inte tänka mig att man tar en femte avgörande match på bortaplan, varför nästa match, med den här matchen i ryggen, kräver att man skaffar matchboll för avgörande i EXEL Arena. För där – med två raka segrar i ryggen – har jag svårt att se dem torska.

De där samarbetsavtalen

Vi, eller snarare gästbloggarna, har varit inne på hur man ska göra sporten bättre, så här kommer ett litet inlägg i debatten från mig.

Problematiken med samarbetsavtal har varit en längre följetång – en längre följetång som kanske, eller kanske inte kan man förmodligen argumentera för, ser sitt slut när SIBF ändrar litet i bestämmelserna till nästa säsong – och är ett problem när det ändrar förutsättningarna å det grövsta för de lag som har tillgång till ett lag att samarbeta med.

Jag stjäl exemplet om hur det fungerar med samarbetsavtal från innebandy.se (det var ett bra exempel):

Vi kommer nu att få följa Stina.

Stinas moderförening är IBK Boll (division 1) där hon spelar i representationslaget (a-laget) och med juniorerna. Moderförening är den förening som Stina tillhör vid säsongens början och i moderföreningen får hon spela i alla lag hon är kvalificerad för.

Det bestäms under säsongen att Stina, som alltså spelar i IBK Boll, ska spela med Klubba IBF (som spelar i division 3). Eftersom IBK Boll (division 1) och Klubba IBF (division 3) har ett samarbetsavtal blir detta en samarbetsavtalsövergång.

Samarbetsavtalsövergången skickas till SIBF där Stina gör en övergång från IBK Boll till Klubba IBF.

Innan Stina blir spelklar i Klubba IBF måste hon stå över en representationsmatch i Klubba IBF. Detta eftersom hon går neråt i systemet. Stina får endast spela i representationslaget, det vill säga i Klubba IBF:s a-lag i division 3. Det är endast i sin moderförening, i Stinas fall IBK Boll, som hon får spela i olika lag inom föreningen.

Senare bestäms att Stina återigen ska spela med IBK Boll i division 1.

Eftersom Klubba IBF och IBK Boll har ett samarbetsavtal blir också detta en samarbetsavtalsövergång. Samarbetsavtalsövergången skickas till SIBF där Stina gör en övergång från Klubba IBF till IBK Boll.

Eftersom övergången görs uppåt i seriesystemet (från division 3 till division 1) blir Stina spelklar direkt. Hon kan då spela i både representations- och juniorlaget med IBK Boll eftersom det är hennes moderförening.

***

Låt mig demonstrera med två exempel. Ett där det gagnat ett Umeå-lag, ett där det spolierat för ett annat.

***

Sandåkerns SK har ett samarbetsavtal med Superligan-laget IBK Dalen, och under fjolårssäsongen i division 1 mötte man i femte omgången ett av de lag som skulle kunna rubba laget i form av Hudik/Björkberg. Sandåkern vann matchen med 6-3 – med dåvarande IBK Dalen-spelaren tillika landslagscentern Johan Samuelsson i spel för Sandåkern.

Skälet till Samuelssons medverkan i matchen var enligt uppgift hans vistelse utomlands under en vecka och att han behövde få upp matchtempo. Den som är litet mer cynisk skulle säga att det beror på att Sandåkern inte ville riskera att förlora den viktiga matchen.

Samuelsson kunde direkt efter matchen göras spelklar för IBK Dalen igen.

Lägg därtill att även Timmy Nyberg och Peter Grönroos spelade för Sandåkern. Det är inget jag har något problem med. De båda hade problem att ta en plats i Dalens lag, varför det är mer rimligt att de får speltid i samarbetslaget, även om det primära bör vara för unga spelare (juniorer) och långtidsskadade som är på väg in i spel igen.

***

Järfälla IBK i Allsvenskan Norra har ett samarbetsavtal med Superligan-laget AIK, och tog tillfället i akt att låna ned ett antal – tja, säg åtminstone sju-åtta spelare – under VM-uppehållet.

Ett tråkigt faktum för både Sandåkern och Umeå City som mötte laget under just detta uppehåll. Sandåkern höll på att knipa en pinne eller tre, men mitt fokus ligger på den blytunga Umeå City-torsken (6-5) i omgång åtta som gör att det blir väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, för City att haka med i kampen om uppflyttning.

Inget ont om Järfälla, men utan de inlånade spelarna hade det förstås blivit svårare att slå City (om än det bara är en AIK-spelare som nätar i matchen).

***

Samarbetsavtalen missbrukas. Det har varit för lätt för lagen i högre serie, som exempelvis har en spelledig helg eller två, att skicka ned hela första- och andraformationer till samarbetslagen. Ett medel som förändrar förutsättningarna i serien helt.

Det blir orättvist, speciellt om lagen sitter i en prekär situation där man riskerar att åka ut, alternativt att man slår ett topplag som sliter för att vinna serien. En match man kanske inte vunnit utan det orimligt höga antalet spelare från samarbetslaget.

***

Varför är det här då intressant idag?

Ja, det är så att IBF Dalen i damernas division 1 har två intressanta matcher i helgen. Man är tre poäng från nionde plats vilket är den sista nedflyttningsplatsen – där förresten Umeå City ligger – och möter under lördagen Söderhamn som ligger på sista plats.

Det är först under söndagen som det blir intressant, den dag när laget tar emot Hudik/Björkberg. Förstalaget IBK Dalen, Superligan, är spellediga i helgen och skulle i teorin kunna vara det lag som IBF Dalen ställer upp med under söndagen.

Det eftersom man ju ”stått över” matchen mot Söderhamn under lördagen. IBK Dalen är alltså ”IBK Boll” i exemplet och IBF Dalen är ”Klubba IBF”. ”Stina” är alla spelare i IBK Dalen om IBK Dalen själv vill det.

Ett tröttkört IBF Dalen, det »riktiga« IBF Dalen, som spelat dagen innan mot Söderhamn, skulle gå in som favoriter i söndagens match mot Hudik/Björkberg, som är nästjumbo, men ifall Dalen mönstrar Superligan-uppställning så finns det verkligen ingen chans till poäng för bortalaget.

Och det utan någon som helst risk för reprimand för IBK Dalen. Man får snarare en bra träningsmatch i benen under det som skulle vara den andra spellediga helgen i rad. Nästa helg är alla spelare tillgängliga i Superligan igen.

Observera nu att jag inte hävdar att IBK Dalen KOMMER spela IBF Dalen-matchen mot Hudik/Björkberg. Chansen finns däremot om man vill.

***

Inte riktigt som det var tänkt med de samarbetsavtal som SIBF lade fram. Det är en god idé att spelare ska kunna få speltid på lägre nivå – såsom juniorer och långtidsskadade som jag nämnt tidigare – men det är tråkigt när det drabbar tredje part.

Som det skulle göra i helgen om IBK Dalen skulle få för sig att spela en match åt IBF Dalen. Då är det Umeå City, Notviken och KAIS Mora som drabbas.

***

Till nästa säsong ändras det: För att få flytta ned spelare tvingas vederbörande stå över matcher i den högre serien – innan hen får flyttas ned.

Nu hoppas jag att det inte hindrar samarbetsavtalen att existera, och att lagen fortfarande vågar skicka spelare mellan lagen. Faktum är att tredjekedjespelare ofta får chansen i andralagen (lex Thorengruppen-TBS där spelare som spelat i Thorengruppens tredjekedja ofta spelat match med TBS). En möjlighet som försvinner till nästa säsong, vilket är synd. Juniorer är nämligen ofta även tredjekedjespelare, vilka gagnas av att spela en framträdande roll i andralaget.

Det borde dock stävja de värsta förbrytelserna. Det märkliga är hur lång tid det tog för SIBF att inse problemet.

Inte för att det kommer vara optimalt till nästa år heller.