Moderaternas promillealternativ inget argument att låta Ågren styra Umeå

Anders Ågren kräver ”handlingskraft och ledarskap” med ett tonläge som antyder att han skulle stå för en radikalt annorlunda politik än den som förs idag (VK 25/11). Men ett politiskt alternativ är exakt vad gruppledare Ågren (M) saknar.

Låt oss studera det budgetalternativ inför år 2016 som Moderaterna stödde. Vi börjar med att skaffa oss en referensram i form av nettokostnaderna för Umeå kommuns driftsbudget. För nästa år ligger denna på cirka 6 300 miljoner kr. Skillnaden mellan det budgetförslag som Ågren (M) stödde, och de styrande Socialdemokraternas förslag, bestod i att Ågren ville prioritera ungefär 50 miljoner kr på ett annorlunda sätt. Skillnaden ligger på 8 promille!

Detta är rätt lite för den som, likt Ågren, vill antyda att han besitter den ”handlingskraft och ledarskap” som behövs för nya friska tag i Umeå. Nya friska tag behövs. Men då gärna på ett mer påtagligt sätt än ett antal tusendelar av nettokostnaderna av Umeå kommuns driftsbudget. De nya tagen måste uppenbarligen komma någon annanstans ifrån än Ågrens parti. Detsamma gäller för den av Ågren så omhuldade handlingskraften och ledarskapet.

Men kanske kunde gruppledare Ågren visa någon dramatisk skillnad i sin debattinsändare i VK (25/11)? Definitivt inte. Trots att han brett ut sig över en hel helsida lyckas Ågren inte med detta. Hela artikeln består av självklarheter som att det är viktigt att folk jobbar och betalar skatt.

Tror Ågren att det är någon som tycker annorlunda? Vilka politiska motståndare har Ågren som kräver arbetslöshet? Vilka motståndare kräver skattebefrielse – utom givetvis hans eget parti – där skattesänkningar stått på dagordningen under mer än ett årtionde? Ågren för en heroisk kamp mot väderkvarnar. Och mot de minskade skatteinkomster som skulle orsakas av hans eget partis skattesänkarförslag.

Ågren tar sedan upp två ”låtsas-konkreta” förslag.

Han uppmanar ”fördela också mer mark till privata aktörer som vill bidra…”. Detta med anledning av kommunens behov av fler hyresrätter. Jag känner dock inte till några egentliga klagomål när det gäller snålhet från kommunens sida när det gäller mark till byggande av hyresrätter. Snarast tvärtom. Det stryker med en rad värdefulla grönområden i centrala Umeå då bostäder ska byggas. Vad som krävs är att de, för tusentals bostäder avsatta, områdena på Ön ianspråktas. Eller att kommunen börjar bygga på I 20-området. Men några sådana, verkligt nya tag, återfinns inte hos Ågren. Han kör vidare i ”promillestilen” även när det gäller byggandet av bostäder.

Slutligen ondgör sig Ågren över det ”ofinansierade försöket med sex timmars arbetsdag…”. Detta i ett sista försök att framstå som präglad av handlingskraft och ledarskap.  Bakgrunden är att personalen på äldreboendet Sjöjungfrun ansökt om pengar till en arbetsmiljösatsning. Kommunledningen ville då pröva 6-timmarsdag. Detta är en variant. Det kan bli ett värdefullt försök – om det sedan får utvärderas av personalen. Det finns fler än ett sätt att satsa på personalen (6-timmarsdag med full lön är en av flera varianter). Men Ågrens påstående om att försöket skulle vara ofinansierat stöter dock på patrull. De ekonomiska resurserna till försöket har tagits ur en redan existerande pott med pengar. Försöket kan därför inte beskrivas som ofinansierat.

Så av Ågrens bredsida i VK bidde inte ens en tumme. Men det bidde i alla fall 8 promille…  Men dessa tusendelar är dock inte skäl nog för att anförtro Moderaterna styret i Umeå.

Hård debatt om vinster i välfärden inom SD

Idag diskuterar SD bland annat kring vinster i välfärden på sin kongress (landsdagar). En motion föreslår begränsningar av vinstuttaget. Blir det en verklig kamp mellan liberaler och ”social-konservativa” – eller är det hela ett spel för gallerierna? Du får svaret senare idag.

Uppdatering:

Mattias Karlsson avgjorde debatten om vinster i välfärden genom ett mycket skickligt anförande. Han började med att vänligt markera mot ytterligheterna i debatten och understryka att båda sidor stod närmare varandra än vad man kunde tro. Det gäller anhängarna till att avskaffa möjligheterna till vinstuttag i välfärden – avgifter undantagna. Det gäller de som låter som traditionella allianspolitiker som Andes Ågren och Peter Westerberg. I debatten förekom uttryck som ”flumvänster” vilket kontrades med begreppet ”snuskhöger”. Mattias Karlsson underströk sedan PS linje: ATT vinst INTE ska få skapas genom lägre personaltäthet, ATT vinster ej ska kunna föras över till skatteparadis som Caymanöarna, ATT utreda formerna för uppbygget av en buffert som garanterar långsiktiheten för privat verksamheten inom välfärdssektorn.

Just nu råder en spänd väntan på voteringen. Skulle PS förlora blir SD, i praktiken, ett lika vinstfientligt parti, inom välfärden, som V.

Uppdatering:

När det gällde möjligheter till vinster i välfärden gav voteringen följande utfall: Partistyrelsen vann. PS var dock tvungen att göra de tre tillägg som Mattias Karlsson redogjorde för.

Den direkta tolkningen är att SD, trots PS vinst, är riksdagens näst minst positiva parti vad gäller vinster i välfärden (efter V). Men en indirekt tolkning är att PS fått ett så vitt mandat, att utreda frågan vidare, så att SD ska kunna samtala med övriga partier i riksdagen. Särskilt med M och KD. Kongressen avslutades med nationalsången och att ett tacktal av en hes Jimmie Åkesson.

SD siktar på samarbete med M och KD i egenskap av största parti – C behövs inte längre

Efter att först blivit nekad att bevaka sd:s landsdagar ändrades detta till en inbjudan. Denna svängning kom i samband med ett större bråk kring om en journalist på Aftonbladet skulle få delta på landsdagarna eller inte.

Väl på plats ville jag ställa en seriös fråga av strategisk natur: Hur tror SD att de kan få inflytande över rikspolitiken? Ska partiet anpassa sig och bli rumsrent nog för att exempelvis ingå i det borgerliga blocket? Eller ska SD satsa på att bli landets största parti – och därmed slå ut ett eller två borgerliga partier på vägen – samt på så sätt göra sig oumbärliga för en moderatledd regering?

På fredagens kväll stötte jag på en ”ledig” Mattias Karlsson. Jag presenterade mig och ställde frågan. Karlsson svarade förvånansvärt öppenhjärtligt. Han sa att det inte rådde någon motsättning mellan att sträva efter att bli ett så stort parti som möjligt och att hålla dörrarna öppna för olika former av samarbeten med andra partier. Tvärtom var det lättare att få till stånd diskussioner, med andra partier, om man själv utgjorde ett parti på 25 % än på bara 15 %.

När det gällde frågan om att SD:s växande skulle drabba andra var det något som både Karlsson höll med om och ansåg gynnade SD. Det låg inte i partiets intresse att det fanns två liberala partier i riksdagen. Karlsson ansåg att det skulle gynna SD om centern åkte ut ur riksdagen.

Den partikonstellation som han och SD siktade på var en bestående av M, KD samt SD. Därför låg det även i SD:s intresse att hjälpa det andra socialkonservativa partiet KD att hålla sig kvar.

Det var tydligt att det Mattias Karlsson redogjorde för speglade en genomtänkt strategi för hur SD skulle kunna få ett rejält inflytande över svensk politik. Han berättar också att han trodde på en ”normalisering” av SD:s förhållande till övriga partier senast efter valet 2018.

Detta sa alltså Mattias Karlsson under fredagens kväll.

Idag lördag bekräftade Jimmie Åkesson att det just var en mitten-högerregering partiet siktade på i form av en regering bestående av M, KD och SD. Åkesson sa att sådana regeringar var naturliga i flera nordiska länder.

Partiledaren sa sig också uppfatta SD som garanten mot att en sådan mitten-högerregering skulle bedriva alltför mycket av högerpolitik. Åkesson sa också att när vändningen kommer – syftande på att andra partier skulle komma att acceptera SD – kan det gå väldigt fort. Åkesson avslutade sitt huvudanförande med: ”Sverigevänner vi är på väg att vinna”.

Detta är en nyhet. Kommentarer kommer senare.

Manifestation för solidaritet med offren, mot terrorism och för enighet nu på måndag 18.00

Ett fruktansvärt attentat skakar åter Paris och världen. Minst 128 döda och 200 skadade rapporteras just nu vara resultatet av sex samordnade terrorattacker. Dessa siffror kommer tyvärr att bli än mer skrämmande ju längre denna lördag lider. Detta eftersom 80 personer bland de skadade rapporteras vara svårt skadade.

I denna situation behövs mer än någonsin en samling i solidaritet med offren och deras familjer. Men också en kraftfull markering mot terrorism samt en uppslutning mot främlingsfientlighet och attentat mot flyktingförläggningar.

Någon måste tala för sans, måtta och enighet i en tid som präglas av krig, väldiga flyktingströmmar och terrorism.

Det går inte att vänta på andras initiativ. Slut upp med en fackla eller ett ljus på Rådhustorget klockan 18.00. Det behövs mer än någonsin.

Manifestationen på Kristallnatten blev den kanske största någonsin i Umeå

Jag publicerar här ett längre inlägg som publicerats av mitt parti, rörande årets manifestation på Kristallnatten i Umeå.

Manifestationen på Kristallnatten blev den kanske största någonsin i Umeå

Tyngdpunkten förflyttas. I lördags hade Västerbottens-Kuriren en artikel inför manifestationen på Kristallnatten. Då framförde tidningen även vår ståndpunkt rörande Judiska Föreningen. Vi citeras bland annat med orden ”sanningen är den att den var inbjuden”. Men dagen efter manifestationen slår VK helt enkelt bara fast att ”Judiska Föreningen fick ingen inbjudan”. Därmed har tidningen ändrat sin egen position på tre dagar.
Fram till Kristallnatten har Jan Hägglund stått i centrum för medias skriverier. Just han har kritiserats med motivet att han var ”huvudansvarig” för manifestationen. Sällan har media förklarat, så tydligt, att någon enskild varit huvudansvarig för en manifestation som haft en sådan bred förankring. Detta fokus på en person flyttade bort uppmärksamheten, från det nya och intressanta, nämligen den politiska bredden på vilken manifestationen vilade. Det intressanta var inte alls vem som var huvudansvarig. Det intressanta var att det fanns talare/arrangörer från hela sju partier i Umeå kommunfullmäktige inom Umeå mot nazism. Detta är unikt.

När så själva manifestationen ägt rum, och ska refereras, borde det ha vara en självklarhet att fråga den nyss så ”huvudansvarige” Jan Hägglund om hur det gick. Men då, när det fanns något positivt att säga, var det plötsligt som om ”Hägglund” inte haft något med manifestationen att göra. Den som läser referatet kan lika gärna tro att han inte ens var där – trots rollen som konferencier under kvällen. Det verkar inte heller som att kommunalrådet Rönngren var där. Eller Andreas Lundgren, ordförande i individ- och familjenämnden. Även Mattias Larsson – som också hedrade Kristallnattens offer, tog ställning mot nazisterna i Umeå, underströk förståelsen mellan olika kulturer och bidrog därmed till försvaret av flyktingboendena – försvann i rapporteringen. Samma öde drabbade Lykke Brodin, som fäste uppmärksamheten på att Förintelsen även drabbade homosexuella (idag hbtq), och Davis Kaza, som talade om hotet från nazisterna i Umeå. Någon som också försvann var den modiga kvinna som varit med och byggt upp ett center för ensamkommande flyktingbarn. VK:s rapportering dolde den breda förankring som manifestationen vilade på – något som utgjorde ett verkligt steg framåt.

Radions Studio Ett (P1), ett mycket seriöst program, tänkte ursprungligen göra ett inslag om turbulensen kring ”inbjudan eller inte inbjudan” till Judiska Föreningen. Samma dag som manifestationen ägde rum hörde Studio Ett av sig, igen. De hade de vänt på alla stenar, pratat med olika inblandade, och sedan beslutat att lägga ned hela programidén. Det fanns nämligen ingen ”story”. Skälet var att Judiska Föreningen blivit inbjudna. Samma bedömning gjorde Expressens NYHETS-journalist. Så det blev ingen nyhet i Expressen heller. Allt som blev var en kulturledare och en debattartikel, präglade av fritt fabulerande. De tog aldrig kontakt med oss, inte ens med sin egen nyhetsjournalist, och skrev sedan bl a att manifestationen i Umeå var någon slags ”allmän anti-rasistisk manifestation”. De som läser detta och som var med på manifestationen vet hur fel påståendet är. För er som inte var med vill vi citera den inledande texten på facebook:

”Den 9 november 1938 trappade nazisterna upp våldet mot den judiska befolkningen i Tyskland. Tiotusentals butiksfönster krossades samtidigt som ägarna misshandlades – i många fall till döds. Detta har gått till historien som Kristallnatten. Kunskapen om nazisternas förintelse av miljoner judar och romer måste hållas levande”.

The Local.se När det gäller media finns en verklig ljusglimt på den helsvarta eller grå hösthimlen: ”The Local”. Det är en engelskspråkig nättidning som bevakar Sverige och uppger att de har en miljon läsare. Du kan läsa deras artikel om arbetet inför Kristallnatten i Umeå via länken längst ned i denna artikel.

Vill vi bojkotta någon – eller vill ordföranden i Judiska Föreningen bojkotta oss? Döm själva.
Den Judiska Föreningen i Umeå fick två inbjudningar till att delta på manifestation under Kristallnatten den 9 november. Den första inbjudan fick föreningen söndag den 25 oktober. Detta från en person som är medlem i samma parti som ordföranden i Judiska Föreningen (som erbjöds att tala på manifestationen). Eftersom vi alla agerat som enskilda individer – om än rekryterade från olika bakgrund – var detta idealiskt. En person som ”bärare” av två organisationer (ett parti OCH Judiska Föreningen). Men ordförande i Judiska Föreningen tackade nej. Föreningen hade sin egen högtidsstund, inplanerad sedan länge, som också började 18.00. Ordföranden kunde inte bara ”gå ifrån”. Den 30 oktober följdes detta upp med ett mail. Kanske det finns någon annan talare. Det finns det inte.

I en rad artiklar framstår det som att vi arrangörer inte velat bjuda in Judiska Föreningen för att de inte skulle känna sig välkomna. Faktum är att denna känsla (av att inte vara välkommen) är någon som ordförande i Judiska Föreningen själv framfört till oss – och även offentligt. I tidningen The Local.se citeras ordföranden så här: - Sjöberg accepted on Tuesday [10 nov] that the Jewish community had never previously complained about being left out of the long-running rally, but said that this was a result of being “too afraid” in the past.
Vi tycker naturligtvis att det är både konstigt och tråkigt att Judiska Föreningens ordförande, just i år, angriper manifestationen. Det framgår av citatet ovan att de aldrig framfört denna kritik tidigare. Vi tycker också att det är konstigt, och tråkigt, att Judiska Föreningens ordförande har en så konfrontationsinriktad attityd. Föreningens ordförande har sagt att vi inte borde hålla någon manifestation alls den 9 november (VK 7 nov). Detta underlättar inte framtida samarbete.

Bredda vad gäller arrangörer – smalna av politiskt
Manifestationer på Kristallnattens har länge burit prägeln av att ha varit en ”vänstergrej”. Och därför smal. Det faktum att andra organisationer, då och då, deltagit har inte förändrat detta. Till den smala politiska basen, vad gäller arrangörerna, kommer att fokus ofta har legat för mycket på de partier/organisationer som hållit i arrangemanget. Ibland har för lite fokus lagts på de judiska offren och på de nazistiska bödlarna i samband med Kristallnatten. Det första steget i att bredda årets manifestation var att bjuda in till ett politiskt blocköverskridande samarbete. Kristallnatten bör organiseras av de som erkänner den israeliska statens rätt att existera och tar avstånd från terrorattacker mot israeliska civila och judar runt om i världen. Arrangörer måste kunna se skillnad på handlingar utförda av Israel som stat och enskilda israeler eller judar. Självklart ska arrangörerna kunna kritisera Israel, precis som alla andra länder. Men det är naturligtvis inte lämpligt på Kristallnatten.

Ett annat mål var att talarna skulle ställa upp som enskilda individer – även om vi har olika politisk bakgrund – vilket är det som ökar bredden och förankringen. Att alla ställde upp som enskilda individer underlättade samarbetet och tonade ned konkurrensen om att synas. I de flesta fall. Därmed ökade fokus på själva Kristallnatten. På sikt kommer denna inriktning att bidra till att hålla kunskapen om Förintelsen vid liv.

Slutligen var målet att inte blanda samman en manifestation som den på Kristallnatten med andra, anti-rasistiska, manifestationer. Kristallnatten är annorlunda. Den innebar en våldsam upptrappning av nazisternas terror mot just judarna. En manifestation på Kristallnatten måste hedra offren för terrorn, men också påminna om de nazistiska bödlar som bar ansvaret. Något sådant får aldrig hända igen. Just därför måste vi också uppmärksamma de nazister som har etablerat sig i Umeå. Det fanns en strävan efter en politisk avsmalning i år. Kristallnatten ska helst inte handla om ”fascismen i Ukraina”.

Arbetsmetoden blev framgångsrik
Som sagts bars manifestationen upp av talare/arrangörer med bakgrund i sju partier i Umeå kommunfullmäktige. En sådan bredd har aldrig funnits tidigare. Denna skapades på grund av en uppslutning bakom uppgifterna:
a) att hedra de judar som föll offer för övergreppen 1938 på Kristallnatten,
b) att motverka tillväxten av de nazister som har etablerat sig i Umeå,
c) att därmed försvara flyktingboenden och andra måltavlor mot framtida attentat.

Dessa uppgifterna är för stora för att ett enda parti ska ta sig an dem. Uppgifterna är för stora för att ett visst politiskt block ska ta sig an dem. För att klara de tre uppgifterna måste hela Umeå enas. Vi har därför, tillsammans med andra, strävat efter ett blocköverskridande politiskt samarbete bakom dessa uppgifter. Det var detta som skapade den unika bredden. Och framgången för Umeå mot nazism.

Men framgången gjorde att vissa kände sig hotade. Mest hotade kände sig Anders Ågren (M) och Peder Westerberg (FP). Dessa har varit de två drivande, om än inte de enda, i en verkligt aktiv kampanj för att spräcka den enhet manifestationen vilade på. Den destruktiva duon (DD) lyckades inte. Enheten bakom manifestationen och dess uppgifter höll. Manifestationen blev på många sätt en succé. Trots försöken att splittra genom osanningar.

”Judenrein Kristallnacht: The Latest Fashion In Sweden”
Det som den destruktiva duon (DD) däremot lyckades med var att framställa Jan Hägglund som anti-semit, både i Sverige och i Israel samt i en rad andra länder! Hägglund har förföljts av nazister i över 20 år. Detta har givetvis även drabbat hans omgivning. År 1999 mördades den fackligt aktive syndikalisten Björn Söderberg efter att ha avslöjat nazistisk infiltration i facket. Vid en husrannsakan hos mördarna hittades listor med namn på obekväma. En artikel i tidningen Folkbladet från 2006 talar om namnen som en ”nazistisk dödslista”. På listan fanns inte bara Jan Hägglund utan även hans dåvarande sambo och hans vid tidpunkten 77-åriga mor! Osanningar kring arbetet inför manifestationen på Kristallnatten har åter utsatt Hägglund för en mängd hat- och hotmail.

Den destruktiva duon (DD) har även lyckats smutskasta hela Umeå. Vid en utvärdering ansåg de styrande att PR-värdet för Umeå, som Kulturhuvudstadsåret 2014 skapat, var värt över 300 miljoner kr under ett år. Även om vi inte delar denna uppfattning inser även vi hur negativt det är med dålig publicitet. Vi undrar om Anders Ågren och Peder Westerberg är stolta över den rubrik de så starkt bidragit till att skapa i ”The Times Of Israel”. Rubriken löd så här: ”Judenrein Kristallnacht: The Latest Fashion In Sweden”. Hur mycket har denna rubrik kostat Umeå?

Framgången ger mersmak
Vi var oförberedda på de våldsamma försöken att spräcka den breda politiska bas som manifestationen vilade på. Vi var oförberedda på de hysteriska tongångarna i media som inneburit att Jan Hägglund kallats anti-semit och rasist samt fått motta en mängd hotfulla sms och mail. Men vi anser att själva manifestationen på Rådhustorget blev en stor framgång. Vi anser att arbetsmetoderna lagt grunden för en bredare bas när det gäller Kristallnatten i Umeå. I våra ögon utgör detta steg i rätt riktning. Vi är därför fast beslutna att fortsätta på den inslagna vägen även nästa år. Vi vill bygga vidare på det goda samarbete som vi haft med en rad personer, representanter för det bredaste politiska underlaget någonsin under de cirka 25 år som manifestationer hållits i Umeå, på Kristallnatten.

Nu kommer vi att fortsätta arbeta med att …

A. slå undan benen för de nazister som etablerat sig i Umeå,

B. försvara Umeå som en trygg, öppen och tolerant stad: detta ska gälla för judar som utsätts för alltmer våld, vilket en av talarna på manifestationen tog upp, men också för palestinier och för flyktingar från muslimska länder – vi vill inte se flyktingboenden brinna i Umeå,

C. avslöja de som startade det mediala drev som likt en stridsvagn rullat fram – från Umeå till Jerusalem, från Jerusalem till New York, från New York tillbaka till Umeå – och som framställt en av oss som en anti-semit och rasist, och som det därför står var och en fritt att angripa, hur grovt som helst.

Men alla ska veta en sak – ingen av oss är rädd. De rädda återfinns i andra partier.

Länk till artikeln i tidningen The Local: http://www.thelocal.se/20151110/swede-defends-anti-nazi-event-without-jews

Mitt namn nämns i Israel – i en tidning som står Netanyahu nära – detta gör mig rädd

Ikväll kommer jag att stå på Rådhustorget tillsammans med många vänner. Tillsammans ska vi hedra offren för Förintelsen, förebygga att nazisterna växer sig starka i Umeå men också förebygga attentat mot flyktingförläggningar i Umeå med omgivande kommuner. Ikväll kommer jag att känna mig trygg. Och det kan alla andra – som kommer på kvällens manifestation på Rådhustorget kl 18:00 (enligt facebook 1 500 personer) – också göra.

Sent i går kväll fick jag via telefon veta att mitt namn nämns i nätbilagan till en gratistidning – i Israel. Detta på grund av de lögner som sprids om mitt agerande i Umeå inför Kristallnatten idag. Det är en lång väg från Umeå till Israel. Men med internet som redskap blir den kortare.

Jag är inte rädd av mig.

Nazister har hotat mig sedan jag tog plats i kommunfullmäktige 1991. Tyvärr har mig närstående fått lida. Mest fick modern till mitt barn lida. Då den fackligt aktive syndikalisten Björn Söderberg sköts till döds 1999 gjordes en husrannsakan hos mördarna. Där fanns datorer med namn på andra obekväma. Jag och min dotters mor, men också min då 77-åriga mamma, fanns med bland dessa namn.

Den senaste nazisten som ringt mig hade synpunkter på en blogg som jag skrivit där jag kritiserade förnekare av Förintelsen. Jag menade att förnekare av Förintelsen ofta var nazister. Den nazist som ringde hade varit nere i Ukraina och besökt den stridande ”Azov-bataljonen”. De som reser dit gör det för att få lukta krutrök på riktigt. Kanske få döda. De som rest till Azov-bataljonen har skaffat sig ett nätverk av likasinnade. I Sverige och utomlands. Därför var samtalet otäckt.

Det är otäckt att mitt namn nämns i just denna gratistidning i Israel.

Gratistidningens namn är Israel HaYom och står Israels premiärminister Benjamin Netanyahu mycket nära. Så nära att den i folkmun kallas för ”Bibis tidning” – där ”Bibi” står för Benjamin Netanyahu. För bara 2-3 veckor sedan påstod  premiärminister Netanyahu att Adolf Hitler inte ville utrota judarna. På World Zionist Congress i USA påstod Netanyahu att det var stormuftin Haj Amin al-Husseini som skapade idén om förintelsen och sedan gav idén till Hitler. Det är inte första gången Netanyahu skyller Förintelsen på palestinierna.

Det är närmast osannolikt att en israelisk premiärminister kan föra fram en sådan obeskrivlig historieförfalskning. Och inte bli avsatt.  En premiärminister från Israel, som vill frita Hitler från ansvaret från Förintelsen av judarna, och istället skylla denna på en Palestinsk religiös ledare, kommer att åstadkomma två saker samtidigt. Dels ökade motsättningar mellan israeler och judar å ena sidan, och palestinier och andra araber å den andra. Detta både i Mellanöstern och i resten av världen. Dels förminska betydelsen av Förintelsen. Då Netanyahu använder Förintelsen på detta sätt, som ett slagträ i debatten mot palestinierna, spelar han alla nazistiska förnekare av Förintelsen i händerna. Förintelsen borde stå över denna form av historieförfalskning. Det går att avsätta ledare i Israel. Ett sådant oerhört uttalande borde leda till en folklig debatt om detta. Det finns väldigt många israeler som inte håller med Netanyahu.

När nu mitt namn nämns i denna Netanyahu-vänliga tidning, på ett negativt sätt, innebär det att jag riskerar att bli avskydd bland israeler och judar. Dessa får en felaktig bild av vad jag – tillsammans med de övriga talarna/arrangörerna – arbetar för.

Nämnas kan att ett seriöst media som ”Studio Ett” lade ned sitt tänkta inslag då de vänt på lite stenar själva och inte bara gått på hörsägen.

Ansvaret för att mitt namn nämns i en sådan tidning, i Israel, finns här i Umeå. Det är härifrån som hatet mot mig som person kommer. Det är hatet på hemmaplan som gör mig rädd. Och de ansvariga är bloggande politiker.

Slut upp på måndag – mot nazism, för att hedra Förintelsens offer och försvara flyktingboenden

Nu på måndag, den 9 november, genomförs en manifestation mot nazism på Rådhustorget kl 18:00 (här är en länk till inbjudan på facebook: https://www.facebook.com/events/162288344118203/)

Den 9 november har gått till historien som Kristallnatten. År 1938 trappade nazisterna upp våldet mot den judiska befolkningen i Tyskland. Uppåt 30 000 judar fördes till koncentrationsläger, 1 000 synagogor brändes ned och omkring 400 judar dödades. Dessutom slogs tusentals judiska butiker sönder. Det glassplitter som låg på gatorna över hela Tyskland gav händelserna namnet Kristallnatten.

Manifestationens första syfte är att hedra offren för nazismens terror och hålla kunskapen om Förintelsen levande. Denna innebar att cirka sex miljoner judar, en miljon romer och andra grupper som homosexuella mördades med en målmedvetenhet som saknar motstycke i historien.

Manifestationen syftar också till att förhindra att Sveriges mest våldsbenägna nazister, som slagit rot i Umeå, växer sig starka. Detta riskerar att öka DAGENS våld mot judar, flyktingboenden och homosexuella och rikta ett slag mot Umeå som en stad präglad av öppenhet och tolerans. Hösten 2013 marscherade nazister öppet med fanor på Umeås gator för första gången sedan Andra Världskriget. Under året som gått har 23 flyktingboenden i Sverige utsatts för bränder och andra attentat. Umeå är ingen isolerad ö. Vi måste sträva efter största möjliga enighet för att förhindra att historien upprepar sig.

Manifestationen på Kristallnatten sker därför i bred och blocköverskridande politisk enighet. Talarna/arrangörerna agerar som privatpersoner – men har sin bakgrund inom sju av partierna i Umeå kommunfullmäktige.

Hjälp till att göra manifestationen stor!
I skrivande stund har ser det ut på följande sätt på facebook:

1 459 personer har sagt att de kommer,

393 är intresserade,

Om detta stämmer kan kommer årets manifestation på Kristallnatten att bli den största som genomförts i Umeå. Jag är väldigt stolt över att vara en av arrangörerna till denna manifestation.

Splittringsförsök och efterhandskonstruktioner
Det fanns politiker som valde att ställa sig utanför manifestationen redan den 16 oktober. En motivering var att det största hotet vad gäller våld i Sverige idag inte kommer från nazister utan från vänsterextremister. Idag låter skälen annorlunda. Detta är en oärlig efterhandskonstruktion i syfte att splittra manifestationen. Sådant kan den kosta på sig som inte deltar i det gräsrotsarbete mot nazism som väldigt många andra deltar i även under de övriga 364 av årets dagar. Jag uppmanar alla att inte låta sig luras.

Det är min stora förhoppning att lika många dyker upp på Rådhustorget på måndag 18.00 som lovat komma via facebook!
- för att minnas offren för Kristallnatten och nazisternas Förintelse av judar och romer,
- för att markera mot alla försök från odemokratiska och våldsinriktade grupper att etablera sig i Umeå,
- för att motverka att flyktingboenden, etniska- och sexuella minoriteter, i Umeå med omnejd, utsätts för bränder och andra attentat eller övergrepp.

Vi lever i allvarliga tider – slut upp!

Slutreplik till Bengt-Ove Karlsson om manifestationen mot våld riktat mot kvinnor

Bengt-Ove Karlsson från Kroksjö påstår att han är ”enormt less på folk som utger sig för att vara stora bekämpare av kvinnovåldet utan att i praktiken uträtta ett endaste dugg”. Detta gör att jag ställer mig frågan vad Kroksjö-Karlsson själv gör.

Utifrån hans tre inlägg i debatten i VK består hans insats i att konsekvent försöker förneka och osynliggöra mäns våld mot kvinnor. Han tror inte att manifestationer hjälper. De är pseudohandlingar. I sitt tredje inlägg retirerar Kroksjö-Karlsson – i praktiken – till positionen att det är bra att våldet synliggörs. Men sedan skriver han att ”enbart synliggörande räcker inte för att få stopp på det”.

Nu är det så att synliggörandet av omfattningen på den misshandel och det sexuella våld mot kvinnor som förekommer är enormt viktigt. Detta eftersom det under så lång tid har osynliggjorts och förnekats. Ska kvinnor och män kunna bekämpa män våld tillsammans är ett av det första, och absolut ett av de viktigaste stegen, just synliggörandet av våldet. Och det är just här – i kampen mot synliggörandet – som personer som Kroksjö-Karlsson avslöjar sig. De vill kväva kampen mot våldet i sin linda. Deras strävan efter att osynliggöra och förneka kryper alltid fram. Antingen är det helt och hållet fel med manifestationer för att synliggöra mäns våld eftersom dessa är desamma som ”att odla ett allmänt mansförakt”.

När detta argumentet inte räcker byter debattörer som Kroksjö-Karlsson position. Då blir synliggörandet plötsligt fel av ett helt annat skäl – det räcker inte. Och nu är det plötsligt därför som man borde låta bli att synliggöra.

Eftersom detta ämne uppenbarligen inte är Kroksjö-Karlssons hemmaplan förvånar det inte att han, mycket medvetet, valt bort att läsa det jag skrivit i mina två inlägg i VK.
Nämligen att kampen mot mäns våld mot kvinnor måste föras på i hela samhället: på arbetsplatser och i skolklasser, i kultur- och idrottssammanhang, samt inom politiken och juridiken.

Denna kamp mot mäns våld måste föras av män och kvinnor tillsammans. Och en sak är säker: för många kvinnor, och för många män, är synliggörandet det första steget.
Det är ett steg åt rätt håll.

Uppenbarligen är det detta, visserligen lilla men dock, steg åt rätt håll som skrämmer Kroksjö-Karlsson. För rädd är han uppenbarligen. Det visar han envetna argumentation mot de som gör något – för en passivitet som innebär ett försvar av status quo. Och status quo innebär att våldet mot kvinnor fortsätter – i en skrämmande omfattning.

Det är detta som måste bekämpas. Uppenbarligen utan stöd av Kroksjö-Karlsson.

Umeå Tingsrätt biföll Hagamannens begäran.

Umeå Tingsrätt biföll Hagamannens begäran. Därmed undanröjdes det tidigare beslutet av Övervakningsnämnden och som innebar att Hagamannen inte fick vistas i Umeå med kranskommuner under ett år efter sin frigivning. Det nya beslutet innebär att Hagamannen kan återvända till Umeå redan den 28 juli – samma dag som han släpps fri.

Jag vill påminna om den inplanerade manifestationen den 28 juli – mot det våld och sexuella övergrepp som drabbar kvinnor.

Som en av initiativtagarna vill jag understryka den balans på vilken manifestationen bygger. Det vi samlas för – på Rådhustorget den 28 juli kl 12.00 – är en manifestation mot våld och sexuella övergrepp. Det är också en manifestation i solidaritet med alla de kvinnor som dagligen drabbas av övergrepp från närstående, eller bekanta, män.

Jag publicerar här den text på vilken manifestationen bygger. Balansen i manifestationen kan alltså utläsas av nedanstående text.

”Manifestation mot våld och sexuella övergrepp – den 28 juli i Umeå

Den 28 juli släpps Hagamannen ur fängelset. Samma dag arrangerar vi en manifestation mot mäns våld och sexuella övergrepp mot kvinnor. Vi som står bakom initiativet agerar som privatpersoner och manifestationen är partipolitiskt obunden.

Hagamannen utförde under åren 1998-2005 en rad våldtäkter, våldtäktsförsök och överfall mot kvinnor i Umeå. Han dömdes till 14 års fängelse för sex brutala brott. Övergreppen skapade skräck och rädsla och gjorde en hel stad otrygg. Kvinnor varnades för att gå hem ensamma på kvällar och nätter. Män bytte sida på gatan för att markera att de inte förföljde kvinnor. Det var en rädsla som lamslog staden, och präglade oss alla.

Bara i fjol gjordes 13 630 anmälningar om misshandel i nära relationer i Sverige. I snitt dödas 20 kvinnor per år av en närstående. I fjol dömdes 320 män för våldtäkt mot kvinnor och barn. Antalet som dömdes för sexuellt utnyttjande och sexuellt ofredande är långt större. Men verkligheten är värre än vad antalet anmälningar och domar visar. Överfallsvåldtäkter och okända gärningsmän tillhör undantagen, oftast är förövaren en man som är välkänd för den som drabbas. Det våld och sexuella övergrepp som kvinnor utsätts för pågår varje dag, mitt ibland oss.

Vi som tagit detta initiativ vill understryka följande: Manifestationen äger rum den dag Hagamannen friges. Vi vet att umeborna aldrig mer vill känna den otrygghet som rådde under åren 1998-2005. Den här manifestationen riktar sig mot det våld och de sexuella övergrepp som drabbar kvinnor över hela Sverige, varje dag.

Idag handlar inte om att ropa hatiska paroller oavsett vad vi känner mot förövare. Idag, den 28 juli, är tanken att hålla en allvarlig manifestation som avslutas med en tyst stund – för att minnas och hedra offren och om att vi gemensamt ska hitta en väg framåt för att mäns våld och sexuella övergrepp mot kvinnor ska upphöra.

Alla som delar vår inriktning är välkomna.”

I Malmö och Umeå: det offentliga plundras med hjälp av ”kulturen”

I både Umeå och Malmö överförs väldiga summor av skattemedel till de skrytprojekt som politikerna tror ska innebära nya tillväxtmotorer. Detta genom de s k kultursatsningarna (en Kulturväv här, ett Malmö Live där). I Umeå ligger idag totalkostnaden för ”väv” och bad på cirka 850 miljoner. I Malmö har bara konserthuset kostat nära 1,3 miljarder.

Under många årtionden har regionsjukhuset NUS och de båda universiteten utgjort tillväxtmotorerna i Umeå (det finns bara sju regionsjukhus i hela Sverige). Sjukhus och universitet har utgjort basen för Umeås väldiga tillväxt vad gäller jobb och invånare, sett med norrländska mått mätt, alltsedan 60-talet. Dessa innebar starten för en uppåtgående spiral för kommunen. Men sjukhus och universitet har nått sin kulmen som tillväxtmotorer. I samband med att Umeå ansökte hos EU om att få bli Europas Kulturhuvudstad 2014 lovade kommunens politiker att uppföra flera skrytbyggen. De dyraste utgjordes av kulturhuset Väven och Äventyrsbadet. Denna satsning byggde på ett flummigt resonemang om att kulturen skulle kunna avlösa industrin som den nya ekonomiska tillväxtmotorn.

Kulturhuset Väven. Detta skrytprojekt byggdes gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen. ”Baltic” ville ha ett hotell samt annan kommersiell verksamhet i sin del. Umeås politiker gjorde nästan exakt som kollegorna i Malmö. I båda städerna byggdes överdådiga kulturbyggnader för att locka invånarna till de privata aktörernas hotell- och konferensverksamhet. I Malmö handlade det om att bygga ett konserthus (Malmö Live) så att detta skulle dra folk till Petter Stordalens anläggningar. I Umeå handlade det främst om att flytta stadsbiblioteket, från sitt optimala läge mitt i centrum, ned till kajen och Krister ”Baltic” Olssons hotell- och konferens.

 Äventyrsbadet. Detta bygge gick lös på ca 400 miljoner kronor. Förutom den alldeles för dyra investeringen är badet placerat på den miljömässigt sämsta platsen i hela Umeå. Den ekonomiska planen för badet förutsätter ca 380 000 besökare per år. Många kommer med bil från kranskommunerna. Luften i centrala Umeå, som innehållit olagligt höga halter av kvävedioxid i nästan ett decennium, riskerar att försämras ytterligare av projektet.

Omsorg och utbildning utarmas av skrytbyggen
Visst har dessa skrytbyggen inneburit en tillväxt. Men inte genom att en industriell epok avlösts av en kulturell epok vad gäller ekonomisk tillväxt. Det har skett en tillväxt. Men denna har främst bestått av ökade vinster för byggherrar och lokala fastighetsspekulanter – bekostade med skattemedel.

Både i Umeå och Malmö har (S) varit drivande i att förverkliga projekten – med Alliansen och V i släptåg. För Umeås del innebär ”väv” och bad årliga fördyringar i kommunens driftsbudget på mellan 80-100 miljoner. Varje år. Detta drabbar för- och grundskola, äldreomsorg och bostadsområden. Detsamma sker i Malmö.