Etikettarkiv: Balticgruppen

I Malmö och Umeå: det offentliga plundras med hjälp av ”kulturen”

av

I både Umeå och Malmö överförs väldiga summor av skattemedel till de skrytprojekt som politikerna tror ska innebära nya tillväxtmotorer. Detta genom de s k kultursatsningarna (en Kulturväv här, ett Malmö Live där). I Umeå ligger idag totalkostnaden för ”väv” och bad på cirka 850 miljoner. I Malmö har bara konserthuset kostat nära 1,3 miljarder.

Under många årtionden har regionsjukhuset NUS och de båda universiteten utgjort tillväxtmotorerna i Umeå (det finns bara sju regionsjukhus i hela Sverige). Sjukhus och universitet har utgjort basen för Umeås väldiga tillväxt vad gäller jobb och invånare, sett med norrländska mått mätt, alltsedan 60-talet. Dessa innebar starten för en uppåtgående spiral för kommunen. Men sjukhus och universitet har nått sin kulmen som tillväxtmotorer. I samband med att Umeå ansökte hos EU om att få bli Europas Kulturhuvudstad 2014 lovade kommunens politiker att uppföra flera skrytbyggen. De dyraste utgjordes av kulturhuset Väven och Äventyrsbadet. Denna satsning byggde på ett flummigt resonemang om att kulturen skulle kunna avlösa industrin som den nya ekonomiska tillväxtmotorn.

■ Kulturhuset Väven. Detta skrytprojekt byggdes gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen. ”Baltic” ville ha ett hotell samt annan kommersiell verksamhet i sin del. Umeås politiker gjorde nästan exakt som kollegorna i Malmö. I båda städerna byggdes överdådiga kulturbyggnader för att locka invånarna till de privata aktörernas hotell- och konferensverksamhet. I Malmö handlade det om att bygga ett konserthus (Malmö Live) så att detta skulle dra folk till Petter Stordalens anläggningar. I Umeå handlade det främst om att flytta stadsbiblioteket, från sitt optimala läge mitt i centrum, ned till kajen och Krister ”Baltic” Olssons hotell- och konferens.

■ Äventyrsbadet. Detta bygge gick lös på ca 400 miljoner kronor. Förutom den alldeles för dyra investeringen är badet placerat på den miljömässigt sämsta platsen i hela Umeå. Den ekonomiska planen för badet förutsätter ca 380 000 besökare per år. Många kommer med bil från kranskommunerna. Luften i centrala Umeå, som innehållit olagligt höga halter av kvävedioxid i nästan ett decennium, riskerar att försämras ytterligare av projektet.

Omsorg och utbildning utarmas av skrytbyggen
Visst har dessa skrytbyggen inneburit en tillväxt. Men inte genom att en industriell epok avlösts av en kulturell epok vad gäller ekonomisk tillväxt. Det har skett en tillväxt. Men denna har främst bestått av ökade vinster för byggherrar och lokala fastighetsspekulanter – bekostade med skattemedel.

Både i Umeå och Malmö har (S) varit drivande i att förverkliga projekten – med Alliansen och V i släptåg. För Umeås del innebär ”väv” och bad årliga fördyringar i kommunens driftsbudget på mellan 80-100 miljoner. Varje år. Detta drabbar för- och grundskola, äldreomsorg och bostadsområden. Detsamma sker i Malmö.

Nya skrytprojekt eller samarbete med kranskommunerna?

av

Jag trodde att vi hade fått nog av skrytprojekt i Umeå. Men Väven och Äventyrsbadet på Nanna-tomten ska nu få sällskap av ännu ett minst sagt tvivelaktigt projekt; att bygga en skidanläggning  för utförsåkning ”av internationell klass” på Vallberget i Tavelsjö. 80 miljoner kronor ska kalaset kosta, där kommunen står för ena halvan och Balticgruppen (vilka annars?) för andra halvan. En del av pengarna till projektet är medel som blivit över när man byggde Väven. Det finns alltså starka skäl att se Vallberget som en förlängning av skrytbygget på kajen. Frågan om bolagsbildning för anläggningen debatterades och klubbades i kommunfullmäktige den 24 november.

Beslutsunderlaget innehåller en hel del som får varje människa med minsta lilla verklighetskontakt att ta sig för pannan!

Vad sägs om att det på fullaste allvar finns förhoppningar om att den ska locka till sig turister från exempelvis södra Europa (med närhet till Alperna…)? Eller att folk ska åka från Norge, förbi de norska fjällen och förbi välkända svenska skidorter som t.ex. Åre, Hemavan och Tärnaby, för att åka skidor på Vallberget. Ett Vallberg som har, i sammanhanget blygsamma, 155 meters fallhöjd? Vallberget, som är mindre än backen i Agnäs, ska dessutom få husera världscup-tävlingar i slalom! Hoppas representanter för Umeå…

”Orimligt” är ett otillräckligt ord för att beskriva detta.

I underlaget talas det även om att Vallberget ska vara en destination för fjällvandring. Det är skrattretande. Sen jag lärde mig gå har mina föräldrar tvingat med mig på fjällvandringar – vinter, sommar, med skidor och utan. Vallberget är fint och trevligt. Jag har ju själv klättrat upp för berget. Men det går inte ens med den livligaste fantasi att kalla det för fjällvandring.

I debatten tog vi i Arbetarpartiet bland annat upp om den totala bristen på verklighetsförankring i underlaget. Vissa ledamöter i kommunfullmäktige pressades att distansera sig från de mest verklighetsfrånvända prognoserna i underlaget. Men beslutet att bygga en anläggning stöddes av 47 ledamöter av 63 närvarande.

Beslutsunderlaget var som sagt var fullt av orimliga förhoppningar, och dessvärre lyste seriösa ekonomiska kalkyler med sin frånvaro. Något som också saknades var en insikt om att snöläget kan se annorlunda ut i framtiden, med den globala uppvärmningen i åtanke.

Balticgruppen är som sagt en av intressenterna på Vallberget. De ser Vallberget som en god affär. Antalet hotellsängar har nämligen fördubblats i Umeå de senaste åren, varav Balticgruppen driver minst ett av hotellen och äger en del av de fastigheter som huserar övriga hotell. Skidbacken i sig kommer inte att ge några intäkter, men Balticgruppen hoppas troligen att de ska tjäna in på gungorna vad de förlorar på karusellerna. Umeå kommuns skattebetalare har dock inga gungor, i form av hotellrum, att tjäna in förlusterna på…

Umeås kranskommuner Bjurholm, Robertsfors, Vännäs och Vindeln har alla skidanläggningar. Detta är viktiga verksamheter för dessa kommuner som brottas med avfolkning och brist på privata arbetsgivare. Många av dessa skidanläggningar har redan idag svårt att få det hela att gå ihop. Ytterligare konkurrens från Umeå kommun kan göra att dessa får slå igen.

Istället för skrytprojektet på Vallberget vill Arbetarpartiet att Umeå försöker inleda ett samarbete med exempelvis Bjurholms kommun för att utveckla Agnäsbacken – när det gäller möjligheter ta sig till Agnäs från Umeå med kollektivtrafik. Fallhöjden i Agnäs är högre än i Vallberget. Och där finns redan liftanläggningar, camping och värmestugor. Denna verksamhet skulle kunna utvecklas om Umeå och Bjurholm samarbetade. Och kostnaden för skattebetalarna i Umeå skulle bli betydligt lägre än 40 miljoner.

Satsningen på Vallberget, som alltså kan drabba skidanläggningarna i kranskommunerna hårt, drevs hårdast av Centerpartiet. Det är uppenbart att de övergett sin gamla slogan ”Hela Sverige ska leva”. Från Arbetarpartiets sida ska vi göra vad vi kan för att utveckla samarbete mellan Umeå och kranskommunerna – vi anser nämligen att även kranskommunerna ska leva.

Bevara Hamrinsberget – som park med utomhusscen

av

I en av sina ansökningar till EU, för att få bli Kulturhuvudstad, lovade de styrande politikerna i Umeå att de skulle uppföra tre skrytbyggen. Efter ”Väven” och Äventyrsbadet är det bara en tidsfråga innan bygget av en Evenemangsarena/Multiarena kommer på tal. Och starka krafter har sedan flera år tillbaka kastat sina lystna blickar mot Hamrinsberget för bygget av en sådan arena.

Det första skrytbygget var det som idag kallas ”Kulturhuset Väven” nere på kajen. Senast uppgivna kostnad var 915 miljoner. ”Väven” är ett samarbetsprojekt mellan kommunen och Balticgruppen där skattebetalarna betalar hälften.

Det andra skrytbygget blev det som idag kallas Äventyrsbadet. Det ligger på Mimerskolans grusplan och finansieras helt av kommunens skattebetalare. Senast uppgivna kostnad: ca 400 miljoner. Den ekonomiska kalkylen bygger på 380 000 besökare per år vilket blir över 1 000 per dag. Detta kräver besökare från Sävar, Hörnefors, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling och Robertsfors. Dessa kommer, liksom många umebor, att av naturliga skäl ta bilen. Resultatet kan bli vad Länsstyrelsen kallar en ”trafikinfarkt”. Och luften i centrala Umeå, som redan är så farlig att den bryter mot miljölagarna, kommer att bli ännu sämre.

Det tredje skrytbygget skulle bli en multiarena eller en evenemangsarena. Idag ligger kommunen lågt med denna. Men Vänsterpartiet har tidigare stött ett förslag om att låta Balticgruppen bygga en sådan på … Hamrinsberget. Och Baltic har haft en option (ett sorts företräde) på att ”köpa och utveckla” detta område. Balticgruppen har nu ansökt om att få exploatera området. Frågan kan komma upp i kommunfullmäktige år 2016.

Hamrinsberget är ett av Umeås absolut viktigaste grönområden
Vi anser inte att Umeå ska ”offra” ytterligare ett grönområde. I samband med de senaste bostadsförsörjningsprogrammen har en rad viktiga grönområden redan blivit bebyggda eller ”lovats bort”. Öbacka strand är bebyggt. Vid Brinkvägen ska det byggas lägenheter ned mot strandpromenaden. Grönområdet vid Rosendal får också bebyggas. På ”fastlandet” mitt emot Bölesholmarna ryker också ett grönområde. Inte bara den tidigare fotbollsplanen vid Sandåkern bebyggs utan även en rad mindre skogsområden runt den f.d. planen håller på att bebyggas. Nydala sjöstad, intill Nydalasjön, kommer att omvandlas från våtmarker till ett större bostadsområde vilket kan komma att hota den redan utsatta vattenkvaliteten i Nydalasjön. Även skogen ovanför Fridhemsgymnasiet (Östra) ska bebyggas. Centralt belägna grönområden i Umeå offras för ”duttar” av bostadsbebyggelse. Någonstans måste gränsen dras. Arbetarpartiet drar den vid Hamrinsberget.

Historiskt viktigt grönområde
Hamrinsberget har varit ett av Umeås mest betydande fritids- och grönområden. Där fanns en hoppbacke dit umeborna vallfärdade för att se hopptävlingar. Det fanns tre dansbanor där bland annat Siw ”Siwan” Malmkvist uppträdde. Ännu i början på 1960-talet fanns kanonportar kvar efter befästningsanläggningar som skulle försvara Umeå mot ryska krigsfartyg som kunde tänkas segla uppför älven. Nedanför berget har det funnits kolonilotter.

Istället för att bli en gräddhylla för lyxbostäder och en plats för ett nytt skrytbygge borde vi ta fasta på områdets historia och utnyttja det på samma sätt som skedde med början redan på 1930-talet: Som en park- och friluftsområde. Det är lätt att rusta upp området. Det är bara att fälla ett antal träd, fylla på med lite jord och sedan står en underbart belägen utkiksplats klar. Bygger vi sedan ett litet torn högst upp, istället för hoppbacken, blir utsikten ännu bättre. Sedan kan vi lägga till en mindre utomhusscen och vi har något som skulle vara nästan lika fint som slottsruinerna i Visby.

Det är dags att sätta stopp för ytterligare skrytbyggen som, på ett sätt eller annat, kommer att kosta Umeås skattebetalare ytterligare pengar. Det är dags att försvara det hittills kanske viktigaste grönområdet i Umeå som också hotas – Hamrinsberget.

Delta i Arbetarpartiets symboliska folkomröstning!

Vi kommer att hålla till på Rådhustorget nu på lördag (22 november) mellan kl 13-14! Kom och gör din röst hörd om Hamrinsbergets framtid.

Park med utkikstorn och utomhusscen
eller
En gräddhylla med lyxbostäder och ett ytterligare skrytprojekt i form av en s.k multiarena

Öppet brev till Baltic om er åsiktsundersökning

av

I lördagens Folkbladet publicerade jag och min partikamrat Patrik Brännberg ett öppet brev till Balticgruppen. Här är det:

Vi skulle vilja veta till vad ni, i Balticgruppen, ska använda alla uppgifter till som ni samlar in från vissa utvalda umebor. Vi som skriver detta öppna brev tillhör, enligt uppgift, en utvald grupp av politiskt förtroendevalda, folk från media och universitetet samt hyresgäster som frågas ut om våra åsikter om främst Balticgruppen.

Bakgrund: i december ifjol blev en av oss blev uppringd av ett opinionsmätningsinstitut. Institutet presenterade sig med namn och angav att syftet med frågorna var att ta reda på vad olika personer tyckte om bostadsföretag. Sedan följde en grundlig utfrågning av vilka uppfattningar den uppringde hade om olika bostadsföretag. Eller, det var så det framstod i början. Men under utfrågningen blev det, stegvis, uppenbart att frågornas mål var att få reda på vad den utfrågade ansåg om just Balticgruppen.

Det visade sig också att det var Balticgruppen som hade beställt undersökningen.

Men detta stod inte klart vare sig före eller efter utfrågningen i december. Det var först efter att intervjun var avslutad, och när den utfrågade bad att få garantier för sin anonymitet samt undrade varför just han hade blivit utvald, som det framkom att beställaren av intervjun var Balticgruppen. Det framkom även att institutet fått 500 namn att ringa samt att målet var att nå 240 av dessa personer. Men om inte den utfrågade själv hade ställt frågor om anonymitet och urval skulle det aldrig ha framkommit att det var Baltic som tagit initiativet till utfrågningen.

Den 5 februari ringdes den andre av oss upp. Denna gång framgick det att det var Baltic som var beställare av undersökningen. Efter genomförd intervju ställde den uppringde själv frågor till institutet. Det framkom då att målgrupperna för intervjuerna var ”politiskt folkvalda, folk från media och universitetet samt hyresgäster”. Vi fick också veta att institutet hittills fått svar från 130 personer.

Som folkvalda till Umeå kommunfullmäktige är det vår uppfattning att vi ska göra vårt bästa för att vara tillgängliga: detta oavsett om det är elever från Strömbäck, gymnasieskolorna eller universiteten som ställer frågorna. Detsamma gäller för opinionsinstitut som vill veta vad vi har för uppfattningar om bostadsföretag.

Men utfrågningen ställer vissa frågor. Vi båda är offentliga representanter för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Vi utgör ännu inte fullmäktiges allra största parti. Ändå återfinns två av vårt partis representanter bland de hittills endast 130 svarande. Detta antyder inte, repeterar inte, att Balticgruppen sysslar med någon form av åsiktsregistrering. Men att två från vårt parti tillhör den lilla grupp som utfrågats antyder att utfrågningen verkar vara väldigt riktad till beslutsfattare och opinionsbildare.

Det står Baltic helt fritt att fråga vad sådana tycker. Men det hade känts betydligt bättre om utfrågning i december hade inletts med en fras som ”vi ringer på uppdrag av Balticgruppen för att ta reda på vad du tycker om Baltic i jämförelse med andra fastighetsägare”. För detta var vad vi båda uppfattade att intervjun egentligen handlade om. Återigen: För att detta brev ska få en korrekt balans vill vi återupprepa att den av oss som blev uppringd i februari fick veta att initiativet kom från Baltic.

Det vi nu skulle vilja veta är till vilket ändamål som ni, i Balticgruppen, ska använda alla uppgifter som ni fått av oss som ni frågat ut. Vi skulle också vilja veta hur ni gjort urvalet av de utfrågade samt hur många som utfrågats som fått veta att det är ni i Baltic som ligger bakom intervjun. I slutänden är ju folk inte mer anonyma än sitt telefonnummer, d v s inte anonym alls. Ni spelar en dominerande roll i den stadsomvandling som Umeå just nu genomgår. Det ni gör har därför ett allmänintresse.

Vi anser att ni i Balticgruppen bör besvara våra frågor.