Dags för Blogg100 igen – utan mig

Förra året var jag med i en utmaning som kallas för Blogg100, den går helt enkelt ut på att blogga 100 dagar i rad, och jag lyckades faktiskt! Och nu är det dags igen. Bakom utmaningen står bloggaren Fredrik Wass som denna gång ska driva en företagsblogg på sin arbetsplats Intellecta, ett lite annat upplägg för honom alltså. Den alltid lika utmärkte Umeåbloggaren Mikael Hansson ska haka på i år, skriver han på sin blogg på VK.

Förra året var över 600 bloggare med i utmaningen och tillsammans skrev vi över 16 000 blogginlägg och 19 000 tweets under taggen #Blogg100, enligt Fredrik Vass sammanställning. Och jag var själv stolt som en tupp över att fixa det och tog mig faktiskt också ner till eventet som avslutade det hela i Stockholm.

bild 1-1

Men nej. Tyvärr. I år finns det inte skuggan av en chans att jag kan fixa det. Med två små barn (de var lite yngre och enklare att underhålla förra året…), ett heltidsjobb på en kommunikationsbyrå och ett helt eget leksaksföretag med en egenutvecklad idé är det helt enkelt inte ett realistiskt läge. Inte ens för den här glade optimisten. Men fortsätta blogga kan jag lova att göra. Det får vara bra så. Heja alla ni andra!

/ @jmjobring som dagen till ära bjuder på listan med de 100 grymma låtarna från förra årets Blogg100.

 

100 dagar av reflektion

[dagens musiktips och hela listan för #blogg100]

Det funkade. Den 23 januari började jag blogga 100 dagar i rad efter en utmaning av frilansskribenten Fredrik Wass, läs mer här. Här hittar du lite fakta från Twingly kring oss som är med i #blogg100. Och just idag är det alltså den 100:e dagen och det 100-inlägget. Därför tänkte jag ta mig friheten att stirra mig lite i naveln och försöka hitta russinen bland alla dessa inlägg.

Att varje dag tvinga sig själv att reflektera över det man sysslar med har varit väldigt lärorikt. Jag har bloggat helt och hållet på min fritid, men bloggen handlar i mångt och mycket om det jag gör på dagarna – jag försöker övertyga dig som driver företag om att vi genomgår en kommunikativ revolution skapad av de sociala medierna, och jag försöker ta reda på hur du kan använda resultatet av denna revolution till att stärka ditt företags konkurrenskraft inför framtiden. Och inte bara företagets konkurrenskraft för den delen, din egen också.

Tecken i tiden
Så, varje dag i 100 dagar har jag försökt skriva om tecken i tiden som tillsammans skapar trender, eller helt enkelt ge praktiska tips om saker du ka ha nytta av, som t ex min Twitterskola i sex delar. Men jag har även skrivit om aktuella händelser som Tommy och chockladhistorien, att diskussionen mellan VK och SVT Västerbotten var felriktad, min egen födelsedag och nätkärleken.

100bloggen

Jag inledde den 23 januari med att skriva om DJ:n Avicii som jag tycker använder sina fans på helt rätt sätt, han involverar dem i sitt musikprojekt. Och musik har faktiskt fått ett stort utrymme i mitt bloggande, även om det handlar om social masskommunikation har jag varje dag också tipsat om en ny låt. Alla dessa 100 väl utvalda låtar är samlade i denna grymma Spotifylista. Men jag har även skrivit om Spotify, både här och här. Och jag skrev om Avicii igen när han var klar med sitt projekt.

Företagsblogg och Tumblr
Jag har också skrivit om att företagsbloggen kan bli ditt viktigaste skyltfönster som jag tycker är en viktig bloggpost att ha läst. Kanske ska du också läsa om hur du (inte) har tid med sociala medier eller varför inte lära dig lite mer om Tumblr och om varför jag inte håller med Unicef om att ”likes” inte gör skillnad, som jag skrev om här och här.

Ungefär 7.000 unika besökare har under dessa 100 dagar besökt min blogg och mest kommentarer tror jag att bloggen fick för inläggen om Post-it-lappar eller iPad – måste sjukvården vara analog, inlägget om vad dåliga uppkopplingar i glesbygden kan innebära samt det om Läckberg och Gubslemsdebatten i Göteborg, som egentligen handlade om hur man idag hittar nyheter.

Det slutar inte här
Jag kan, som vanligt, ha helt fel , men jag hoppas verkligen att du har haft nytta och glädje av mina inlägg, och det är inte slut bara för att det har gått 100 dagar. Jag tänker givetvis fortsätta blogga här! Men det blir nog inte ett nytt inlägg varje dag, jag ska lägga lite mer tid på såväl familjen som att öka den fysiska träningsdosen. Dessutom gör ju de ljusa kvällarna att man gärna vill börja vistas utomhus lite mer. Så, tack för dessa 100 dagar, vi ses om några dagar igen!

Och bilden då? Jo, byrån där jag jobbar till vardags, Plakat, har gjort ett pressmeddelande för att uppmärksamma mina 100 dagar, och i samband med det tog min kollega Erik Trysberg bilden ovan. Jag springer inne på vår kontor på Norrlandsgatan i Umeå och Johan Backlund håller i målsnöret utanför bild. Stort tack till dessa och övriga vänner på Plakat som dagligen inspirerar mig med all sin kunskap och erfarenhet. Tack också till alla kunder som får mig att anstränga mig och stå på tå för att leverera bra input som kan utveckla deras företag och organisationer.

Tack för dessa 100 dagar. Nu kör vi.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 100 i #blogg100, jag har alltså just idag bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.  Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista

 

 

 

 

 

 

Second screen i första hand

[dagens musiktips]

Man brukar kalla den smartphone eller surfplatta vi har i handen när vi ser på tv för ”second screen”, alltså den andra skärmen. Men frågan är vilket skärm som är den viktigaste för oss? Den som du interagerar med dina vänner på eller den som helt ensidigt matar dig med visuella intryck?

Skärmavbild 2013-05-01 kl. 20.17.04

 Att vi ständigt har en skärm bredvid oss som konkurrerar om uppmärksamheten från tv-skärmen är ett stort problem för de som vill få oss att se reklam på tv. För så fort något på tv-skärmen blir för trist växlar vi över till skärm två. Och reklamen talar ut i tomma intet.

Antingen ser vi som verkar i reklambranschen det här som ett hot och försöker skrika ännu högre i reklampauserna, eller så inser vi att det är ett faktum och ser det som en ny utmaning. Vad kan få den som vänder ner blicken i paddan att agera på ditt budskap?

– Kanske kan man skapa upplevelser och erbjudanden som hänger på att man just under denna unika reklampaus använder sin padda/telefon för att via sociala medier ta del av ett unikt och extremt tidsbegränsat erbjudande.

– Kanske kan man tydligare försöka styra det faktum att många googlar saker de ser på tv.skrämen. T ex när Clint Eastwood var med i reklamfilm på SuperBowl så googlade otroligt många honom för att se hur gammal han var. Kunde man ha utnyttjat det på något smart sätt?

–Eller så hoppar man helt enkelt över tv-reklamen och lägger resurserna på att skapa riktigt bra innehåll och otroliga erbjudanden i de sociala medierna och trycker på det faktum att man har styrt om sin reklambudget. Tänk om till exempel MediaMarkt skulle erbjuda oss det; ”Okej, vi slutar göra usel tv-reklam och lägger pengarna på att underhålla er i de sociala medierna och komma med unika och riktigt bra erbjudanden ni inte kan motstå”. Nog skulle det kännas rätt sympatiskt?

Skärmavbild 2013-05-01 kl. 20.17.19

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det faktum att vi snart allihop stirrar mer ner i telefonen eller paddan än in i tv:n under tv-kvällen gör också att det blir allt viktigare för företagen att verkligen behärska denna nya arena. Företagen måste lära sig att prata med oss så att vi tycker det är intressant, de måste lära sig att dansa och underhålla oss och de måste lära sig att vi vill känna att vi är viktiga och kan påverka.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 99 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. En enda dag kvar alltså i denna 100 dagars svit, fast bloggen lever så klart vidare även efter torsdag 2 maj! Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista

 

 

 

 

Ubersmart reklam?

[dagens musiktips]

Kollade lite på sändningen från TechCrunch i New York häromdagen, som för övrigt InfoTech Umeå bevakar föredömligt på plats, följ med på deras Facebooksida. Där deltog en investerare, Bill Gurley, som hade investerat i företaget Uber. Kort beskrivet är Uber en taxitjänst som använder outnyttjade limousiner och du bokar dem enkelt via din mobil, och betalningen dras från ett kort du har föranmält till Uber. Priset är ungefär som en vanlig taxiresa. Läs mer på Ubers webbplats.

Skärmavbild 2013-04-29 kl. 21.27.36

Enligt investeraren Gurley växer Uber fortare än vad eBay gjorde när han investerade i det. Det är ett ganska intressant uttalande med tanke på att eBay nog får anses vara en av slutet av nittiotalets stora raketer. Gurleys företag Benchmark investerade 6,7 miljoner i eBay 1997 och på två år växte det till 5 miljarder, läs artikeln här.

Men, det intressantaste i intervjun med honom är kanske ändå att;

“The product (Uber, min anm.) is so good, there is no one spending hundreds of thousands of dollars on marketing,” Gurley said. eBay and Uber are both consumer companies that have reached a lot of customers
in a very short time.

It contrasts a lot with his comments about the past failures of the tech industry. “On the consumer side, the risk is what there was in the late 1990s, with too much money spent on marketing,” Gurley said.”

Taxitjänsten Uber växer alltså lika fort som en raketsajt i IT-bubblan. Taxitjänsten Uber spenderar inte en massa pengar på marknadsföring. Taxitjänsten Uber får en mängd uppmärksamhet på Twitter och på bloggar när de drar igång i Stockholm och får lite problem med myndigheterna, här bra sammanfattat av Fredrik Wass på hans Bisonblogg.

Okej… varför då? Varför får en ganska enkel taxitjänst all den här uppmärksamheten. Varför växer den snabbare än eBay? Hur kan detta ske utan att traditionella reklampengar pumpas in? Ett tips är att kika en bit ner på Ubers sajt, där finns titeln ”Community Manager”. Och sedan se flödet nedan vad denna Community Manager sysslar med och det som Fredrik Wass sammanfattade på sin blogg.

Skärmavbild 2013-04-29 kl. 21.37.03

Skärmavbild 2013-04-29 kl. 21.35.10 Skärmavbild 2013-04-29 kl. 21.34.38

När Uber lanserades i Stockholm fick man till exempel ett par minuter på Webbdagarna. Där satt i runda slängar 1.000 early adopters i publiken. Uber förklarade på ett par minuter vilka de var och delade snabbt och smidigt ut ett presentkort till alla oss som var där när vi lämnade salen. Ett snyggt svart kort i ett litet svart kuvert. Vi kände oss utvalda. Smart.

Uber har en väldigt enkel tjänst som utgår från din mobil som du garanterat har i din hand när du vill ha en taxi. De har betygsättning på sina förare och tydlig prissättning. Och förstås väldigt coola bilar som de erbjuder dig att glida runt i. Smart.

Jag kan, som vanligt. ha helt fel, men insikten vi ska ta med oss är nog ändå att – om du idag får dina kunder att berätta om din tjänst i sina egna sociala medier blir det förstås snabbt en så mycket effektivare investering än en annons i Dagens Nyheter. Med det inte sagt att det är gjort i en handvändning. Eller att det är speciellt enkelt. Men det kanske är dags att se över reklamköpen i din marknadsföringsbudget och styra om en del av dem. Vem vet vilka som skulle vilja börja prata om din produkt eller tjänst i morgon om du också bjöd på såväl dig själv som på en del av dina produkter/tjänster?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 98 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Två dagar kvar alltså i denna 100 dagars svit, fast bloggen lever så klart vidare även efter torsdag 2 maj! Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista

 

 

Bloggen kan bli ditt bästa skyltfönster

[dagens musiktips]

Det är inte nödvändigtvis det enklaste, men faktiskt det viktigaste. Innehållet. Och egentligen. Om du tänker efter. Visst har du ganska mycket spännande i din verksamhet att berätta om? Dessutom är du förmodligen inte ensam i ditt företag eller organisation att kunna berätta. Tänk vad mycket ni kan berätta om alla vill och kan dela med sig av sin arbetsvardag. För innehålet är otroligt viktigt för att lyckas i sociala medier.

Jag började försöka rita upp hur man idag kan använda och sampublicera det innehåll som man skapar. Och vem som kan ha nytta av innehållet på de olika plattformarna. Men, som du ser nedan, det blir snabbt rörigt. Själva poängen med att ändå visa mitt försök är att potentialen liksom blir tydlig i alla denna otydliga rörighet, och då har jag säkerligen ändå missat ett gäng pilar.

bloggen_centrum

I bilden ovan har jag också valt att välja bort flera plattformar och ännu fler externa och interna aktörer som kan ha nytta av och bidra med innehåll. Till exempel kunde man tänka sig medarbetarnas familjer som kan se vad mamma/pappa gör på jobbet via företagets Facebooksida.

Säljarna kan blogga de frågor de stöter på när de är ute och säljer och på så vis öka synligheten på Google och kanske i förlängningen svara på färre frågor och sälja mer. Leverantörer skulle lät platsa på högersidan också. De kan ha stor nytta av att se på er blogg åt vilket håll ni utvecklas för att kunna bli en ännu bättre leverantör. Och så vidare. Och så vidare.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men när jag försökte rita upp mina tankar hamnade webbplatsen nere till höger. Det är ingen slump. Jag tror att vi alltmer måste betrakta bloggen som centrum kring vilket allt snurrar, om vi nu kan prata om något centrum längre. Alla plattformar lever sitt eget liv och har sina egna förutsättningar, men är något mer centralt är det bloggen idag.

Med företagets blogg som hjärta hamnar du högt på Google tack vare frekventa uppdateringar och mycket textinnehåll, tonen kan vara familjärare och intressantare att följa för kunder, leverantörer och framtida medarbetare – lite som att tjyvkika in i din verksamhet. Du kan regelbundet låta såväl medarbetare som ledning komma till tals på ett naturligt sätt. Och du genererar bra material till alla dina andra plattformar.

För att återknyta till innehållet du ska publicera – som ju faktiskt är det centrala när du börjar arbetar med dina sociala medier på ett professionellt sätt – så är ju dina medarbetare, förutom dina kunder, de överlägset bästa på att skapa det. Där tänker jag mig också att bloggen på ett naturligt sätt blir deras skyltfönster in i den nya världen av sociala medier, medarbetarna kan förstå vad för material som efterfrågas utan att de själva behöver vara aktiva på alla plattformar.

Så, vad väntar du på? Börja företagsblogga nu. Eller gör du det redan? Dela gärna med dig av dina tankar!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 97 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Tre dagar kvar, på torsdag gör jag sista inlägget i denna 100 dagars svit, fast bloggen lever så klart vidare även efter torsdag 2 maj. Alla låtar jag har tipsat om under #blogg100 finns i denna lista. Lyssna och njut!

 

Hallå Nike, var är ni?

[dagens musiktips]

Sedan den 2 april 2007 har jag sprungit med Nike-grejor och reggat mina löppass på Nikeplus. Vi snackar alltså över sex år. 327 pass. 2.789,92 km. Medeldistansen är 8,5 km. Jag har i många år sprungit med en pod i skon som synkar med en iPod och på senare år med en Nike/Tomtom GPS-klocka på armen.

Skärmavbild 2013-04-28 kl. 21.05.15

Vad har jag fått av Nike för att jag har laddat upp mina 327 pass i sex år till deras portal? Nada. Inte en enda rabatt på prylar. Inte en enda gång har de på ett mer ”mänskligt” sätt hört av sig och sagt att det är kul att jag år efter år använder deras portal för min löpardata. De har aldrig tackat för att jag har twittrat ut deras taggar eller spridit deras portal på Facebook.

Skärmavbild 2013-04-28 kl. 20.48.51

Skärmavbild 2013-04-28 kl. 21.09.18

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, och jag är inte bitter, men när man läser att Nike är så  duktiga på det sociala har jag svårt att stämma in, t ex här och här. Visst de hjälper oss att dela med oss av våra data, och de använder säkert sociala medier på ett bra sätt för att få ut sina grejor, men de är i min värld usla på att bygga lojalitet, i varje fall utanför USA. Där är det kanske något helt annat, men som bortglömd svensk ställer man sig lite oförstående inför hyllningarna. Nike är nämligen i min värld totalt osynliga. Nog borde deras kundlojalitetssystem ha slagit till vid det här laget och gett mig en rabatt på ett par skor eller någon annan pryl? På sex år? 327 pass?

Eller är jag bara gnällig? Och visst, jag har gnetat på i sex år eftersom jag har all min data där och tycker att deras portal ändå gör sitt jobb, så något rätt har de ju förstås ändå gjort. Har du andra erfarenheter av Nike, dela gärna med dig och bevisa gärna att jag har fel!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 96 i #blogg100, jag har alltså snart bloggat i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Fyra dagar kvar, på torsdag gör jag sista inlägget i denna 100 dagars svit.

 

 

 

 

Digital vintage?

[dagens musiktips]

Sitter i vårt fritidshus och bläddrar bland vinylskivor och gamla böcker och spelar ett och annat gammalt analogt familjespel. Vi har fått vinylskivor och böcker från ganska många olika håll så här finns skivor jag aldrig har hört förut. Man bläddrar, kikar på omslagen och provspelar. Vi har också fått ett gäng uppslagsböcker och köpt många egna pocketböcker som fyller bokhyllorna. Arvet från förr är så fysiskt påtagligt. Det går att känna, lukta och bläddra bland minnena och tidsdokumenten.

books_low

Men hur blir det för kommande generationer? Både böcker och musik streamas förstås vid behov. Kommer mina barn att ha appar i Spotify (eller vilken streamingtjänst för musik som gäller då) som heter ”Discover The Oldies” och ”Like It Use To Sound” med filter för olika knastervolymer? ”Idag väljer jag filtret som motsvarar en nål på en Dualspelare från 1972 och en vinylskiva från Decca från 1965″. Och finns det behov av att skilja på pocketböcker och hårdryggar? Knappast.

Och hur gör alla de som idag fyndar vintageböcker och vinylskivor på loppisar och hos antikvitetsmånglare? Eller hittar gamla sällskapsspel på vinden för den delen? ”Den försvunna diamanten” eller ett gammalt ”Kinashack”? Drar de igång en gammal iPhone 3 och dammar av en app med ”Pettsons uppfinningar”? Kommer man att kunna bläddra bakåt till gamla årgångar av iTunes Store och köpa appar från tidigt 2010-tal? Tyvärr tror jag inte det, redan idag finns där ju många appar som inte är kompatibla med till exempel den första iPaden.

vinylskivor

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag vet verkligen inte om det spelar det någon roll att vi några generationer bort inte kommer att kunna uppleva samma ”genuina” nostalgitripp som vi kan med vinyler och böcker? Spelar det fysiska någon roll för upplevelsen av att vi verkligen återupptäcker något som fanns förr? Kan man få samma känsla av att streama en ljudfil som är 50 år gammal som att placera en skiva från 60-talet på ett snurrande tefat? Troligen kan man det om man är uppväxt utan de fysiska exemplaren av skivorna och böckerna. Troligen finns nostalgin även i det digitala och bortom det rent fysiskt påtagliga som vi fortfarande är beroende av. Vad tror du?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 94 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Det är alltså endast 6 dagar kvar…

 

 

 

 

 

 

Tycker nog ändå att ”likes” kan göra skillnad…

[dagens musiktips]

Jag fick en del mothugg från vänner, kollegor och på Twitter för mitt inlägg där jag tyckte att Unicef och byrån Forsman & Bodenfors var fel ute när de dissade de som ”bara gillar” något på Facebook, och som inte gör något som gör skillnad på riktigt. Här är mitt inlägg med rubriken Kan vi gnälla bort slacktivismen?

Jag reagerade instinktivt på annonsen jag såg, men sedan dess har det kommit en del fördjupningar på temat, bland annat en film med Schyffert och Yohio. Och visst. Kul filmer. Snyggt genomförda. Och jag började tro att jag kanske var ensam om min åsikt. Men…

Idag lyssnade jag på Lina Thomsgård (@LinaT) från Rättviseförmedlingen (@rattvise), som för övrigt jobbar på nämnda byrån Forsman & Bodenfors, och hela hennes skapelse Rättviseförmedlingen bygger ju i grunden på just ”likes”. Närmare bestämt drygt 40.000 just nu. Hon hade ju inte kunnat skapa detta så fort på något annat sätt än genom ”likes” på Facebook.

Vet du inte vad Rättviseförmedlingen gör så beskriver de sin verksamhet så här: ”hjälper er som vill hitta alternativ ur underrepresenterade grupper. Vi vill korrigera skevheter och verka för en rättvis representation i ett jämlikt samhälle. Vi hjälper till exempel er som har svårt att hitta annat än män för medverkan i era tidningar, tv-program, historieböcker, föreläsningar, på konserter, klubbar, debatter och galor.”

Skärmavbild 2013-04-25 kl. 12.46.24

Även om alla som gillar Rättviseförmedlingen förstås inte bidrar till att skicka in namn på de efterlysningar som görs på sidan så påverkas ”gillarna”. Förstås. De ser detta fladdra förbi i sina Facebookflöden. Lina Thomsgård tog själv exemplet att ett tv-program efterlyste en kvinnlig trollkarl. Och ja, bara det väcker ju en tanke. Finns det? De har ju kostym, hatt och skjorta och sågar itu lättklädda flickor. Inte kan väl de vara…?!?!

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det var en ovan sits att vara lite motvalls med sin åsikt och därför extra skönt att någon höll med. Och det där bör jag förstås reflektera över. Tänk vad många som säkert möter det där dagligen, att deras åsikt är på kant med allas uppfattning. Faktiskt kan det ju fortfarande räcka med att vara kvinna för att ens åsikt ska vara mer ifrågasatt än männens, helst i miljöer där männen är norm, som i företagsledningar och styrelserum.

Det måste förstås också hindra en massa duktiga kvinnor att våga ta steget. Inte konstigt att jämställdhetsarbetet går så segt. Tänk vad bra då att jag kan ”gilla” något som faktiskt gör skillnad bara genom att jag ”gillar” det. Eller kan jag det? Ser jag det bara som en ursäkt för att inte göra något annat?

Fast… inte hade Lina Thomsgård stått i Umeå idag och berättat om Rättviseförmedlingen om ingen hade gillat hennes Facebooksida. Och inte hade jag suttit i publiken och faktiskt lärt mig att ifrågasätta mer om ingen hade ”gillat” hennes Facebooksida. Och inte hade du läst det här inlägget om ingen hade ”gillat” Rättviseförmedlingens sida. Och ja… du förstår min poäng?

LinaT

/ @jmjobring

Det här är inlägg 93 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Det är alltså endast 7 dagar kvar…

 

 

 

 

 

 

 

Tävla snyggt på Facebook – inte såååå svårt

[dagens musiktips]

Överallt och hela tiden ser man det. Tävlingar på Facebook som inte bara är dåliga för företagets varumärke utan även fel enligt lotterinspektionens och Facebooks regler. Men reglerna är faktiskt ganska enkla att följa, och framförallt är det inte så svårt att skapa en tävling som dessutom bär ditt varumärke och som du kan använda mer än en gång.

Skärmavbild 2013-04-24 kl. 20.33.07

Mer om reglerna nedan, men först fem orsaker till varför du inte bör köra den vanliga ”gilla och dela detta inlägg och vinn…”:

  1. Du får inga nya ”gillare” på din sida. Även om många försöker skriva in även det i ”reglerna”, att ”du ska ”gilla vår sida och dela det här inlägget”, så kommer nästan alla att gilla inlägget och dela det vidare. De kommer aldrig att besöka din Facebooksida och aldrig gilla själva sidan. Du har alltså inte fått några nya gillare som du kan kommunicera med.
  2. Du bryter mot regler och lagar. Du bryter både mot Facebooks regler och mot Lotteriinspektionens föreskrifter, mer om det nedan. Och vad säger det om ditt företag? Bryter ni mot andra föreskrifter, kanske mot arbetstidslagar, mot garantilagar o s v. Okej, kanske lite hårddraget, men inte inger det förtroende direkt.
  3. Du kan inte använda tävlingen mer än en gång. Om du följer reglerna och skapar tävlingen på en flik, se mer nedan, så kan du annonsera ut den flera gånger och hänvisa till tävlingssidan som du har byggt på din Facebooksida. Du kan helt enkelt återanvända tävlingen hur många gånger du vill.
  4. Prestationen säger inget om ditt varumärke. Om du inte kräver något annat än att man ska ”gilla och dela” ditt inlägg så skapar du inget engagemang som kopplar till ditt varumärke. Skapa istället en seriös tävling där själva prestationen säger något om din verksamhet, då får de som tävlar lära sig något om vad ditt varumärke står för samtidigt som det förknippas med något högre värde än ”gilla och dela”.
  5. Ingen är riktigt bekväm med att framstå som ”gniden” inför sina vänner. En ”gilla och dela”-kampanj går ju ut på att de som ser inlägget ska sprida det till sina vänner. Så fort man gör det så säger man också ”jag gör lite vad som helst för att få vinna det här priset…”. Visst, många bryr sig inte så mycket, men jag tror ändå att de allra flesta gärna hade sluppit visa upp det för sina vänner om valet fanns. Du tvingar alltså de som ska tycka om ditt varumärke att göra något som de allra flesta inte är bekväma med. Är det bra för ditt varumärke?

Skärmavbild 2013-04-24 kl. 20.33.58

Också var det där med reglerna då…
Vi börjar med Facebook. Allt nedan är hämtat från den här sidan under rubriken Kampanjer. Där står det att du endast får använda funktionerna ”gilla en sida, checka in på en plats eller ansluta till din applikation. Du får till exempel ”inte kräva att användaren måste gilla ett logginlägg eller kommentera eller ladda upp en bild i en logg för att få delta.” Du får heller inte ”använda Facebook-funktioner, t.ex. Gilla-knappen, vid omröstningar i kampanjen.”

I praktiken innebär det att du måste skapa en tävling som sker på en flik i Facebook, en så kallad ”canvassida” eller ”applikation” – helt enkelt en slags webbsida som man når från Facebooksidan. På Umeå kommuns Facebooksida ser du en sådan sida om samiska fraser. Nedan ser du den bland flikarna för foton, karta med mera. I detta fall är fliken dold och du måste klicka fram den, när kampanjen var igång låg den givetvis synlig.

Skärmavbild 2013-04-24 kl. 19.42.28

Och nedan här ser du hur själva kampanjsidan ser ut, det är alltså en helt vanlig webbsida som visas inuti i Facebook. Detta var iofs ingen tävling, men principen är densamma för en tävling, det är på en sådan här sida det är tillåtet att skapa en tävling. Och skapar du en sådan sida kan du hänvisa till den i flera postningar du gör på din Facebooskda, istället för ett inlägg som ska ”gillas och delas”.

Skärmavbild 2013-04-24 kl. 19.42.05

Lotteri är inte heller tillåtet
Det andra stora felet som görs är att tävlingen måste innehålla något slags moment av prestation för att man ska kunna utse en vinnare utan att lotten avgör.

Skärmavbild 2013-04-24 kl. 20.40.29

Lotteriinspektionen skriver på sin sida för frågor och svar att: ”På sociala medier är det allt vanligare att företag och privatpersoner uppmanar besökare att delta i olika aktiviteter, t.ex. att ”gilla” något eller ”dela” något med sina vänner. Genom att göra detta deltar man sedan i någon form av utlottning där man kan vinna biljetter, pengar eller varor. Ett arrangemang som avgörs med slumpens hjälp, är ingen tävling utan räknas som ett lotteri och kräver tillstånd. Tillstånd kan inte ges till privatpersoner eller företag.”

Istället bör man göra så här: ”Om utgången i arrangemanget avgörs av någons prestation till exempel en bedömning av någons förslag till en slogan eller att deltagaren kan svaret på fler kunskapsfrågor än andra som deltar, är det normalt sett inte fråga om ett lotteri.”

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men de timmar eller konsulttimmar du lägger ner på att skapa en tävling som både är tillåten och lite trevligare än ”gilla och dela” har du igen så många gånger om. Framförallt för att du kan posta om den flera gånger på din Facebooksida, du får en helt annan livslängd på tävlingen. Dessutom kan du flagga upp den på din webbplats och/eller i din butik med mera, med mera. Så, tänk ett extra varv nästa gång du frestas att skapa en snabb ”gilla och dela”.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 92 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Det är alltså endast 8 dagar kvar…

 

Pinterest håller sig lite på sin kant

[dagens musiktips]

Satt idag och provade lite saker på Pinterest åt en kund. Och ganska snart inser man att det är inte direkt enkelt att koppla ihop med de övriga plattformarna. Jag gissar att det ligger en del tekniskt pyssel bakom att få t ex en bild från Instagram på rätt ”board” på Pinterest, vilket ungefär kan översättas med kategori. Eller så vill helt enkelt Pinterest hålla sig på sin kant?

Pinterest är ganska intressant om du har ett företag som säljer t ex inredningsdetaljer, mode eller har andra saker som är visuellt snygga. Det är nämligen väldigt lätt för dina kunder att ”pinna” från vilken webbplats de vill när du är ute och surfar – man sätter helt enkelt dit ett litet ”P” på sin webbläsare, se nedan, när man sedan ser något man tycker om på en sajt man besöker klickar man på ”P”:et och placerar det på sin egen Pinterest-sida. Du hittar deras Bookmarklet om du går in här och skrollar en bit ner.

Skärmavbild 2013-04-23 kl. 19.35.38

När dina bilder väl börjar spridas på Pinterest är det ganska troligt att de får fortsatt spridning, då det också är enkelt att ”Repinna” saker inne på själva Pinterest-sajten. Och det fiffiga är att dina bilder behåller en länk tillbaka till din sajt.

Skärmavbild 2013-04-23 kl. 19.55.41

Men varför har då Pinterest valt att det inte ska gå att pinna direkt från t ex Instagram
eller Facebook? Kanske är det, som sagt, tekniska apsekter, eller så ser Pinterest helt enkelt dessa som konkurrenter? Å andra sidan kan man koppla ihop sin Pinterest med Facebook och låta det man pinnar synas även där, så det kan ju inte vara helt sant heller.

Skärmavbild 2013-04-23 kl. 19.50.16

Skärmavbild 2013-04-23 kl. 20.02.36Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att Pinterest är riktigt bra för de som verkligen tror på den och känner att de har sin publik där på plats. Och publiken på Pinterest består mestadels av kvinnor och mycket som pinnas handlar om inredning, mode och snygga bilder i allmänhet. Så, uppfyller dina kunder något av de kraven är det inte mycket att tveka på.

Ps. Ska du ändå tvunget pinna dina Instagrambilder, som var det jag försökte lösa idag, kan du alltid först skicka dem till Tumblr och pinna därifrån, förutsatt att du har ett konto där. Eller så kan spara bilderna på din hårddisk och ladda upp dem på Pinterest. Någon enklare väg hittade jag faktiskt inte.

Uppdatering:
Du kan runda Facebook genom att öppna bilden du vill pinna i en ny flik, här kan du läsa mer om det tipset.

Och här ett annat tips hur du pinnar din Instagram-bild, men inte så mycket enklare än vad jag beskrev ovan.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 91 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här. Det är alltså endast 9 dagar kvar…

Missa inte dagens musiktips!!! Spin it now med Kill FM och Cleo. En fullkomligt lysande arg Cleo gör underverk med denna annars ganska enformiga danslåt. Lyssna nu på riktigt hög volym! Du hittar denna och 91 andra låtar på min lista som har följt med #blogg100 hela vägen. Listan finns här:
Social maskommunikation #blogg100