Småföretagarens svåra balansgång

[dagens musiktips]

Enligt en artikel i Usa Today häromdagen är småföretagarna i USA missnöjda med vad de får ut av sociala medier, läs artikeln här. I stort handlar det om en ny undersökning som visar att 61 % av småföretagarna inte ser att de får någon utdelning på den tid och de pengar de investerar i sociala medier. Ändå säger nästan 50 % av företagarna att de har ökat tiden de lägger ner på att marknadsföra sig i sociala medier.

Och det är bara att beklaga. Men det handlar ju faktiskt också en hel del om vad det är för tid de lägger ner. Det handlar om kunskap. Det handlar om att göra rätt saker i rätt följd. Det handlar om att effektivisera insatserna. Med mera. De kanske helt enkelt inte ska lägga ner så mycket egen tid på att marknadsföra sig i sociala medier. De kanske ska ta hjälp? Följ med genom fyra korta punkter som jag tror påverkar resultatet för en småföretagare i sociala medier.

1) Egen smed skapar inga gillare
En smed är oftast bäst på att smida. Bara för att själva plattformen är gratis och alla använder den på sin fritid innebär det inte att vem som helst bara kan växla fokus och bli marknadsförare på plattformen. Allra minst åt sin egen firma. Är det något alla år som marknadsförare har lärt mig är det att det är väldigt svårt att marknadsföra sitt eget lilla företag. Du behöver väldigt ofta ett externt öga och en speaking partner på utsidan. Resultatet är annars ofta att du tar tid som du skulle ha mycket större utväxling på om du ägnade la den på din kärnaffär, till exempel att smida.

2) Ett gilla är inte en affär
Det gäller också att betrakta de gillare/följare du får i de sociala medierna som bärare av ditt budskap snarare än en direkt affär. De hjälper dig bära budskapet till fler, men de kanske inte rusar in i affären när du annonserar din rea. Och ju mer och bättre du lyckas få dina gillare/följare att delta i din affär, desto trognare vänner har du där ute. Alla tycker om att bli uppmärksammade, alla tycker om att få vara delaktiga, alla tycker om när de blir behandlade som viktiga.

3) Det finns inga genvägar
Bara för att plattformen är gratis är den inte exceptionellt enkel att utnyttja för affärer. Och varför skull den vara det? De allra flesta tycker nog inte att det är lätt att skapa en annons i en tidning eller på en webbplats som syns och drar till sig uppmärksamhet. Detsamma gäller i sociala medier. Du måste träna, öva och prova. Du måste med jämna mellanrum fråga experter, du måste våga bjuda in på allvar, du måste tänka in sociala medier i ditt sätt att tänka affärer. Det kräver massor av jobb, och det finns inte heller här några genvägar till de gröna skogarna. Men, de gröna skogarna finns där ute.

4) Värdera din egen tid och gör en budget
Det är givetvis bra om du har ambitionen att hantera all marknadsföring i de sociala medierna på egen hand. Men sätt dig först ner och gör en ärlig budget – vad kostar det om jag ska lägga de här timmarna av min arbetstid på detta? Vad får jag för de pengarna om jag istället lägger ut det här på någon annan?

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag skrev i december 2011 en bloggpost om att man kanske ska låta konsulterna uppdatera företagets sociala medier och det kanske inte är så dumt, när allt kommer omkring. Grejen är att när du anlitar någon som inte gör något annat hela dagarna så blir det otroligt effektivt. Du får omvärldsbevakning, uppdateringar och interaktioner på en bråkdel av den tid du själv skulle ha behövt lägga ner. Lite som att jag skulle smida min egen hästsko – det skulle ta lång tid, jag skulle behöva en massa olika verktyg för att fixa det och sist men inte minst, det skulle bli dyrt att bygga en rejäl ugn som fick upp temperaturen till rätt gradantal. Hos en smed är ugnen i princip alltid uppvärmd…

/ @jmjobring

Det här är inlägg 89 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

Det bästa i livet är gratis. Eller?

[dagens musiktips]

Jag har 164 appar i min iPhone för ögonblicket. Men bara en handfull har jag betalat för, om ens det. Varför finns det inbyggt motstånd mot att betala för appar? Eller är det bara jag?

Det finns i stort sett tre sätt att ta betalt för appar: Du tar betalt för appen, du ger bort appen men har reklam i den eller så ger du bort appen men skapar möjlighet att köpa till saker i appen (in-app purchace), ett sätt som många spelutvecklare använder. Eller så gör du som Instagram med flera – du ger bort appen, har ingen reklam och erbjuder inga köp inuti appen – du kan uppenbarligen ändå sälja din plattform för dyra pengar om tillräckligt många börjar använda den.

appar_barn

De appar jag betalar för är först och främst barnappar till femåringen, och alldeles snart säkert också för killen som är ett och ett halvt. De apparna hamnar ibland på min telefon, men främst i en iPad som mer eller mindre är dotterns. Och för att hitta bra barnappar och appar som är gratis följer jag bloggen Pappas Appar på Facebook. Pappas Appar har även en Facebooksida som heter Appfredag som varje fredag tipsar om appar som är gratis, för oss som då inte riktigt vill betala för appar.

appar1

Visa mig vilka appar du har och jag ska tala om vad du är för person. Funkar det? Ja, troligen. Min telefon är i varje full med sociala medier-appar av alla de slag och väldigt få spel, men många nyhetskällor. Och som du ser ovan, de som har fått äran att hamna på sidan ett utan att vara mappade är Facebook, Twitter, Instagram, TextTV och Spotify, ja förutom hemmaraden då med telefon, mail, kalender och SMS.

Mest otippad i det gänget är nog TextTV. Och det är faktiskt dessutom en av få appar jag har betalat för, tror den kostade 7 kr. Men den är grym. Den är exakt som Text tv på tv:n – surprise! Du kan välja vilken kanal du vill kika på, men det finns förstås bara en som gäller och det är ju SVT:s Text tv. Du får snabbt veta det viktigaste, och ja, jag tycker nog att text tv-redaktionen är riktigt bra på att sålla ut det viktigaste. Och att servera det i ett extremt komprimerat format. Dessutom har du koll på sporten och får snabba uppdateringar av resultat med mera.

textTV

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag har faktiskt svårt att se var mitt motstånd mot att betala för appar kommer ifrån. På den tiden jag köpte låtar på iTunes handlade jag rätt flitigt i AppStore, så det är inte själva affären. Och så snål tycker jag inte att jag är, i varje fall inte i andra sammanhang. Har du samma upplevelse eller är det bara jag som har utvecklat någon slags undermedveten betalfobi mot appar?

Det här är inlägg 88 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

 

Twitter vill skapa ljuv musik

[dagens musiktips]

Twitter lanserade igår en ny app i USA, Kanada, Storbrittanien, Irland, Australien och Nya Zeeland. Och poängen i den är musik – de kallar den för Twitter #music, se Twitters eget blogginlägg här. Vad man kan läsa sig till verkar den helt enkelt gå ut på att du kan se vad andra lyssnar på för musik via taggen #NowPlaying, vad som är mest populärt just nu och vad t ex en artist lyssnar på.

Det hela låter exakt som det Spotify har byggt in i sin tjänst, och tidigare delvis iTunes.  Du får helt enkelt hjälp att hitta ny musik, både genom dina kamrater, men även genom de artister du följer. Och Spotify är faktiskt en av tjänsterna kopplade till Twitter-appen.

Appen kompletteras med en webbtjänst på adressen music.twitter.com, men även den verkar vara stängd för oss utanför länderna de har lanserat i. Det ser ut som nedan, men sedan kommer jag inte längre (sitter på en risig uppkoppling i fritidshuset, så det kan bero på det, så prova gärna själv…)

Skärmavbild 2013-04-19 kl. 22.27.36

Twitters poäng med musikappen verkar vara att de ska få användarna att stanna längre på plattformen, i varje fall enligt denna artikel på Mashable. Man ska helt enkelt leta ny musik och söka sig runt bland vänner och artister och hänga kvar. Och när man ser nedanstående diagram förstår man den poängen, de ligger på 1,7% av tiden medan Facebook stämplar in på 83%. En ganska stor skillnad, minst sagt.

Skärmavbild 2013-04-19 kl. 22.35.00

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men i mina ögon har Spotify i princip redan löst exakt det här åt mig. Men å andra sidan är Spotify för mig, och många anda svenskar, en så naturlig del av musiklyssnandet och musikupptäckandet att jag inte vet om jag behöver så mycket mer. Jag hoppas jag har fel och kommer att tokälska Twitters app, för jag älskar att hitta ny musik, så det kanske blir ett klockrent komplement till Spotify.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 87 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

Kan vi gnälla bort slacktivismen?

[dagens musiktips]

I morse möttes jag av annonsen nedan från Unicef, den fanns i iPad-versionen av Dagens Nyheter. Och jag tycker inte att den är varken särskilt sympatisk eller effektiv, trots att det är stjärnorna på Forsman&Bodenfors som har skapat den, läs mer om tanken bakom annonskampanjen här på Dagens Media.gilla__skanker_ej

Visst förstår man Unicefs frustration över att ingen orkar bry sig längre och tycker att gilla och dela något på Facebook räcker långt, det de kallar ”slacktivismen”. På sin höjd orkar man kanske också retweeta något vettigt som någon länkar till på Twitter. Eller?

Men tror Unicef verkligen att de får nya sympatisörer från ”gilla-generationen” genom att klaga på den? Det känns högst tveksamt. Är det inte bättre att arbeta med positiva stimuli, försöka fånga dem där de är? Och precis när jag sätter mig och ska skriva om den där negativa Unicef-annonsen läser jag den här artikeln om appen #FoodShareFilter.

Skärmavbild 2013-04-18 kl. 20.15.52

De 7 kronor som appen kostar går till ett välgörenhetsprojekt och om du taggar dina bilder på Instagram med taggen ”FoodShareFilter”  så förser appen automatiskt din Instagram-bild med en vit rund ram och texten ”This picture helps millions of people not to suffer hunger”.

Just i skrivande stund finns 844 foton taggade på Instagram, men en blick på den snackis som det här är i twitterflödet tyder på att det snart är fler bilder än så.

#foodsharefilter1

foodsharefilter2

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men nog var det ett ganska mycket trevligare sätt att angripa problemet att vi inte orkar engagera oss utanför vår sociala smartphonesfär. Det är väl ofta bättre att erbjuda en lösning än att klaga på ett problem. Och om inte Unicef accepterar hur verkligheten ser ut och tar sig an den utmaningen tror jag snart att de får problem. Eller är jag helt ute och cyklar, tycker du att Unicef gör rätt?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 86 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

Taggen #umeå på Instagram växer snabbt – häng på!

[dagens musiktips]

Instagram är en mobilapp för bilddelning och i sig en egen social plattform. Jag har skrivit en hel del om Instagram, bland annat om att det var sommarens vinnare, jag skrev om det som ett verktyg för platsmarknadsföraren i januari i år samt att stormen Sandy gjorde stort avtryck på Instagram. Jag skrev även om ”Carinaro” som är en av de i Umeå som har absolut flest följare, hon delar dessutom med sig generöst av en mängd fototips, läs mer om Carinaro här!

Den allmänna känslan är att många ungdomar idag inte uppdaterar sitt Facebook-konto utan håller koll där och snarare uppdaterar sitt Instagram-flöde. Men just det är förstås väldigt svårt att få fram statistik på. Något som är tydligt är dock att ordet ”Umeå” taggas ofta på Instagram idag.

Mellan den 9 april och morgonen den 17 april tillkom 1.015 bilder. Alltså drygt 1.000 bilder på en vecka vilket gör cirka 145 bilder om dagen. Just idag den 17 april har det sedan jag tog dumpen nedan i morse klockan 10 då det var 40.962 bilder stigit till 41.079 bilder nu ikväll kl 20.30. Det blir alltså 117 bilder under den tiden, och mest troligt tillkommer det fler bilder på kvällar och helger när folk har tid att uppdatera.

#umea_39_9april#umea_40_17april

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, och det är svårt att relatera antal bilder utan att ha så mycket att jämföra med, men nog tror jag att Instagram idag är en intressant del av mixen av sociala medier som företagen bör hålla koll på.

I många fall är Instagram dessutom en fin plattform för att involvera medarbetarna att dela med sig av sin arbetsvardag – de får reflektera över sin verksamhet och kan känna att de blir uppmärksammade, t ex genom att lägga upp flödet på intranätet, och det ökar förståelsen för att företaget ska använda sociala medier. Sedan kan man ur Instagram-flödet välja ut bilder att lägga på sin Facebook-sida för en större publik, och samtidigt får man följare på sitt Instagram-konto. Helt enkelt en enkel kanal att addera till kommunikationsmixen. Idag.

/ @jmjobring

Det här är inlägg 85 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

 

Hög tid att börja med informationsgrafik

[dagens musiktips]

Det är fortfarande förvånansvärt få i Sverige som skapar informationsgrafik för att nå ut med sin kunskap eller sitt budskap. Många av de nya sociala plattformarna bygger ju mer eller mindre på det visuella, se ett gäng exempel på min Pinterest-sida, skärmdump nedan.

Skärmavbild 2013-04-16 kl. 21.33.23

I USA arbetar massor av undersökningsföretag och konsultföretag med grafik för att nå ut brett med att just de har den bästa och rätta kunskapen, som nedan där Pew Reasearch Center har sammanställt fakta om sociala mediers demografi.

who_use_socmed_infographic

Dagstidningarna har ju arbetat med det här sedan tidernas begynnelse, men vad jag vet har inte de heller utnyttjat möjligheten att få större spridning genom att erbjuda grafiken som bilder eller pdf:e, eller ens visa dem online för den delen.

which_day_to_post

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men nog tror jag att det finns ganska många som skulle kunna få bra spridning av sina kunskap om de bara kunde förpacka den på ett spridbart sätt. Förutom dagstidningar och undersökningsföretag borde ju även universiteten kunna börja använda informationsgrafik för att sprida såväl kunskapen som information om själva universiteten eller hur ansökningsprocessen går till, som det nedan.

Oklahoma-University-infographic

Här är några fler exempel från amerikansk skolor. Har du några bra exempel på svensk informationsgrafik får du gärna dela med dig i kommentarerna eller på Twitter. Annars, hem och skapa stor informationsgrafik nu!

/@jmjobring

Det här är inlägg 84 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

Spännande att leva utan facit

[dagens musiktips]

Idag lunchade jag med Daniel Nordström (@danielnordstrom) som är avgående chefredaktör på Folkbladet och tillträdande på Arbetarbladet. Och givetvis kom vi in på det förändrade medielandskapet vi båda verkar i. Daniel i tidningsvärlden och jag i reklamvärlden. Vi möts båda av stora utmaningar just nu, men från helt olika håll. Men grundorsaken till våra utmaningar är egentligen desamma – ett helt nytt medielandskap där tidningar dör och mottagarna är reklamutmattade. Och jag tänkte faktiskt börja från början…

Tidningsannonsen var effektiv
För mig i som arbetar med företags kommunikation och reklam har tidningen varit en utmärkt annonsbärare. Alla hade den på köksbordet på morgonen. En helsida hamnade mellan filen och kaffet. Rätt utförd blev den synlig och en snackis på jobbet. Tidningarna visste detta. De hade vett att ta betalt för annonsen. De tar faktiskt fortfarande väldigt mycket betalt för annonsen. Så mycket betalt att annonsen tillsammans med prenumerationen kunde bära mängder av personal som kunde arbeta i lugn och ro.

Sakta utför till en början
Men när det digitala exploderade i 2000-talets början började tidningens nerförsbacke.  Det gick relativt sakta utför så länge de ändå kunde upprätthålla webbportaler och hade varumärken som betydde något för mängder av människor. Även om vi i efterhand kan förstå att idén att släppa alla nyheter helt fritt då delvis ligger bakom straffen idag. Det vande publiken att nyheter var gratis. Å andra sidan, väldigt många lärde sig också att filmer, tv-serier och musik var ”gratis”, om man tankade ner det till sin dator. Så, frågan är om mediehusen ens då hade kunnat upprätta betalväggar utan stora protester?

Vi som annonserade fortsatte delvis med tidningsannonser men flyttade förstås också ut budskapen i det digitala, i takt med publiken. Vi annonserade med banners och som en följd kunde vi börja mäta allting. Det gjorde att vi visste vad vi betalade för och tidningshusen kunde inte ta riktigt lika mycket betalt för sina banners som för tidningsannonserna som var svårare och dyrare att mäta. Men redan då märkte vi att det var mycket svårare att få någon att se en banner. Och antalet möjliga webbplatser och banners blev väldigt fort väldigt stort. Vi hade helt enkelt lite svårare att nå ut med våra reklambudskap.

En ny våg av utför
Nästa kick i rumpan var väl en kombination av bra sökmotorer och framväxandet av de sociala medierna och ett gäng gratistidningar. Den lättillgängligheten att hitta allt man behöver på nätet i kombination med att en ny generation aldrig har upplevt lyxen av att få en morgontidning i sin brevlåda varje natt, är förödande för dagens papperstidningar. Många förstår helt enkelt inte grundidén med att nyheter är slöa och på papper.

Och någonstans i allt det där försöker vi i reklambranschen fortfarande sälja saker. Vi har tappat tidningsannonsens självklarhet för länge sedan. Vi brottas med att banners på nyhetsportalerna drunknar i alla meddelanden. Många nyheter delas helt andra vägar så att många aldrig besöker själva grundportalen där nyheten kommer ifrån där vi har spikat upp vår banner. Vi sträcker då givetvis ut oss i de sociala medierna och jobbar på att synas för sökmotorerna, men då krävs det ett helt annat tänkt än det vi har förfinat sedan Mad Men-tiden.

Utmaningen att göra rätt val
Jag tror att jag och Daniel är ganska på det klara med det här. Vi arbetar på var sitt håll med att försöka möta de här nya världarna genom att utmana våra invanda tankesätt. Vi måste helt enkelt tänka helt nytt. Samtidigt kan vi inte tänka för nytt för då hänger inte Daniels läsare och medarbetare med och jag får inte med mig mina kunder. Osäkerheten inför det nya blir förstås som en bromskloss, det finns dock ingen anledning att förbanna bromsen, energin måste snarare läggas på att få loss den. Att få med oss kunder och läsare in i nya lösningar.

För mig är utmaningen just nu att övertyga mina kunder om att de måste bjuda in sina kunder i sina egna processer. De måste skapa något som folk söker upp och vill ha och dela med sig av istället för att trycka ut sitt budskap till någon som bara tycker sig bli störd. Ungefär där är vi idag. Men hur vi gör i morgon när de sociala plattformarna blir så många fler och troligen mycket mer diversifierade, ja, det kan vi helt enkelt inte se idag.

Daniel har säkert sin lösning för ögonen, det handlar om att ändå försöka få betalt av kunderna, vilket kräver att han kan övertyga dem om att hans produkt är så mycket bättre än det du kan få gratis. Förmodligen handlar det om att samarbeta med andra aktörer och hitta helt andra vägar att dra in pengar än de som är uppenbara idag.

Kan jag få köpa ett grävjobb, tack!
Och troligen kommer han och jag snart också att mötas. Mina kunder företagen kommer förmodligen att sponsra hans nyheter och ge sina trogna kunder till exempel inträde till materialet bakom betalväggen. Varför kan inte ett energibolag sponsra miljönyheter för sina kunder på hans nyhetssajt? Varför kan inte ett mediehus skapa nyheter och publicera på energibolagets Facebooksida?

Tänk att som fackförening köpa ett grävjobb av Folkbladets journalister där de avslöjar utnyttjandet av utländsk lågavlönad arbetskraft i till exempel byggsektorn. Publiceringen sker först exklusivt på fackföreningens Faceooksida och dagen efter med fördjupning på Folkbladet. Båda parter är helt transparenta med vem som betalar för nyheterna så att läsarna själva får värdera trovärdigheten – det är där Folkbladets varumärke ska vara så starkt att det är självklart att allt bygger på journalistiska värderingar oavsett vem som betalar – läsaren eller i det här fallet fackföreningen.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men Daniel kan inte stänga någon dörr, han kan inte tvärsäkert säga att hans tidningar inte kommer att tillåta till exempel sponsrade nyheter för då stänger han en dörr han kanske kan bli helt beroende av. Jag kan till exempel inte fastslå att alla reklamkampanjer från och med nu ska ske på företagets Facebooksida och backas upp av deras Twitterkonto för det har stora delar av publiken redan nu tröttnat på. Jag måste hela tiden hitta nya vägar för att hjälpa mina kunder att nå framtida kunder.

Det enda vi med säkerhet kan slå fast är att det är otroligt kul att få vara med och försöka hitta vägen ut i det här helt nya medielandskapet. Det finns inget självklart facit. Och det är ju faktiskt bland det roligaste som finns!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 83 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

 

 

Tre t styr dagens marknadsföring. Eller borde göra.

[dagens musiktips]

Den 26 februari 2011 skrev jag ett blogginlägg på min och min broders blogg ”Brothers in Reklam” om tre T:n som styr morgondagens marknadsföring, som jag nu tycker att verkligheten har hunnit ifatt. Så, jag tar mig faktiskt friheten att återposta det nedan, följt av några nya reflektioner.

Skärmavbild 2013-04-14 kl. 21.01.31

”Tre små t – transparenstonalitet och trovärdighet tror jag är nycklarna till ett långt och ärorikt liv som varumärke. Redan idag, men ack så mycket mer i morgon. Vi ser en generation som växer upp i olika varianter av ”sociala medier”. De är snart vana vid att ett varumärke kommunicerar så mycket mer än vad vi gör idag. Företaget måste visa upp ”sin själ” och den själen måste hänga ihop med allt annat man gör, annars spricker bubblan direkt och ingen tror på dig. Om du när som helst kan råka ut för en #fail eller en dissning på en community med genomslag gäller det att tänka på vad du säger. Och gör.

transparens: Du måste vara ärlig med det du gör. För det du gör syns. Allt från din sämst betalde medarbetare till din suraste kund delar mer än gärna med sig av sina erfarenheter från ditt företag. I morgon är inte Janne Josefsson din största fiende, det är vad som sägs om dig ”här inne”. Å andra sidan. Om du kan skapa en bild av att du lever som du lär, att du behandlar dina medarbetare och kunder schysst, håller dig hyfsad mot miljön o s v, kan du få massor av beröm, som leder till goda affärer.

tonalitet: Hur låter du? Hur uttrycker du dig? Hur ser du ut? Detta är faktorer som redan idag är viktiga och som i morgon är allt. Vad du än säljer är varumärket viktigare än din vara. Och varumärket är i mångt och mycket vad du säger och hur du ser ut. Vi köper känslan av att ha gjort rätt val, oavsett om det är en kopp kaffe eller en ny bil. Och varje gång det där varumärket uttrycker sig som jag vill, stärks min bild av varumärket. Jag behöver kanske inte förklara att även det motsatta gäller – ingen köper glass av en ful surpuppa som inte svarar på mina frågor.

trovärdighet: Du måste, som sagt, vara ärlig med du gör. Annars tappar du snart i trovärdighet och ingen vill köpa något av en ”lögnare”. Säljer du ”gott kaffe” kan du inte servera garvsyra mer än en gång. Utlovar du en kvalitetsprodukt som går sönder efter andra rundan har du snart problem med snorungar som talar om exakt hur usel din kvalitetsprodukt är.

Det går givetvis att invända mot mina tre t. Man kan säkert tjäna pengar utan att agera som ett ”snällt företag” även i framtiden. Men, jag tror ärligt och fullt fast, att ska du överleva och tjäna pengar i morgon också måste du beakta dessa tre små t. Vi är kanske inte riktigt där idag, men den som hinner öva på det här innan vi är i framtiden tror jag har ett bra försprång. Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att de kommunikationsbyråer som vågar kliva in i styrelserummen och förklara det här kommer att få betalt.”

Skärmavbild 2013-04-14 kl. 21.04.43

Och, jag tror fortfarande att jag, som vanligt, kan ha helt fel, men att tiden nu faktiskt har hunnit ifatt min spaning. De företag jag idag pratar med om sociala medier och marknadsföring förstår faktiskt vad jag pratar om. De flesta håller med, men många har svårt att implementera det i sin verksamhet. Det är kanske den största akilleshälen idag, att företag inte är organiserade för att möte den nya verkligheten. Resultatet blir ofta huvudet i sanden och att man kanske anammar de delar som är enkla att genomföra här och nu. Resten läggs i väntläge. De är kanske inte så illa, men risken finns att man missar en stor potential som faktiskt finns där ute.

Jag tror att det snart krävs ett fundamentalt omtag i hur företag organiserar sig för att på allvar möta det tryck som konsumenter och kunder sätter på ett företag, redan idag, men alldeles säkert i morgon.

– Skapa kortare beslutsvägar och hitta sätt att ge kommunikatörer obegränsat handlingsutrymme och möjlighet att agera på uppstuds dygnet runt. När journalistiken och de kommersiella budskapen umgås sida vid sida i alla våra nya plattformar måste även företagen agera på det viset. Reklam är förstås ibland fortfarande reklam men lika ofta pr-insatser mot traditionella medier, uppdateringar, konversationer och engagemangsskapande aktiviteter i sociala medier, event som skapar buzz såväl i gatuvimlet som i det sociala, med mera, med mera. Det ställer helt nya krav på såväl avdelningarna som de som jobbar där – antingen smala specialister som kan agera på egen hand eller breda generalister som kan köpa upp de tjänster som behövs. Förmodligen en mix av båda delar.

– Förmå såväl personalchefer/avdelningar som ledning/vd agera aktivt på de sociala plattformarna för att skapa ett attraktivt företag. De som söker jobb i framtiden kommer att följa ditt företag i de sociala medierna för att se hur det är att arbeta där.

– Våga vara transparant, vilket kanske är det absolut svåraste. Men lite hårddraget är det så att ju mer du bjuder in, desto mer får du tillbaka. Om du vågar få in kunderna i dina utvecklingsprocesser och lyssna på deras åsikter skapar du ambassadörer som villigt sprider ditt budskap vidare. De har ju varit delaktiga i framtagandet. De känner  något för dig och dina produkter/tjänster.

Jag hoppas att jag inte behöver skriva ett nytt inlägg om just det här om ytterligare två år, men det tror jag faktiskt inte. Förändringshastigheten är idag så mycket högre än den var för två år sedan, och så mycket uppdateringar och postningar har flutit under broarna på de här två åren att ingen längre kan ignorera förändringarna som sker. Det är dags att ta mina tre små t på allvar: transparens, tonalitet och trovärdighet.

Det här är inlägg 82 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

Dagens otroligt sköna låt med Queens of The Stone Age kommer från Axel Karlsson @Axljka som la in den i den gemensamma låtlista vi hade till #TweetUpUmeå i torsdags. Du hittar hela den låtlistan här. Och min blogglåtlista här.

 

SocialaNyheter.se listar nyheterna som delas mest

[dagen musiktips]

Nu har Ted Valentin gjort det igen! Jag intervjuade honom kort när han släppte Bestofsvt.se, men denna gång är det Socialanyheter.se. En sajt som helt enkelt listar de mest delade nyheterna på de stora nyhetssajterna. Enkelt och smart.

Skärmavbild 2013-04-12 kl. 20.25.24

Du kan välja alla sajter eller någon specifik och vilken tidsrymd du är intresserad av, från just nu till senaste dygnet. Sajten är byggd för att funka bra i mobilen, enligt upphovsmannen själv, läs mer här.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men det är klart att journalistiken blir alltmer påverkad av hur vi delar nyheter. Jag gissar att det i i de flesta redaktörer och journalisters huvud idag finns en tanke på hur de artiklar de skapar också ska kunna få spridning på de sociala medierna. Alla spridning ger ju trafik till sajten och stärker varumärket.

Det här är inlägg 80 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

 

Vad är väl en tweetup?

[dagens musiktips]

Om inte som en after work där du träffar folk du mest känner digitalt. Det handlar alltså om att möta de du mest känner från Twitter i riktiga livet. Att få ett ansikte på twitter-biosen. Att få höra orden ur en mun istället från ett twitterfeed. Att få argumentera direkt med ett ansikte istället för med 140 tecken.

tweet_up

Jag kan, som vanligt ha helt fel, men det är faktiskt svårt att beskriva hur det är att möta någon som man tycker att man känner eftersom man vet vad den människan tycker och tänker (nåja…) – och så är det slående ofta ganska lika sina Twiter-alias. Förstås djupare och mer nyanserade.

Men vi bygger våra digitala varumärken, och de är ända ganska mycket vi, om än kanske i utvalda delar. Något annat är nog lite dumt att göra, om man vill mötas i riktiga livet någon gång. Jag tror inte jag behöver påpeka att exakt samma förhållande gäller för de varumärken som ger sig ut i de sociala medierna. Lev era värdeord även där. Svårare är det inte ;)

/ @jmjobring

Det här är inlägg 79 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.