[dagens musiktips]

Sajten Shorty Awards har skapat en skön infografik om fejkade konton på Twitter, håll till godo så här på 1 april!

Jag kan, som vanligt ha helt fel, men att få ett fejkat konto som driver med företaget man har måste ju vara det ultimata beviset på att man har uppnått en viss status i de sociala medierna. Är det ingen som vill skapa ett fejkonto och driva med mig?

/ @jmjobring

Det här är inlägg 69 i mitt försök att blogga i 100 dagar tillsammans med ett gäng andra bloggare under taggen #blogg100, mer statistik hittar du här.

Följ gärna min musiklista som följer med denna blogg, en ny låt varje dag i 100 dagar, du hittar den här: Social masskommuniktion #blogg100

[dagens musiktips]

Läser på sajten Mashable att tv-programmet The Bachelor har börjat släppa in live-tweets i rutan, se bilden nedan som är från Mashables artikel.

Tv-bolagets folk kollar förstås på tweetsen, och väljer ut lämpliga som sedan läggs upp i rutan. De har helt enkelt förstått att Twitter idag är en viktig del av tv-upplevelsen. De kan nog också räkna med att alla som får sitt tweet visat i rutan twittrar om det och ytterligare spär på buzzet runt programmet. Förutom alla som twittrar för att komma med i rutan förstås…

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men vad jag vet görs detta ännu inte här hemma. Och det är obegripligt att det sitter så långt inne. Upp med tweetsen i rutan för bövelen, det är ju där det händer!

/ @jmjobring

Det här är inlägg 52 i mitt försök att blogga 100 dagar i rad tillsammans med ett gäng andra bloggare i Sverige under taggen #blogg100. Läs mer här.

[dagens musiktips]

Det slog mig häromdagen att jag har följt hela ”Gubbslemdebatten” vid Grävande journalisters seminarium genom andra kanaler än de etablerade nyhetsförmedlarnas. I huvudsak har de inblandades bloggar (länkar till dessa nedan) och Twitter varit mina källor till vad som hände i Göteborg. Och jag kan inte säga att jag har saknat att någon annan nyhetsförmedlare skulle behöva filtrera eller rapportera om händelsen.

Det här är förstås ett ovanligt exempel på nyhet där samtliga inblandade är etablerade mediemänniskor och därför hade sina bloggar och plattformar färdiga att använda när det behövdes. De hade också sina egna kanaler för att nå ut med sina budskap. De behövde helt enkelt inte gå via någon traditionella nyhetsförmedlare för att nå ut.

Och ungefär samtidigt som jag funderade på att skriva det här blogginlägget så publicerade Camilla Läckberg nedanstående tweets…

Det tog förstås inte många sekunder innan det fanns på Aftonbladets sajt, då med citatet att de inte kommer att kommentera skilsmässan.

Ytterligare ett bevis på en helt annan sorts aktör som har skapat sin egen kanal. Läckberg kan på sina egna villkor tala om att skilsmässan är ett faktum, och att de inte tänker kommentera den. Lite senare publicerar Läckberg ett tredje tweet om att hon dessutom gör sig onåbar (tidsangivelsen som står vid tweeten kommer från mitt TweetDeck, jag tog denna skärmdump senare än den ovan därför olika tidsangivelser).

Vad innebär då det här och vad har Läckbergs skilsmässa med ”Gubbslemdebatten” att göra? Min poäng är att de som har kraften att etablera sina egna kanaler idag skapar ett försprång och gör sig till viss del oberoende av de traditionella mediernas vilja att ta upp just deras fråga. De traditionella medierna tvingas helt enkelt bara haka på, det är inte de som skapar nyheten längre.

Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) kan nå ut med sin sida av det som hände i Göteborg genom att skriva om det i sin blogg och twittra ut länken till bloggen. Om hon dessutom twitttrar ut det med samma hastagg som själva arrangemanget hade (#gräv13) så når hon blixtsnabbt och effektivt ut med sitt budskap till alla som var där.

Hade det varit för sisådär tio år sedan hade alla fått vänta tills någon redaktion eventuellt hade tyckt att händelsen hade nyhetsvärde. Därefter hade redaktionen gjort sina journalistiska värderingar och vinklat händelsen på det sätt som de tyckte passade och vi hade alla fått ta del av den versionen. Idag får vi faktiskt en ofiltrerad version direkt från alla inblandade. Vi kan själva ta ställning till vad som verkar vara rätt och fel.

Eller kan vi det? Krävs det att vi har en professionell journalist som hjälper oss värdera materialet för att vi verkligen ska få ut något av det? Är vi för otränade för att värdera källor på egen hand? Ja, kanske är det så, och alldeles säkert varierar det mellan oss individer och beror på vilka förkunskaper vi har i ämnet o s v . Men det spelar faktiskt ingen roll, vi måste ändå börja inse att vi inte kommer att kunna räkna med det journalistiska filtret i alla lägen i framtiden.

Å ena sidan är det här en väldigt demokratisk process. Det är ju en underbar tanke att vem som helst kan skapa sin egen kanal och nå ut med sitt budskap, oavsett om de traditionella medierna är intresserade av det eller ej. Å andra sidan kan man se stora faror med det också. Det kräver kunskap och tid att skapa sig dessa kanaler. Det kanske därför ytterligare spär på klyftorna mellan de som behärskar språket och de verktyg som krävs och de som inte är där ännu.

Jag kan, som vanligt, ha helt fel, men jag tror att det i slutänden ändå faktiskt är en demokratiseringsprocess att allt fler kan skapa sina egna kanaler. Och driver jag ett företag eller en organisation idag borde jag definitivt reflektera över vad den här omvälvningen innebär. Vad kan det vara värt för mig att skapa en egen kanal där jag kan tala direkt till mina vänner och kunder?

Blogginlägggen:

Maria Svelands blogginlägg

Sofia Mirjamsdotters blogginlägg

Janne Josefssons blogginlägg

Täppas blogginlägg

Yes!!! Jag har kommit halvvägs i mitt försök att blogga 100 dagar i rad tillsammans med ett gäng andra bloggare i Sverige under taggen #blogg100. Läs mer här.