Norrländska furor

Här hämtar jag kraft. Här rensar jag huvudet. Här får jag vara ensam och lyssna på vinden som tar tag i trädkronorna. Hit har jag kommit i hela mitt liv. Jag är ingen friluftsmänniska, men skogen kan jag inte vara utan. Skogen är min kyrka.

När jag var 20 år var jag au-pair i en familj i London. Jag sa till mamman att jag saknade att promenera i skogen. ”Men det ligger ju en park här borta där det finns några träd, du kan ju gå dit.” sa hon.
Same same but diffrerent.