Starka kvinnor och släktband


Jag har varit och hälsat på min mormor. Hon fyller 93 i år. Hon har med åldern blivit blind och har numera ibland svårt att komma ihåg vem jag är. När jag sitter och håller hennes hand, eller stryker hennes hår slappnar hon av. ”Så mjuka sköna händer. De här händerna kan inte ha diskat mycket”, säger hon.

Jag har många flickor, tjejer och kvinnor i min nära släkt.
Kvinnorna bli gamla. I mormors fall för gammal om jag ska lyssna till vad hon själv säger. Kvinnorna är starka, kreativa och drivna. Vi klarar oss själva, på gott och ont. Att vara uppfostrad i att alltid klara sig själv kan leda till att det är svårt att be om hjälp vilket inte alltid är positivt. Men det är också en styrka att veta att jag klarar mig själv. Allt jag vill kan jag göra, och det brukar jag tala om för mina döttrar att de också kan.

Jag är stolt över mina flickor, tjejer och kvinnor och jag är så glad att jag fortfarande kan tala om för min mormor hur mycket jag uppskattar och älskar henne. Även om hon har glömt det efter två minuter så hoppas jag att känslan av kärlek dröjer sig kvar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *