Negrer och äckliga flator


En pojke kallas ”neger” av sin skolkamrat, en beslöjad kvinna blir spottad på av sin granne och en annan kvinna blir kallad för ”äckliga flata” av en okänd person på bussen
.
Så skriver BRÅ i sin rapport om hatbrott 2011.

Under förra året uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 5 490. Så många anmäldes. Tänk dig hur många människor som blivit kallad ”neger” eller ”äcklig flata” och som inte anmält detta till polisen.

Organisationer och politiska partier som Sverigedemokraterna har stärkt sin position i Sverige och jag undrar vilka dessa människor är? Eftersom de uppenbarligen är så många så måste jag ju statistiskt sett känna dem, jobba bland dem och möta dem i kassan när jag storhandlar. Det är för mig helt obegripligt! Jag tappar liksom luft av tanken.

Jag tror gott om alla människor. Ibland visar det sig att jag har fel, men jag vägrar utgå från att dem jag möter är dumma, onda, diskriminerande eller rasister. Vissa kallar mig naiv, men då får jag väl vara det. Jag vägrar gå med på att uppfostra mina barn i tron att alla inte är lika mycket värda. Alla människor har rätt att behandlas med respekt. Hur de än klär sig, vilken religion de än tillhör, vem de än älskar eller var de än må vara födda. Detta är mitt vapen och jag måste tro att det fungerar. Alla behöver inte tycka lika, men vi behöver inte hata varandra för att vi är olika.

Små godisväskor


Både stora- och lillasyster fyller år i september och kalasplanerna är i full gång. Jag har vikt egna påsar till skattjakten. 20 stycken blev det. Ett riktigt terapijobb.

Jag har använt ett vitt papper som skimrar i silver, washitejp och organzaband som handtag. Jag har stansat ut ett hjärta i samma slags papper som jag skrivit alla barns namn på så att de inte blandar ihop sina godsaker.

Våra kvarter


På kvarteret där jag växte upp var det fullt av barn och alla kände så klart alla. Det var bara att gå ut om man ville leka så hittade man någon att vara med.

Nu är det en ny generation med sina barn som bor i många av husen på kvarteret. Nu är det mina barn som är ute på gatan och leker med kompisar. Här är vi hemma.

En hemmagjord present



På semestern letade jag på loppisar efter passande gamla tallrikar att göra kakfat av. Det här fick min mamma när hon fyllde år. De är himla lätta att göra. Det är bara att mäta ut mitten av tallrikarna, borra ett hål och sedan skruva ihop allt.

Det viktiga är att köpa en bra kakelborr (jag har använt 6 mm) som smular sönder porslinet. Har man en billig variant kan det flyga flisor och tallrikarna kan spricka. Metalldelarna har jag beställt från Kakfateriet.

Nu har jag gjort ett antal fat och det börjar bli ett problem med förvaring av dem. Ett har barnen fått att ha hårklämmor, gummisnoddar och halsband på. Men vad gör man av resten?

Vintagepimp och hemmafix


Titta vad som låg i mitt postfack på jobbet i går. UnderbaraClaras rykande färska bok.

Man kan säga att det är hennes blogg i bokform där hon samlar tips, idéer, recept, loppisfynd och sådant som hör henne till. Bilderna känns igen från bloggen, men hon har kompletterat dem med lite längre texter och tonen är hennes egen.

Det har i år kommit flera liknande böcker som handlar om hur vi ska förvandla loppisfynd till något annat. Redesign och återbruk är inne. Claras bok står sig bra i konkurrensen.


 

Nya kompisar


Jag har funderat på att byta ut mitt gamla vardagsporslin och jag har länge sneglat på ”Mon Amie” från Rörstrand. Så, för några veckor sedan befann jag mig i Gustavsberg på en outlet och där stod de och viskade på mig – de blå blommorna. Muggen och djuptallriken valde mig och vi gick hem tillsammans. Samlandet har officiellt börjat och det får ta den tid det tar, men nu vet alla berörda vad jag önskar mig i julklapp. För tillfället är jag väldigt nöjd över att kunna äta frukost med mon amie.

Vilken smaksensation


Eftersom matlagning i princip är synonymt med ångest för mig så måste jag ju blogga om när jag emellanåt ändå får lite inspiration.

Blanda persika med buffelmozzarella och stekta champinjoner. Pressa över citron och ringla på olivolja. Salta och peppra. Koka sparris och lägg på en klick smör och salta. Servera med grovt bröd. Ja tack!

Att fota mat är inte lätt. Jag kan trösta med att detta smakar mycket godare än det kanske ser ut.