Ett enda mörker


I morse var det is på vattenpölarna och halkigt på vägarna. Det var bara att plocka fram skrapan och sätta igång innan det gick att köra till jobbet.

När jag vaknade var det kolsvart ute och jag fick en akut depression. In i årstiden som är som en mörk grotta utan ljus i någon som helst tunnel. Pestiga oktober och november. Det spelar ingen roll hur många abcdefg-vitamintabletter jag knaprar. Inget kan ersätta solen och energin den ger. Blä! Så känns det i dag.

4 kommentarer

  1. Känner igen det där. Men nu är oktober snart slut. Å i november får man börja julplanera och julpyssla (om man gillar det) sen är ju december här å den månaden är ju väldigt mysig med alla ljus å mys å sånt. Vips är det jul och nyår. Sen januari…ja januari suger som satan. Faktiskt. Men i mitten på februari börjar dagarna bli ljusare…å sen är det plötsligt vår igen! Kanske kan du boka in nån rolig händelse i den månad som känns jobbigast? En liten resa? En skämma bort Johanna dag? Eller nåt sånt…Måste ha saker att se framemot. Då känns den där pyspunkan man har, inte lika jobbig!

    • Du har så rätt Pernilla. Försöker boka in roliga saker att se fram emot. Men den här tröttheten som kommer med mörkret… Den blir jag arg på!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *