Platt pärlpyssel


Jag och lillasyster har piffat till tändsticksaskarna med pärlor. När man sätter igång och börjar lägga små rektanglar är det svårt att sluta.

Bygg ett valfritt mönster i en 12×7 pärlor stor rektangel. Lägg bakplåtspapper på och stryk med strykjärn. Limma sedan fast pärlplattan med exempelvis limpistol på en tändsticksask. Tadaaa!

En klassikers återkomst



Under min uppväxt bakade mamma alltid kokostoppar. Jag var inte speciellt förtjust i dem, men nu har jag ändrat mig. De är en klassiker och har en självklar plats på kakfatet när det är kafferep. Och så är de ju så enkla att göra.

Ingredienser:
50 g margarin
2 ägg
1,5 dl socker
5-6 dl (200 g) riven kokos

Gör så här:
Smält margarinet och låt det svalna.
Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt kokos och margarin. Låt smeten svälla en stund.
Klicka ut smeten på bakplåtspapper.
Grädda mitt i ugnen i cirka 12 minuter.

The sky is the limit


Vad drömde du om när du var liten? Blev det som du tänkt dig?

Somliga jobbar stenhårt för att nå sina mål de satt upp för sig själva. Jag har en vän som ända sedan hon var liten drömt om att bli veterinär när hon blev stor. Hon gick om en årskurs i gymnasiet för att få tillräckligt höga betyg, och hon har kämpat. Hon utbildade sig till veterinärassistent, men när hon kom in på veterinärutbildningen kände hon ”…näe. Jag vill inte blir veterinär. Jag vill bli teknisk ingenjör.”

Så kan det gå. Ofta blir det inte som man tänkt, men det brukar bli bra i alla fall. Och fokus för ens drömmar kan segla som moln på himlen.

Jag brukar säga till mina barn att allt de vill kan de göra. Ibland behöver man öva eller kämpa, men allt går. Vi läste Alfons en kväll. Den där när han ”ska bara” och pappa blir galen. Alfons läser tidningen och drömmer om att bli brandman. Då säger lillasyster: ”Jag ska inte bli brandman när jag blir stor. Jag ska bli … drottning.” ”Drottning? Jaha. Inte städerska som du ville förut?” sa jag.

Drömmarna ändrar form.
Vad drömmer du om?

För många glada lampor


När det finns för många val blir jag alltid förvirrad. Det låser sig på något sätt i hjärnan och jag KAN inte bestämma mig. Vilket förbannat i-landsproblem.

Jag har tidigare skrivit om de här fantastiska lamporna som jag så gärna skulle vilja ha i mitt vardagsrum (och sovrum, kök och hall också för den delen) men de finns ju i så många olika färgkombinationer. Och vilken är finast?

På Formexmässan hängde det vita och silvriga bollar i ett träd som Happy lights hade i sin monter. Vackert i vinter.

Spår av sommar


Förra helgen gjorde jag höst på balkongen. Nu är det ganska trist där fram till att det är dags att sätta upp julbelysningen. Jag har kvar några solcellslampor, men de blinkar flämtande tidigt på kvällen för att de inte laddats tillräckligt under dagen. Hösten kan vara mörk även dagtid.

Pelargonerna som jag haft i balkonglådorna blommar fortfarande vackert och fick komma in i köket. Jag tycker att de känns lite bleka i färgen och kronbladen är färre än i somras. Som om de håller på att gå ner i varv och somna lite. Men än sprider de prakt.

Ole dole doff

Det är inte bara vi vuxna som lär barn nya ord. De skapar själva egna. Jag har fått lära mig några.

Att data. Det är när man sitter framför datorn och spelar, surfar, skriver eller vad man nu gör. ”Vad gör mamma på jobbet?” ”Hon datar.”

Att ola. När det är dags att hämta en bok vid kvällsläsningen kan det vara svårt att välja. Då kan man göra ole dole doff. ”Vänta, jag ska ola.”

Att bråtta. I bland är det bråttom. ”Kom, vi springer!” ”Ja, jag bråttar mig.”

Det är smarta ord tycker jag. Nya verb som gör att det går fortare att säga det man menar.

Man lär så länge man lever.

Så mycket grannlåt


Jag köpte den här lilla flaskan på second hand förra veckan. Jag fastnade för den ingraverade davidsstjärnan som sitter mitt i en blomma. Varför hamnade stjärnan som är en symbol för judendomen där? Det skulle jag vilja veta.

I mitt köksfönster står den tillsammans med farmors gamla karamellskål. Där fanns det alltid gott att smaska på när jag hälsade på henne. Den lilla ljuslyktan har jag fått av henne. Glaskaraffen har jag fått ärva av en kompis mormor. ”Men oh, vilken grannlåt!” hade min farmor sagt om hon sett allt glitter i mitt fönster.