Ibland, ytterst sällan men ändå, kommer stunder då jag inte har några måsten eller borden. Mitt första sådant tillfälle på många år uppstod för ett tag sedan. Jag satte mig i soffan, stirrade på min bokhylla och tänkte: ”Vad ska jag göra nu?” Tanken var så ovan att jag blev helt ställd.
Livet som småbarnsförälder innebär ständig planering och skadereglering, men när de små barnen blir stora små barn klarar de sig en stund utan den flytväst, hjälm och reflex jag agerat som. Vi får se om några år hur det känns när de behöver mig i ännu mindre utsträckning. Kanske kommer jag att sakna tiden som ständigt behövd. Eller så läser jag vidare i ännu en bok.
