Vissnande blomma med hängbröst

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag tänkte länge att det hade med åldern att göra när jag insåg att min fysik inte var sig själv längre. Det var precis vid 30-strecket som jag helt plötsligt åldrades radikalt. Jag började tappa kronbladen kan man säga. Förut kunde jag bete mig hur som helst mot mig själv. Jag brydde mig inte om vad jag åt eller drack och jag motionerade verkligen aldrig. Kroppen var nöjd ändå. Ja. 30. Det var precis då det vände.

Nu har jag kommit fram till att det var nog inte siffran som hade betydelse. Det var snarare att jag två månader efter den födelsedagen födde mitt första barn. För när jag tänker efter är det ju helt ofattbart hur detta påverkar en. Inte konstigt att man förfaller i ljusets hastighet.

Först och främst ändrar ju en graviditet hela ens utseende för alltid. Men det är bara en fis i rymden i sammanhanget skulle jag vilja påstå. För det som tär, och som bara fortsätter och fortsätter och fortsätter att tära på kropp och psyke är främst
1. sömnbrist 2. stress 3. tjat. Är det bara jag som tänkt på vilket livstrauma det egentligen är att få barn? Det förändrar ju hela ens person, och nu pratar jag inte om känslor till barnet, att de är meningen med livet och blablabla. Det är en förändring som få talar om men som jag anser är så stor att jag tycker fler borde göra det. Ni som facebookar om er perfekta familj och ert lyckliga liv – jag vet att även ni har hängbröst.

Tur att de där barnen är gulliga i alla fall. Det väger ju upp en del.

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>