Just den här sortens skuggor älskar jag. Jag kan länge sitta och titta på hur trädens grenar vajar fram och tillbaka på min vägg. Det är vackert.
Ljuset gör allt så mycket lättare. I morse när jag vaknade var det kämpigt att stiga upp, men tanken på hur det är i november gjorde det mycket enklare. Då lever jag i ett slags ideliknande tillstånd, men nu vill jag aldrig gå inomhus. Aldrig gå och lägga mig. Det skulle vara för att ligga och titta på skuggorna då i så fall.
