Välfärden och det egna ansvaret.

I Sverige har vi stor obalans mellan de nuvarande politiska blocken när det gäller välfärden. Alliansen  rustar ner välfärden i regeringsställning medan regeringen rusta upp. För att komma tillrätta med ryckigheten borde det gå att hitta en rimlig balans när det gäller just välfärden, något som liknar energiöverenskommelsen. Vi har väljare som hatar skatt och vill att den skall sänkas. De som då vill ha mer välfärd får köpa försäkringar.

Det borde finnas en dialog om hur långt samhället skall bistå sina medborgare. Ökade krav på samhällsinsatser ökar automatiskt skatteuttaget och någonstans finns det en smärtgräns för majoriteten som då reagerar genom att rösta på de partier som sänker skatterna. Vi måste  våga diskutera det egna ansvaret då samhällets resurser är ändliga. Att ropa på hjälp från kommunen eller staten vid alla upptänkliga situationer kan inte få fortsätta utan varje medborgare måste känna ett eget ansvar i vardagen. Att vid varje tillfälle åberopa sina rättigheter utan att samtidigt besinna sina skyldigheter befrämjar inte samhällsutvecklingen. Samarbete och ansvar bör prioriteras för allas bästa.

2 kommentarer

  1. Intressant att du talar om det egna ansvaret. Det är bra. Den numera avlidne folkpartisten Anne Wibble nämnde till exempel att det vore bra om alla hade en årslön sparad på banken. En bra föresats tycker jag. Naturligtvis blev det en massa rabalder efter hennes uttalande. Men onekligen finns det en poäng med att ha en sparad buffert.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>