Strandhälls valårsshow

Strandhäll presenterade alltså i DN Debatt 24/1 regeringens huvudpunkter vad gäller sjukförsäkringen. Hon viker ut sig kring hur HON inte är nöjd med de berättelser hon fått kring hur Försäkringskassan behandlat människor under det senaste året. Och ändå visar hon helt och fullt i sin presentation av de viktigaste punkterna att hon inte har förstått ett jota! (Eller att hon väljer att inte förstå, välj själva.) Visst finns det punkter som hon nämner som låter bra, men de är ju så självklara!

I sin punkt ”En välfungerande sjukförsäkring som ger stöd och leder till jobb” nämner hon i förbigående att rehabiliteringar avslutats för att en tidsgräns nåtts, och presenterar så stolt på slutet att regeringen tillsätter en utredning för framför allt två saker: Se över tillämpningen av begreppet ‘normalt förekommande arbete’ och särskilda skäl vid bedömningen av arbetsförmåga. Hon tangerar ju verkligen det viktiga här, men antingen väljer hon att inte se det, eller så fattar hon helt enkelt inte. Fortfarande så tvingas människor av de här reglerna att vid 6 månaders sjukskrivning byta jobb! Fortfarande avbryts framgångsrika rehabiliteringar bara för att de tagit för lång tid, låt oss som typexempel nämna personen med utmattningssyndrom som inte nått 100% arbete när ett år gått (för personen kan ju ha haft tur och bedömts ha särskilda skäl för att fortsätta få sjukpenning mellan 6-12 månader.) Det ska inte vara några särskilda skäl här! Det är precis som om det vore ovanligt att inte komma tillbaka till 100% arbete efter 6 månader, men faktum är att det inte är så! Vid en utmattning som slagit till ordentligt kan det dröja åtskilliga månader innan personen ens börjar kunna närma sig en arbetsplats. Jag har fortfarande ingen mirakelkur att ge.

I sin ingress påstår Strandhäll ”Regelverket i sjukförsäkringen går ibland i otakt med förändringar i samhället och människors behov och det skapar oro”.
Vad menar hon med det här? När i tiden ska det regelverk som idag tillämpas ha varit i takt med samhället och människornas behov? Jag upplever att det här är ett sätt att bortförklara och vilseleda från problemets själva kärna: Det regelverk som finns idag skulle aldrig någonsin ha fått tas i bruk! Direktiven om att sänka sjuktalen kan hon bara inte gå och gömma undan!

En annan sak som Strandhäll trycker på är att individen ska ”förstå och kunna ta till sig beslutet”. Visst, en tycker att en ordentlig och begriplig motivering hör till ett avslag. Det är ju så självklart! Men på vilket sätt blir patienterna/”försäkringstagarna” rikare, friskare eller mindre stressade av en pedagogisk förklaring? Och det här ser jag också bara som en fint från Strandhäll, för att slippa förändra reglerna eller direktivet om sänkta sjuktal.

Faktum är att jag tror som en del andra. Strandhälls utspel angående sjukförsäkringen är inte bara lamt och tandlöst, och matar ut självklarheter, det är också en uppenbar show inför valet i höst. Och hon missar grovt själva problemet. Hela regelverket måste ses över och anpassas till verkligheten. I verkligheten går det inte att bestämma en siffra för hur sjuka eller friska en befolkning ska vara, och sedan ignorera det faktum att talet inte stämmer! Det går inte heller säga att personer ska vara 100% arbetsföra efter 180 dagar, oavsett sjukdom.

Strandhäll beter sig som husägaren, som står och putsar husfasaden inför försäljning men väljer att ignorera de enorma rötskadorna som finns under den.