FK på repeat

Det har nu gått en tid sedan jag sist skrev någonting i frågan om sjukförsäkringen. Helt enkelt har jag hoppats att det skulle lugna ned sig på något sätt, att vi läkare återigen skulle tas på allvar, att våra patienter skulle tas på allvar av den här myndigheten som så allsmäktigt bestämmer över… ja, över liv och död, i vissa fall. Men jag kan meddela att det faktiskt inte har lugnat ned sig.

Jag får fortfarande veta hur patienter, gärna precis när de börjar sin rehabilitering med ett fåtal timmars arbete per dag, plötsligt bedöms friska och ska kunna ta vilket arbete som helst på arbetsmarknaden. Och då spelar det ingen roll om du bor i Lyckseles skogar, kan du bara stå på benen och imaginärt jobba som spärrvakt i Stockholm, då är du arbetsför. Då har du ingen rätt till ersättning och måste ställas till arbetsmarknadens förfogande.

Det finns ingen förståelse för sjukdomsförlopp. Antingen sjuk eller frisk, ingen gråzon? Där kommer förstås Försäkringskassan med sina slagfärdiga och klämkäcka uttalanden ”Vi bedömer inte hur sjuk du är, vi bedömer vilken funktionsförmåga du har!” Oavsett, så handlar det ändå inte om att patienten är sjuk en dag och frisk nästa (eller alltså inte har någon funktion alls en dag och full funktion nästa). Många av de patienter jag träffar lider av utmattningssyndrom, vilket alltså har ett långsamt förlopp vid tillfrisknandet. Många gånger är de kognitiva symtomen (förmåga att tänka, planera, koncentrera sig, minnas osv.) stora och det här innebär att det ofta är svårare att lära in ett nytt jobb än att återkomma i det personen redan har. Det kan också vara så att personens trygghet finns på den gamla arbetsplatsen. Men här kommer Försäkringskassan och tycker att personen ska tas ur sitt sammanhang, och sedan lära in ett nytt jobb. För många är detta svårt och stressande och höjer inte funktionsförmågan. Men det tar de inte hänsyn till. (Och jag vet att för andra går det bra att byta jobb, vi pratar om individer!)

Regelverket måste ändras, och det måste ske snabbt. Människor går under när Försäkringskassan höjer bilan. Det spelar ingen roll om generaldirektören får agera syndabock och förlorar jobbet, det handlar inte om det. Det måste komma direktiv uppifrån, och hur mycket Annika Strandhäll än spärrar upp de där ögonen och pratar om hur hon ”inte är nöjd” så måste det förändras innan det blir värre än det redan hunnit bli! Och jag kan lova er, väljer ni att rösta till höger eller extremhöger så kommer det inte att bli bättre. Vi med hjärtat till vänster står för att vi vill ha en fungerande sjukförsäkring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>