Ska det ta slut någon gång?

DSC_0372

Hur är det ens möjligt? Vår ständiga kamp mot Försäkringskassan fortsätter. Jag har inte blivit det minsta mindre kritisk, det är hela tiden aktuellt. Idag blir det mer känslomässigt än politiskt, känner jag. Det måste bli så också någon gång. Hur länge ska vi orka?

Mitt gebit är ju fortfarande patienter med mycket stressymtom, depressioner, ångest. Psykiatri light, kan vi ju säga. Som tidigare nämnt i bloggen, så finns det inga etablerade sätt att bevisa ett utmattningssyndrom på ett helt objektivt sätt. Blodprover, röntgen osv är inte sättet att diagnostisera det här. När jag träffar en patient med t.ex. utmattning så tar jag en ordentlig sjukhistoria. Jag ser hur patienten verkar må i rummet och uttrycker sig. Ofta märks det inte så mycket, vi sitter i ett (oftast) tyst, lugnt rum och tro det eller ej, jag kan faktiskt variera min ordsvadas flöde, om jag vill. Det är en oerhört optimerad situation. Vi går igenom patientens nuvarande funktion på olika områden – alla psykiska på olika sätt förutom möjligen kroppsliga symtom (som dock ofta är sådana som inte är synliga i rummet, t.ex. huvudvärk, klumpkänsla i halsen, värk i kroppen, ont i magen). Vi kan fylla i skattningsskalor, som allt är baserat på patientens upplevelse. Utifrån detta får jag fram en diagnos (kriterier uppfyllda) och en funktionsnivå/aktivitetsbegränsning. Av erfarenhet vet jag hur det är rimligt att planera framåt och kan även lämna utlåtande om det.

THAT’S IT!

Det är bara ett problem. Försäkringskassan förstår inte vad vi skriver. Eller, de förstår inte vad vi skriver om. Vi får i avslagen höra att ”de objektiva fynden är sparsamma”, ”funktionsnedsättningen baseras på upplevelser” och hör och häpna: FMR hänvisar till delar av det som skrivits i intyg, inte hela bilden. Det här är ett etablerat beteende från Försäkringskassan, inget som bara hänt en enda gång (för muppar finns överallt). Hör ni vad jag säger – jag kan skriva att någon är klart deprimerad men det utelämnas då den ack så betrodde försäkringsmedicinska rådgivaren ska motivera ett avslag.

Det här är människor som far illa. De är berättigade till sjukpenning, helt klart berättigade och inte ens gränsfall, och där sitter de på FK och bollar med deras liv, och utelämnar delar av den bedömning jag gjort. Det är inte etiskt.

Det är fan inte etiskt. Jag tror jag har fått nog.

2 kommentarer

  1. Vad jag skulle vilja se av ansvariga politiker som bryr sig:
    1.
    Se till at Strandhäll ger alla utsparkade tillbaka sin ersättning och det retroaktivt tillsammans med ett rejält skadestånd för den misshandel de utsatts för av henne & FK. Framför allt ett stort skadestånd till alla anhöriga vars närstående inte klarat av att leva vidare p.g.a. hennes & FK’s misshandel. Då visar Ni att Ni tar problemen på allvar och vill göra något åt det. Detta så snart som möjligt så vi slipper se flera liv gå förlorade p.g.a. dagens socialförsäkringspolitik.
    2.
    Låta läkarna få ägna sin tid till hjälpa sina patienter istället för att krävas på en massa kompletteringar. Då kan de sjuka få snabbare hjälp och fortare komma tillbaka till sina arbeten.
    3.
    Låt läkarna, som träffat och undersökt den sjuke, avgöra vem och hur mycket någon klarar att jobba och om det är möjligt för den sjuke att klara ett annat jobb än det nuvarande, så att det blir rättssäkert.
    4.
    Låt de som anses klara av ett annat jobb än det nuvarande få behålla sjukpenningen medan de är i inskrivna hos AF, det är p.g.a. sjukdom de inte klarar av sitt nuvarande jobb. Det är varken rimligt att A-kassan ska gå till sjuka eller att driva sjuka till hemlöshet och svält.
    5.
    Hur kan man minska oskicket med att många läkares ohämmade och ogenomtänkta massutskrivningar av psykofarmaka (82% av de svarande i en grupp hade fått) och skicka ”alla” till psykiatrin med årslånga väntetider? Hur mycket försenar det adekvata prover/undersökningar och korrekta åtgärder för att hjälpa patienter? Hur mycket ökar det antalet sjukdagar (för 75% av de svarande i en grupp hade det inneburit förseningar på mer än 3 år, ja upp till 14 år)? Hur mycket belastar det psykiatrin i ”onödan”? När det gäller psykofarmaka och skicka patienter till psykiatrin verkar det inte finnas några krav på evidensbaserad behandling. När läkare skriver ut psykofarmaka eller skickar patienter till psykiatrin ska det inte bara vara ett sätt att vinna tid och bli av med den besvärlige patienten, utan läkarna borde vara tvingade att samtidigt ta adekvata prover och utföra ordentliga undersökningar för att förkorta patienternas väntande och lidande. Detta skulle även minska sjuktalet på ett effektivt och meningsfullt sätt. Idag är flera tusen oförmögna att klara ett arbete i mer än 1000 dagar p.g.a. fördröjda provtagningar/undersökningar/behandlingar.
    Det är idag många patientgrupper som drabbas av försenade/uteblivna provtagningar/behandlingar p.g.a. många läkares blinda tro på att ”allt” beror på psykiska orsaker, hypotyreos, cancer, addisonsjuka, nackskador bara för att nämna några. Idag är flera tusen oförmögna att klara ett arbete i mer än 1000 dagar p.g.a. fördröjda provtagningar/undersökningar/behandlingar.
    6.
    Med en förändrad mentalitet bland många av läkarna inom primärvården tror jag man har mycket att vinna på ett enkelt sätt.
    Det finns många bra och engagerade läkare som är motiverade och har en god analytisk förmåga men tyvärr långtifrån alla läkare som besitter dessa för en läkare nödvändiga egenskaper.
    Hur kan man öka vissa läkares yrkesstolthet, viljan att hitta och lösa en patients problem så effektivt som möjligt och känna stolthet att lösa problem som inte är uppenbara? Det känns som alltför många läkare hellre åtar sig enkla snabblösta problem istället för att lägga tid på något som är svårt.
    Det finns bra generella kurser i ”analytisk felsökning” för reparatörer inom olika områden som borde vara obligatoriska på läkarlinjer, där reparatörer på människokroppen utbildas. Man kommer långt på produktkunskap men mycket längre om man även har sunt förnuft och en analytisk förmåga.
    Ja, är människan är mer komplex än maskiner, därför tycker jag att det är ännu mer viktigt med en god ”felsökningsförmåga ”inom vården, förstå patienten och dennes problem. Det är också därför jag tycker att bemöt

    • Hej Stefan!
      Tack för ditt inlägg som både är långt och verkar ha blivit ”avbrutet” (?). Det var många reflektioner där jag på många punkter håller med dig. Vi läkare reduceras ofta till en intygsskrivningsmaskin som FK ändå förkastar. Avseende psykofarmaka så måste det få stå för de läkare som beter sig på det viset. Jag skriver ut antidepressiva vid depression eller exempelvis generaliserade ångesttillstånd, inte på slentrian. Till psykiatrin skriver jag när jag anser att någon behöver en behandling som är specifik för psykiatrin, alternativt en utredning. Jag tar alltid allmänna prover även när ett utmattningstillstånd har uppenbara yttre orsaker. Jag tror det tyvärr handlar om tidsbrist för många, jag är lycklig nog att ha rätt gott om tid för mina patienter. Och även vi läkare blir trötta. Och empatitrötta. Den där idealistiska 25-åringen jag var när jag kom från utbildningen känns ofta långt borta, även om jag försöker. Och då tänker jag att vi alla har olika sätt att hantera stress, tidsbrist, kontrollförlust osv – och det kan väl skapa både överförskrivare och nonchalant beteende. Det är inte bara människan som är komplex – utan läkaryrket i sig. Det kanske borde bli ett blogg-ämne för mig i framtiden. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *