Att tiga är inte rätt väg

Ola Lindholm hävdar bestämt att han är oskyldig. FOTO: FREDRIK PERSSON/SCANPIX

Lördag 7 maj klockan 21.25
Provsvaret indikerade att programledaren och chefredaktören Ola Lindholm hade kokain i kroppen.
Han förnekar bestämt.
Kanske har han rätt. Jag har ingen aning.
Däremot vet jag att han inte direkt har gjort situationen lätt för sig.
Expressen var först med att avslöja att Ola Lindholm, som är chefredaktör för Kamratposten och populär programledare i barn-tv, var misstänkt för narkotikabrott och att han hade testats i samband med en fotbollsmatch på Råsunda.
I samband med det skickade Lindholm ut ett pressmeddelande där han skrev att han var oskyldig.
I dagens tidningar berättade både Expressen och Aftonbladet att testresultat kommit och att det indikerade att Lindholm hade kokain i kroppen och att han nu kommer att åtalas för ringa narkotikabrott
Lindholm fortsätter att förneka och säger att han inte har någon aning om hur testet kan visa det resultat det gör.
I kväll startade han en blogg där han förklarade sin version. Bloggen består av ett enda inlägg.
I det upprepar Lindholm att han är oskyldig och jag har svårt att tro att han ljuger.
Det är förstås alldeles för tidigt att döma honom.
Kanske är det så att testet helt enkelt indikerat fel resultat och att Lindholm kommer att frias.
Det får utredningen visa.
Däremot förstår jag inte varför Lindholm agerat som han gjort i den här processen.
Han har onekligen inte gjort situationen lätt för sig.
I sin blogg, som publicerades i kväll, skriver han om sin bitterhet mot media och framför allt mot Expressen, som han anser bedrivit en ”hetsjakt” mot honom.
”Thomas Mattson, jag kommer aldrig att förlåta dig dina beslut som har skrämt och stressat min fyraårige son och fått mig och min sambo att känna oss obekväma och stressade i vårt eget hem. INGEN är värd den behandling du utsatt oss för”, skriver Lindholm i sin blogg.
Den Thomas Mattsson han skriver om är chefredaktör och ansvarig utgivare på Expressen.
Därefter berättar Lindholm i sitt inlägg om hur Expressen har agerat och jag har svårt att förstå varför han är så bitter. Enligt det Lindholm själv skriver har Expressen bara gjort sitt jobb och gång på gång försökt få Lindholm att kommentera misstankarna.
Det Lindholm har gjort är att han har vägrat svara på telefonsamtal och mejl från Expressens reportrar. Det har inneburit att tidningen har tvingats ringa, sms:a och mejla honom ett flertal gånger, för alla seriösa media vill förstås höra den anklagades version.
Ola Lindholm har valt att tiga och hålla sig undan och det är aldrig rätt väg i sådana här sammanhang.
Jag kunde ha förstått agerandet om detta handlat om en person som är ovan med media och blivit skrämd av hela situationen, men Ola Lindholm är chefredaktör, programledare och rutinerad journalist. Han om någon bör veta hur media fungerar sådana här gånger.
Det faktum att han vägrat kommentera uppgifterna har naturligtvis enbart ökat känslan av att han faktiskt är skyldig. För varför vill han inte prata om detta om han är oskyldig?
Jag har full förståelse för att det som hänt har satt Ola Lindholm i en extremt jobbig situation. Hans familj mår illa och hela hans karriär står på spel. Det är klart att han är frustrerad, ledsen, orolig och besviken.
Men det är varken Expressens eller övriga medias fel att han är i den situation han är.
Det tror jag att han kommer att inse sinom tid.

 

10 kommentarer

  1. ”Det faktum att han vägrat kommentera uppgifterna har naturligtvis enbart ökat känslan av att han faktiskt är skyldig. För varför vill han inte prata om detta om han är oskyldig?”

    Jag tycker många journalister skjuter bredvid målet i den här frågan. Jag har stor förståelse för att Ola Lindholm inte vill prata med media, och kan tänka mig många anledningar till det – de flesta mer relaterade till den press man får förmoda att han är under, alldeles oavsett om han är skyldig eller ej. Att han är mediavan kanske borde öka hans chanser att ”hantera media” men antagligen kommer det i skuggan av att kommunicera med anhöriga, vänner och jurister… Grundfrågan för mig är att jag inte förstår varför man publicerar namn på så lösa grunder (och jag är dessutom mycket tveksam till att göra det ens efter en fällande dom). Allmänintresset tycks mest ligga i att sälja lösnummer.

  2. Anna: Din kommentar är både relevant och intressant. Namnpubliceringar är alltid en svår avvägningsfråga för varje utgivare. I det här fallet handlar det om en offentlig person, som är engagerad i Bris, som är programledare i barn-tv och som är chefredaktör för Kamratposten. Det finns, enligt mitt sätt att se det, ett stort allmänintresse.

  3. Jag förstår alla dina argument som gäller att söka upp han för en komentar. Men att komma och knacka på och sitta och vänta utanför är väl överdrivet och snudd på obehagligt.

  4. Jag förstår inte hur det kan vara av allmänintresse att delta i spekulationer kring huruvida Ola Lindholm använt kokain eller ej.

    Okej om han varit fälld då kanske det funnits ett minimalt allmänintresse, men nu när han inte ens är fälld… Varför fortsätter kvällspressen med detta agerande?

  5. Tror han är skyldig. Unrinprov tas med sticka och du får besked i stort sett omedelbart. Troligtvis togs det blovprov därav dröjesmålet i väntan på analys. Blodprov visar sällan eller aldrig fel.

  6. Jag tror att din kommentar Daniel visar på vilket diskrepans det har blivit mellan vad ni journalister vill tro är av allmänintresse och vad allmänheten tycker är av intresse. Allmänintresse som begrepp är också intressant att diskutera då ni tycks kunna vidga det till vad som helst. Intressant som i smaskigt? I skvallerblaskorna möjligen, men som en nyhet i kvällstidningarna kan du aldrig vrida detta till att vara ett allmänintresse när bevisen fortfarande är så svaga. Visar det sig att han är oskyldig, vilket också jag tror att han är, innebär det att de läsare som inte följer upp är förda bakom ljuset, vilket de skulle vara vare sig Lindholm skulle uttala sig nu eller ej – det vet du lika väl som jag hur fjäderlätt ett tidigt förnekande väger i pressen. En vägran att ”tala ut” ger ett betydligt seriösare intryck. Att det sedan främst gynnar oss som läsare, inte den utsatta (som får leva med trakasserierna) eller pressens lösnummerförsäljning, det är en annan sak.

  7. Ok, jag bor som sagt i Indien. Trodde det hsndlade om en ung pojke, tonåring. Jag vet inte vem det är, har bara fått xtremt mkt mail om det. Jaha…Ja, då kanske det finns två sidor av det. som vanligt…
    mvh
    Lisa

  8. ps. har dock svårt för media drevet! Det förtjänar INGEN, inte ngn som han i alla fall.ds

  9. Mmmmm men det är väl kanske inte första gången media skriver en ganska skarp annons utan att ha all fakta. Även i de fall media har fakta så kan den ju med vilja eller av misstag läsas så att rapportering blir felaktigt. Var inte så snabb att skylla på den drabbade för ibland har även polisen fel i sina förundersökningar.

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *