Måndag 21 november klockan 10.10
Läsarkontakter är alltid lika viktiga och intressanta.
Nu på morgonen ringde en man, som satt och författade en insändare.
Han undrade hur elak man får vara mot en chefredaktör.
Personen i fråga är en av Västerbottens Folkblads trogna prenumeranter. Han har haft tidningen i 45 år.
– Jag älskar tidningen, men nu är jag oerhört arg, sade han.
Anledningen till ilskan är den här artikeln.
Den handlar om den busschaufför som körde en skolbuss i berusat tillstånd och det som väckte mannens ilska var att vi berättat om det som hänt för 30 år sedan, det vill säga att mannen tidigare varit inblandad i två dödsolyckor.
– Jag förväntar mig att läsa sådant i mindre seriösa tidningar, men inte i min morgontidning. Hans bakgrund är irrelevant, säger mannen.
Därför satt han nu och författade en insändare där han vill skriva att vår reporter Olov Antonsson bedriver oseriös journalistik och att jag som ansvarig utgivare borde ha tagit mitt ansvar och stoppat artikeln.
Men han var vänlig nog att fråga hur elak han fick vara.
– Jag tänker vara riktigt kritisk och vill ju inte bli stämd…
Jag kan förstå att vår artikel om busschauffören väcker känslor.
Däremot håller jag inte med om mannens kritik.
I det här fallet är det relevant att berätta om busschaufförens historia – och det som framför allt är relevant att berätta är att kommunen kände till den och även att chauffören fått kritik. Trots det fick han fortsätta köra skolbuss.
Åter till mannens fråga.
Jo, man får vara kritisk mot en chefredaktör – och man får också vara elak i sina kommentarer när det handlar om de beslut jag fattar. Jag är alltid mån om att höra andras åsikter, även om de är hårda.
Däremot – och det sade jag också till mannen – ska ilskan i så fall riktas just mot mig och inte mot enskilda reportrar, i det här fallet Olov Antonsson.
Antonsson är en av våra många oerhört skickliga reportrar.
Han skrev utifrån det uppdrag han fått – och det var att berätta om busschaufförens bakgrund. Beslutet att vi skulle skriva om den fattades ytterst av mig. Därför är det inte rättvist att kritisera den enskilde reportern.
Jag hoppas att mannen skickar in sin insändare.
Det är alltid viktigt att debattera publicistiska beslut.
Har en fråga angående publiceringar. Vad är orsaken till att VF inte rapporterar om att det görs nedragningar i tryckeriet som trycker VF-tidningen och kanske det blir fler neddragningar som rör fler av våra bekanta. Är den yrkesgruppen inte av nyhetsvärde eller vad är skälet?