Bildt och tyst diplomati

Johan Persson (stora bilden) och Martin Schibbye (lilla bilden) riskerar långa fängelstraff i Etiopien. Foto: SCANPIX

Torsdag 22 december klockan 11.05
Tyst diplomati.
Det finns nog inget annat uttryck som jag avskyr lika mycket just nu.
Vad betyder det egentligen?
Det enda jag vet är att det uppenbarligen inte fungerar.
Fallet Dawit Isaak har jag skrivit om ett flertal gånger tidigare.
Den svensk-eritreanske journalisten arresterades av eritreansk polis 23 september 2011. Därefter har han suttit fängslad utan rättegång. Hans enda brott var att han skrev i Eritreas första oberoende tidning Setit.
Tio långa år har stulits från Dawit Isaak och hans familj.
Sverige har agerat genom tyst diplomati. Det har inte fungerat.
I går kom domen mot de svenska frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien.
Det är ytterligare ett hårt slag mot två människor och deras familjer – men också ytterligare ett hårt slag mot den globala kampen för yttrandefrihet och pressfrihet. I dag är reaktionerna starka hos många publicister. Medievärlden har sammanfattat många kloka kommentarer här.
Persson och Schibbye korsade en gräns utan tillstånd. Det brottet, som de har erkänt, var en del i den journalistiska metoden. En nödvändighet för att kunna utföra uppdraget.
Detta brott gör att de nu också stämplas som terrorister och riskerar långa fängelsestraff, detta på svaga bevisgrunder som bygger på falska vittnesmål och en videofilm som har manipulerats.
Fallen Dawit Isaak och Martin Schibbye/Johan Persson är inte enbart tragedier för dem och deras familjer.
De är också förödande för press- och yttrandefriheten.
Etiopien markerar mot sitt eget folk, mot omvärlden och mot yttrandefriheten.
Nu måste Sverige stå upp för de fängslade svenskarna.
Sverige måste stå upp för yttrandefriheten – och jag vill inte höra ordet tyst diplomati igen.
Åsa Lindberborg sammanfattar fallet Martin Schibbye och Johan Persson bra i Aftonbladet:
Domen är också förvånande då det fanns skäl att tro att Etiopien skulle värdesätta de goda relationer som man haft till Sverige under flera decennier. Att så tydligen inte är fallet kan tolkas som att man inte känt nån press från Sverige – allt fortsätter som vanligt. Man har känt en starkare påtryckning från den arabiska revolutionen; domen mot Schibbye och Persson är framför allt ett varningens finger mot den inhemska oppositionen och pressen.”
I artikeln kräver Linderborg utrikesminister Carl Bildts avgång. Hon hänvisar till hans engagemang i kritiserade Lundin Oil. En granskning av företaget var syftet med Schibbyes och Perssons resa till Etiopien.
”Sverige är den enda demokratin i världen som har en utrikesminister som blivit miljonär på brott mot de mänskliga rättigheterna. Det finns statsråd som tvingats bort för betydligt mindre förseelser än så”, skriver Linderborg.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver så här:
”Journalistik kan vara farligt.
Det visste Martin Schibbye och Johan Person – och tack vare dem vet vi nu alla lite mer om oljeaffärerna i Ogaden i Etiopien.”
Mattsson konstaterar även:
”Schibbye och Persson är offer för en inrikespolitik som handlar om att hålla opposition och rebeller i schack.”
Carl Bildts inblandning i Lundin Oil, vars styrelse han lämnade i oktober 2006, är naturligtvis komplicerad och ett ytterst besvärande faktum när det gäller trovärdigheten för regeringen när det gäller hur Sverige ska agera mot Etiopien i fallet Schibbye och Persson.
Törs vi lita på Carl Bildt i det här fallet? Jag vill trots allt tro det, men vet inte.
Jag vet däremot med säkerhet att jag inte litar på den tysta diplomatin.
Expressen manar i sin ledare til lugn:
Ett grundläggande faktum som ibland glömts bort i rapporteringen är att svenskarna bedömts enligt etiopisk, inte svensk, lag.
I Etiopien finns ingen pressfrihet. I Etiopien respekteras inte mänskliga rättigheter. Otaliga etiopiska journalister har fängslats med hjälp av de drakoniska terrorlagar som regimen använder för att tysta all kritik.”.
Ett riktigt påpekande.
Men tyvärr gör det mig inte lugn.
Den enda känslan är vanmakt.
Tillsammans med Journalistförbundet har Reportrar utan gränser startat en insamling till förmån för Schibbye och Persson. Vad Carl Bildt säger om fallet kan ni läsa här på Reporter utan gränsers hemsida.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *