Den sociala livlinan

Onsdag 21 mars klockan 20.30
Hon är en känd skribent och författare.
Tanken var att hon skulle tala på ett seminarium i dag.
I stället satt hon inlåst på ett hotellrum. Deprimerad. Självmordsbenägen.
Hon skrev om det på twitter. Polisen svarade via twitter.
Nätverket blev hennes livlina.
Den kvinnliga författaren skrev för några år sedan en berättelse om sin ångest och sina självmordstankar.
I dag dök hon inte upp på det seminarium som det var tänkt att hon skulle medverka i.
”Jag är ledsen, men jag drabbades av panikångest”, skrev hon på twitter för tre timmar sedan.
Hon satt inlåst på ett hotellrum i kväll och hennes inlägg blev allt mörkare.
”Jag är ensam på ett hotellrum i Stockholm.”
”Här finns bara ondska”.
”Förlåt”.
Flera av dem som följer henne på twitter larmade polisen.
Kvinnan själv skrev till slut också ett inlägg riktat till polisen.
”Jag orkar inte mer. Kan ni hjälpa mig”.
Polisens yttre befäl på Södermalm svarade via twitter via tre inlägg riktade direkt till kvinnan:
”Polisen Södermalm, här. Vi vill hjälpa dig. Var befinner du dig?”
”Vi kommer i detta nu. Gör inget dumt!”
”Vi landar inom minuter! Hjälp är på väg.”
Hjälpen nådde fram i tid.
Allt avslutades med att en vän till kvinnan skrev ett inlägg via hennes twitterkonto:
”Hej. En kompis till XX här. Pratade precis med henne, hon har fått hjälp och är inte ensam. Tack till alla som visat omtanke!”.
Kvinnan sände ut sitt desperata nödrop över nätet.
Hon blev hörd. Hon fick omtanke. Hon fick hjälp.
Mitt i allt det sorgliga var det fint att se.
Det var bra att människor som läste reagerade och det  var stort att se att även polisen kan nyttja de nya medierna för att nå fram med sin hjälp.
De sociala linorna på nätet kan även fungera som livlinor.
Det är denna kväll ett tydligt bevis på.

3 kommentarer

  1. Kvinnan i fråga var känd ja, men hur många ensamma, utsatta och totalt utfrysta människor sitter inte utan något som helst nätverk, utan någon som bryr sig, som frågar hur de mår eller om de vill hitta på något kul? Mängder av människor är ensamma och i fall någon av dem tar livet av sig fortsätter alla andras liv som ingenting hade hänt. Det är få förunnat att få den hjälp många skulle behöva, mest pga det samhälle vi själva skapat. Man lever och dör ensam, tyvärr.

  2. En artikel som gav kraft och glädje… En kommentar som var bland det mest deprimerande jag läst på länge…

  3. @Fuckface: försök inse att jag inte ville förnärma någon. Jag är så klart glad över att den personen hade en sorts livlina. Vad jag ville få fram var att alla inte har det. Det finns saker som måste mötas med en motvikt ibland, bara för att vi inte ska glömma hur ensamma vi ibland kan bli. Din reaktion säger mig att du troligtvis aldrig varit eller känt dig ensam, och det är inte ovanligt att sådana människor blir en smula empatilösa. för det är lite så jag uppfattar DIN kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>