Inte alls oskyldigt – bara sunkigt

Skärmdumpen är från expressen.se. Reportern Jenny Modin filmade landslagets bisarra rumplek.

Fredag 15 juni klockan 22.45
Johan Wiland har en tydlig roll i det svenska fotbollslandslaget. Han är andremålvakt. Det är en svår roll. Sannolikheten att han ska få chansen är liten, trots det måste han ständigt vara mentalt förberedd att hoppa in i hetluften.
Jag har alltid varit imponerad av de som är uttalade reserver i ett landslag.
De är viktiga i det tysta. Deras insatser på träningar, samlingar och uppladdningar är viktiga för helheten och styrkan i ett lag.
Utåt sett är emellertid Johan Wiland en anonym spelare i fotbolls-EM.

Under veckan blev han plötsligt en av EM:s mest omtalade spelare. Han blev inte bara ansiktet – utan även rumpan – utåt för fotbollslandslagets omtalade och bisarra lek under en av de viktiga träningarna.
Landslaget roade sig med en lek som kallas ”gris”. Wiland förlorade. Straffet blev att han fick ställa sig med rumpan bar. Kompisarna försökte sedan prickskjuta bollen på hans nakna skinkor.
Allt filmades av Expressens webbreporter Jenny Modin. Hennes bilder blev snabbt en stora världssnackis.
Antimobbningsorganisationen Friends rasade. Till och med statsminister Fredrik Reinfeldt rasade.
Landslagsspelarna förstod däremot inte uppståndelsen. Det var ju vara bara ”en kul grej”.

På nätet diskuterades också detta flitigt.
Somliga förfasades.
Andra tyckte att Expressens dragning på detta var löjligt och att det var ännu löjligare att kalla det mobbning.
Jag tror inte att Johan Wiland kände sig speciellt mobbad när han stod där med brallorna nere. Han är rutinerad och van med den grabbiga jargong som alla – åtminstone alla män – som sysslat med lagidrott på ett eller annat sätt kännner igen. Män som samlas i grupp gör ofta fåniga saker tillsammans. Det kan vara barnsligt, men befriande roligt. När det går överstyr är det enbart fånigt och dumt. Landslagets ”rumplek” är ingenting annat än just fånig och dum.

Även om inte landslagsspelarna själva uppfattar detta som mobbning sänder det sjuka signaler.
Tyvärr är detta en del av hela den grabbiga jargong som tyvärr så ofta dominerar i samhället. Den som ständigt finns där och som kallas ”oskyldig”.
Den är inte oskyldig.
Den är bara sunkig
När jag ser Expressens bilder minns jag både roliga och sjuka saker som inträffat när jag spelade i fotbollens gärsgårdsserie.
Jag undrar över om vi män någonsin kommer att växa upp och fullt ut ta vårt mänskliga ansvar. Jag tvivlar. Tyvärr.

Jag säger som tyska författaren Marie Luise Kaschnitz (1901–1974):
”Allt som män gör är på samma gång sublimt och skrattretande”.

Veckans lista
Jenny Modin. Bra att hon filmade. Många hade valt att blunda.
Victor Hillebjörk. Umeåbo med stora visioner.
Johanna Frändén. Stjärna i EM-studion.
Sonja Abrahamsson. Bloggare från Latikberg som skapar rubriker som twittrare för @sweden.

1 kommentarer

  1. Landslagsspelarna och deras ledare borde förstå att deras ageranden påverkar barns och ungdomars sätt att behandla varandra. Jag vet att många fotbollskillar håller på med detta. Det kan ses som en ”omogen lek” men ibland övergår den faktiskt i mobbing. Johan Wiland blev naturligtvis inte mobbad men landslagsspelarna borde inse sin roll som förebilder och inte göra detta inför publik!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>