Ingen kan stjäla våra fina minnen

Ny studie presenterad. Alzheimers sjukdom kan i dag endast lindras eller bromsas. Nyligen presenterade svenska forskare en ny studie som kan innebära ett genombrott i kampen att finna ett botemedel mot Alzheimers. FOTO: SEBASTIEN BOZONI/SCANPIX

Fredag 17 augusti klockan 22.45
Ända sedan tjuven slog till med brutal kraft har vi bearbetat det som har hänt.
Vi har lagt fokus på de stora värden vi ännu har i vår ägo och vi har funnit tröst i våra vackra minnen, de minnen som för alltid kommer att leva och som ingen kan förstöra. Men det är en svår tid, för tjuven har orsakat skador som aldrig kan repareras.
Tjuven kom smygande.
Vi anade ingenting förrän vi började inse att viktiga värden saknades.
Plötsligt var ingenting längre som förut. Tjuven hade stulit det mest värdefulla. Vi rövades på det liv vi hade tillsammans.

En av mina nära är drabbad av Alzheimers sjukdom, den sjukdom som redan för över 100 år sedan beskrevs för första gången av den tyske psykiatern och neuropatologen Alois Alzheimer (1864–1915).
Det är en brutal sjukdom som brukar betecknas som ett av de största globala hälsoproblemen. I världen beräknas 35 miljoner människor vara drabbade.
I Sverige uppges omkring 200 000 människor lida av någon form av demenssjukdom. De allra flesta av dem har just Alzheimers.

När vi träffar vår kära är det alltid samma kluvna känsla.
Vi är lyckliga över att vi ännu har varandra. Vi skrattar tillsammans. Vi kramas. Vi hör ihop.
Mitt i allt finns den bottenlösa vanmakten och frustrationen ständigt närvarande. Hon är ännu vid liv, men vi sörjer ändå. För hon är och blir aldrig den hon en gång var.
Sjukdomen ligger som en mur mellan oss.
Aldrig någonsin kommer vi åter att nå varandra fullt ut. Trots att vi lever på samma jord befinner hon sig i en annan värld.
När vi besöker henne hjälper vi henne med det hon en gång hjälpte sina barn med. Vi matar henne. Vi stryker hennes kind. Vi drar fingrarna genom hennes hår. Vi hjälper henne att gå. Hon som under alla år funnits som en varmt hjälpande hand behöver nu våra och vårdens händer.

Vår tröst är att hon tycks vara tillfreds i sin värld. Hon får god vård och hon har ännu kvar det skratt som jag älskat att höra ända sedan första gången jag träffade henne. Vi lever på det och de ljusa minnena av den hon en gång var.
Men jag kommer aldrig att kunna förlåta tjuven.

I dag kan Alzheimers endast lindras eller bromsas. Nu har en ny studie presenterats av svenska forskare. Den kan innebära ett genombrott i kampen att hitta ett botemedel mot Alzheimers. Om allt går väl kan ett vaccin mot sjukdomen finnas ute om fem–sex år, spår forskarna.
Det låter som en vacker dröm.
Jag kommer att hålla den levande.

Jag säger som romerske talaren Marcus Tullius Cicero (106 f.Kr.–43 f.Kr):
”Att beröva livet vänskapen är som att beröva jorden solen”.

Veckans lista
Ida Hjärtström Baudin. Kvinnan bakom en av tidernas allra roligaste Blocket-annonser.
Anders Söderberg. Tack för hockeyshowen!
Vårdpersonal. Ni är guld värda!
Victor Hillebjörk. Umeåbo med spännande festivalplaner.

2 kommentarer

  1. Ja Daniel, vad kan man säga. Vet vad du skriver om. Har ju själv inga bioologiska släktingar i min närhet men har under åren skaffat mej ”nödvändiga” substitut. Dessa har inte förskonats från samme tjuvs härjningar. Besöker dom emellanåt på dom institutioner sär dom befinner sig och noterar tacksamt att dom blir förhållandevis väl sörjda för. Men det gör lika ont varje gång….. Vi får be för dom och att forskningen välsignas.
    /Willy

  2. Tack Daniel!
    Du sätter ord på en känsla. Att sörja någon som fortfarande finns är smärtsamt och skuldbelagt. Min mor gick bort i höstas efter att sakta försvunnit från oss. Hon drabbades av alzheimers drygt 50 år gammal och fick äntligen somna in 66 år gammal. Hon blev väl om händertagen av samhället och jag är oerhört tacksam för den underbara personal som fanns runt henne på slutet. Nu är hon borta och det är faktiskt lättare att sörja den tid vi inte fick tillsammans. Jag känner väl igen det du skriver om och mitt råd till dig är att samla på minnen, även sjukdomen har sina guldkorn värda att bevara. Kram på dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *