När konst enbart blir konstig

Fredag 7 september klockan 22.45
För cirka 20 år sedan var en man från Vännäs flitigt citerad i många olika medier runt om i landet. Han ringde helt enkelt upp olika redaktioner och uttalade sig med myndig stämma. Problemet var att han inte talade sanning och inte alls var den han utgav sig att vara.
Under några års tid uttalade han sig i egenskap av vägdirektör, expert, med mera med mera. Mest känd blev han några år efter mordet på Olof Palme. Han påstod sig vara en avlägsen släkting till Lisbet Palme och berättade i en tidning att Olof Palme innan mordet berättat att han kände sig rädd för en polis.
Vännäsbon lyckades lura ett flertal journalister, men efter att han blivit avslöjad och omskriven lovade han att sluta luras.
Varför Vännäsbon ljög för medierna vet jag inte. Han kanske ville avslöja att medierna brast i sin källkritik, eller så hade han något helt annat syfte.
Han hade också kunnat kalla allt för ett konstprojekt och att det han sysslade med enbart var provocerande konst.
Kanske hade han då betraktats som en hjälte istället för bara en mytoman som spred lögner omkring sig.

Under senare år har vi sett prov på liknande provokationer som betecknas som just konst.
2009 lurade Anna Odell många människor i sitt konstprojekt ”Okänd, kvinna 2009-349701.” Hon befann sig på Liljeholmsbron i Stockholm där hon spelade psykotisk och självmordsbenägen. Hon fördes till psykiatriska akutmottagningen.
Sedan har vi Lars Vilks omtalade rondellhund och det märkliga efterspelet med att han tackade ja till att medverka på en antimuslimsk konferens i New York.
Sedan får vi förstås inte heller glömma Makode Linde, vars ”Painful cake”, det vill säga den skrikande tårtan, i våras vållade stort rabalder på Moderna museet.

I veckan avslöjade Svenska Dagbladet vem som ligger bakom den förfalskade enkronan, ”Vår horkarl till kung”.
Det visade sig att kronan enbart var spridd i få exemplar till släktingar eller vänner till mannen bakom verket, Karl Fredrik Mattsson. Dessa i sin tur ringde och lurade medierna. Allt var en del i hans konstprojekt.
Mattsson satsade alltså pengar, tid, resurser och kraft på att förfalska en enkrona i syfte att håna den redan så hånade svenske kungen
Projektet hade känts betydligt mer konstnärligt om han hade fört fram ett budskap som verkligen hade berört, provocerat eller på något sätt gjort skillnad.
Men jag är förstås ingen konstvetare.
Även om jag uppskattar konst konstaterar jag att konst i många fall enbart är konstig i mina ögon.
Dessutom är det läge att upprepa det jag skrivit förut. Källkritiken har aldrig varit viktigare än den är just nu.

Det är nog som författaren Henrik Tikkanen (1924–1984) en gång sade:
”Bara med konst kan man uttrycka det man inte begriper.”

Veckans lista
Jonas Inde. ”Jonas löfte” är stark tv.
Pia Sundhage. En imponerande ledare.
Elitserien. Nu inleds hockeyfesten.
Niklas Eriksson. Briljant tecknare. Se sidan 6 i del 2 i Folkbladet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *