Självklart får polisen ha åsikter om media

Tisdag 11 november klockan 17.30
Just nu pågår en intressant debatt om poliser, medier och användandet av sociala medier.
Den frågan som är aktuell är om polisen bör ha synpunkter på medier och uttrycka dessa i sociala medier.
Mitt svar på den frågan är ett självklart ja. En öppen och fri debatt är alltid positiv.
Den debatt jag syftar på inleddes med att Daniel Wiklander, chefredaktör för tidningen Arbetaren skrev ett debattinlägg på SVT Debatt.
Wiklander anser att ”polisens twittrande har blivit obehagligt maktspråk”.
”Att polisen använder sociala medier för att etablera en bättre kontakt med medborgarna är bra. Men Facebook och Twitter har samtidigt blivit en plattform där myndigheten skyltar med sin makt. När Stockholms narkotikarotel går in och kritiserar ett program som Pluras kök har en gräns passerats. Det är uppenbart att polisen inte längre förhåller sig neutral till innehållet i massmedierna”, skriver Wiklander.
Själv har jag mycket svårt att se problemet. Varför skulle inte polisen ha rätt att kritisera medier? Att påstå att det är fel anser jag är maktspråk.
Om polisen – eller andra myndigheter – aktivt skulle gå in för att strypa press- och yttrandefriheten skulle det givetvis vara synnerligen allvarligt. Men så är ju inte fallet i denna diskussion. Jag ser alltid en öppen diskussion som positiv och jag ser också positivt på att det förs fram även åsikter om media.
När det gäller neutraliteten undrade jag därför, efter att ha läst inlägget, hur Wiklander ser på twittrande journalister. Jag och andra twittrande journalister tar ofta ställning i olika saker i sociala medier – trots att vi i i nyhetsinslag och artiklar i våra respektive medier förhåller oss neutrala. Jag ser inget problem i det heller. Tyckande är en del av journalistiken. I vilket fall skickade jag en tweet till Wiklander för att höra just om han hade samma syn på twittrande journalister:
Hans svar till mig:
”Är medierna myndigheter? Skilj på äppen och päron.”
I ytterligare två tweets till mig utvecklade han sitt resonemang:
”Skillnaden är att medier får recensera tv-program. Det ingår rentav i jobbet. Så det är inga konstigheter om en tidnings officiella konto twittrar att Plura drar opassande skämt. Det är sorgligt att många inte inser problemet.”
Kanske är jag ett sorgligt kapitel. Det får jag i så fall leva med. För, nej. Jag inser verkligen inte problemet.
I dag skriver Johan Säfström, en av de twittrande poliserna bakom kontot @YB_Sodermalm en replik till Daniel Wiklander. En imponerande bra replik för övrigt.
”Att poliser via Twitter kritiserar tv-kändisars drogromantik är inte konstigare än att vi besöker skolor och säger till ungarna att knark är dåligt. Och enstaka mindre genomtänkta inlägg måste det finnas utrymme för även från polisens sida – sådant ligger i de sociala mediernas natur”, skriver Johan Säfström.
Jag håller med honom.
Jag ser polisens aktivitet på sociala medier som mycket positiv, även om en kurs i sociala medier inte skulle skada för somliga inom kåren vilket jag tidigare bloggat om.
Jag ser också alltid en öppen debatt och diskussion som positiv – även om denna innehåller kritik mot medier.
Det handlar inte om maktspråk.
Det handlar om diskussion som driver alla framåt.

 

3 kommentarer

  1. Låt Polisen och vem som helst debattera, både kritiskt och okritiskt bara det är möjligt att i sin tur komma i dialog och debatt med dem. Sår man majs får man majs, Manuelt Knight.

  2. Jag tycker det är skrämmande att du inte ser skillnad på myndigheter och media. En myndighet utför ett uppdrag från oss medborgare. Media utför ett uppdrag från sin ägare.

    Neutralitetsprincipen hos media är något man själva tagit på sig hos medierna, ibland funkar den, ibland inte. Men den är inte på något sätt lagstadgad, inte heller är den absolut. Många medier, till och med de flesta, är med rätta vinklade och partiska som en följd av politisk färg och ägarkonstellationer.

    Myndigheter är dock bundna av lag att agera neutralt. Deras uppgift är att utföra de beslut som beslutande församling kommer fram till om det nu är Riksdag, Landsting eller Kommunalfullmäktige. Om myndigheter går in och försöker påverka debatten om hur styrningen av deras uppdrag ser ut så är vi inne på väldigt djupt vatten.

  3. Själv klart skall representanter för polisväsendet inte sitta och diktera vad som är lämpliga åsikter i media eller ej, sådant förekommer bara i skurkstater som Vitryssland och Kina. Att det finns både tendenser och acceptans för en sådan utveckling här är ytterst oroväckande!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *