När kärleken är så stor att den värker

Alla föräldrar vill se sina barn lyckliga. Alla föräldrar vill beskydda sina barn. Föräldraskapet för alltid med sig en underbar kärlek och känslan av oro över att något ont ska hända. Känslorna lyssnar inte på statistik.
FOTO: INGVAR KARMHED/SCANPIX/ARKIV

Fredag 7 december klockan 20.05
Jag tror att alla som är föräldrar någon gång har upplevt känslan. Mitt i all lycka som det innebär att vara förälder slår plötsligt vemodet och rädslan in.
Plötsligt översköljs vi av skräcken att någonting ont ska drabba våra barn. Det är en känsla som inte lyssnar på någon statistik.
Min egen mamma brukar då och då säga att hon älskar sina barnbarn så mycket att det gör ont. Jag tror att det är den här känslan hon syftar på.

I veckan skrev Folkbladet en artikel om att en okänd man hade försökt locka in en liten pojke i en bil i Vilhelmina. Västerbottens-Kuriren skrev tidigare att en liknande händelse även har inträffat i Malgovik.
Det skrivs inte sällan om liknande händelser även i andra delar av Västerbottens län och i landet.
Ytterst sällan hör vi att någon person grips för att den verkligen haft ett syfte att göra ett barn illa, men det räcker med blotta misstanken.
Tanken på den ”fula gubben” förvandlar oss alla till monster.
– Rädslan är ofta är obefogad, sade kriminalkommissarie Björn Sellberg till Aftonbladet för en tid sedan.
I intervjun konstaterar han att risken att ett barn stöter på en okänd gärningsman nästan är obefintlig i Sverige.
Han har garanterat helt rätt. Men, som sagt. Statistik är en sak. Känslor en helt annan. För även om risken ”nästan är obefintlig” räcker det med att vi vet att risken finns.
Många av oss minns med fasa det som hände i Göteborg förra månaden. Nioåriga Anna försvann när hon var på väg till skolan från sitt hem i Örgryte. Missing People hittade henne 20 timmar senare i sällskap av en okänd gärningsman.

Så fort ett rykte om en ”ful gubbe” i närheten av barn uppstår är det naturligt att vi känner oro. Men, som i allt annat, är det viktigt att besinna sig – inte minst för medierna. Det är viktigt att medier berättar om liknande händelser, men det är också lika viktigt att inte orsaka onödig rädsla och rykten hos barn och vuxna.
Risken att ryktet blir så mycket större än sanningen är ständigt närvarande.

Vi ska förstås skydda vår barn med alla medel, men det är inte rätt att överbeskydda. Det är dessutom helt omöjligt.
Barn måste få känna lyckan att upptäcka världen och när de blir äldre måste de få hitta på saker utan att berätta exakt allting för sina föräldrar.
Det viktiga är som alltid dialog. Vi vuxna måste upplysa om glädjeämnen och faror och barnen måste få känna tillit till att de kan berätta om de känner oro och obehag.
Vi kan inte göra mycket mer än så.
Känslorna är en del av hela livet.
Kärleken är alltid lika vacker, även när vi älskar så mycket att det gör ont.

Jag säger som Moliere (1622–1673):
”Att leva utan att älska är ej ett verkligt liv.”

Veckans lista
Fredrik Jansson. Folkbladets nye politiske chefredaktör. Följ hans blogg här.
Samuel Muntlin. Vinnare av Guldäpplet. Läs mer här.
Metallica. Finns äntligen på Spotify.
Awa. Har x-factor.
Familjespel. Kolla in tipsen i lördagens upplaga av Folkbladet. Om du inte har papperstidningen kan du läsa e-tidningen.

2 kommentarer

  1. Tänkte på en sak, i Jul kommer många att skadas i trafiken och blodbrist uppstår. Nu när alla är ute och köper julklappar till nära och kära, ge en till någon okänd som får ett liv som annars spills om det inte vore för din spillning. Den kan du vara utan …

  2. Precis, i längden blir det helt vansinne att inte besinna sig, att överbeskydda. Barn måste ut i världen, även om den är farlig. Vi har, de allra flesta överelvt vår barndom och ungdom :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>