En timme per år är inte nog

Sedan 2007 arrangeras Earth Hour sista lördagen i mars varje år. Denna bild togs i ryska Vladivostok i fjol. En timme per år släcker många människor ner för att värna om miljön. Ger det verkligen långsiktig effekt? FOTO: ALEXANDER KHITROV/SCANPIX

Fredag 22 mars klockan 20.00
Jo, då. Jag tror att jag förstår syftet med Earth Hour. För några år sedan var jag också helt inställd på att vara en aktiv del i det. Exakt vid klockslaget, sista lördagen i mars, släckte vi ner hela huset. Hela familjen samlades och vi satt och spelade ett sällskapsspel – alltså ett gammaldags som inte finns på en skärm – endast i skenet av några levande ljus.
Det var en mysig stund.
Det fina var att vi fick en timme tillsammans utan bruset från tv:n eller de datorer som oftast är i gång.
Vi ägnade också några tankar till världens miljö, På så sätt fanns det även ett symbolvärde i det hela.
Men exakt vilken effekt gjorde vår insats för världens miljö i det stora hela?
Naturligtvis ingen alls.

31 mars 2007 var första gången Earth Hour arrangerades, detta i Sydney, Australien. Initiativet kom från Världsnaturfonden, tidningen The Sydney Morning Herald och en miljölobbygrupp.
Earth Hour, som alltid arrangeras sista lördagen i mars, har nu vuxit till en internationell kampanj. I fjol deltog omkring 150 länder och två tredjedelar av Sveriges kommuner var med.
Vid ett fastställt klockslag släcker hushåll och många offentliga lokaler och byggnader ner belysningen och bildskärmarna i hemmen.
Som, sagt. Det är en fin symbolhandling och symbolhandlingar är inte att underskatta.
Men, ändå. Det känns inte längre rätt att vara en del av detta och de senaste åren har jag heller inte deltagit i Earth Hour.

Om en kedjerökare låter bli att röka en stund varje år är det bra, men det ger lika liten effekt som om en alkoholist håller sig nykter en dag per år eller om en elak människa är snäll en timme per år.
Kanske är detta dåliga liknelser, men ni fattar.
Det jag menar är att jag inte gillar stora aktioner som går ut på att alla ska göra en insats för världen en fjuttig timme per år. Efter det kan alla känna sig duktiga och fortsätta precis som förut, för vi har minsann varit präktiga, vi har tagit ansvar och varit med i Earth Hour.
Att varje individ tänker över sitt leverne och vad man kan göra för miljön i vardagen är så mycket viktigare än Earth Hour.
Hur undviker vi onödiga bilresor? Hur kör vi mer miljömässigt när vi använder bilen? Orkar vi sopsortera? Tänker vi på att inte använda mer el än vi verkligen behöver? – och viktigast av allt: Tänker de stora industrierna också på att värna miljön och inte enbart på hur de kan tjäna snabba och stora pengar?
Det är där de stora insatserna måste göras.
Förmodligen är det också just detta Earth Hour vill sätta fokus på. Men ingen människa behöver sitta i mörker en timme för att komma underfund med detta. Istället bör vi prisa den tekniska utvecklingen och använda den med vårt sunda förnuft. Det blir bäst så.

Jag säger som författaren Charles Dudley Warner (1829–1900):
”Alla pratar om vädret, men ingen gör någonting åt det.”

Veckans lista
Leif GW Persson. Idol.
John Slettvoll. En levande legend. Läs intervjun med honom i Sköna Lördag i lördagens pappersupplaga av Folkbladet.
Littfest. En succé!
Lisa Blomqvist. SM-guld. Stort! Läs mer här.
Camilla Kvartoft. Briljant i ”Veckans brott”.

2 kommentarer

  1. Jag håller faktiskt med. Vi släcker inte heller. Däremot tänker jag på det, dygnet runt o släcker ner så fort jag lämnar ett rum. Detta med Earth Our är både ironiskt och cyniskt, känner jag. Stora delar av världen har inte ens elektricitet. Släck ner femtio procent, för gott. Det är min melodi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *