Statsminister Fredrik Reinfeldt har varit ute i stora världen och frotterat med den internationella eliten på World Economic Forum i Davos, Schweiz. Ni vet hur det brukade vara förr i världen när svenska politiker åkte utomlands. De skröt om produktionstal, välfärd, jämställdhet och så vidare.

Reinfeldt har ett lite annat upplägg när han berättar om Sverige:

Han påstår alltså att det i princip inte finns några industrijobb i Sverige, att det finns för få människor i Sverige med låga löner och att han inte vill säga att det ska vara fler lågavlönade människor i Sverige för det låter inte så trevligt. Det förklarar så mycket av den här regeringens politik och deras extrema fokus på lågavlönade lågproduktiva tjänstearbeten. Statsministern tror på allvar att det knappt finns några industrijobb i Sverige.

Med anledning av Reinfeldts påstående om den svenska industrin kan det vara på sin plats att visa det här diagrammet som ledarsidans medarbetare Tony Johansson satt ihop:

Alldeles för ofta hör man politiker som påstår att man måste ”ta debatten” med Sverigedemokraterna. Med det menas som regel att man ska bege sig till deras hemmaplan och punktera deras argument om ”islamisering” och ”massinvandring”. Det är en ganska korkad strategi som bara gör att politiken helt plötsligt handlar om saker som ”hur mycket invandring Sverige tål” och andra frågeställningar som spelar Sverigedemokraternas järnrörsargumentation i händerna.

Men i den senaste partiledardebatten i Riksdagen visar Vänsterpartiets partiledare hur man ”tar debatten” med Sverigedemokraterna på riktigt. Man utgår från sin egen ideologiska position och debatterar de frågor man faktiskt anser är viktiga. Då fungerar plötsligt inte Jimmies inövade one-liners.

Om man har sett filmen The Hobbit (eller läst boken) så vet man vad ett troll är. De är högljudda, otrevliga, klumpiga och luktar illa. Men de är samtidigt inte särskilt många och om man vill kan man ganska lätt slippa umgås med dem överhuvudtaget.

Kommentarsfält skulle kunna vara arenor för verklig diskussion och utbyte av tankar, även med meningsmotståndare. Men alla som bemödat sig med att läsa ett kommetarsfält vet att det inte är så.

Man kan inledningsvis bli lite fascinerad av att personer som uppenbarligen inte kan läsa innantill kan formulera sig åtminstone hjälpligt i skrift. Men sedan tröttnar man snabbt på medvetna (och långsökta) feltolkningar av det man skrivit, att diskussionen börjar handla om något annat (som regel islam och massinvandring) än det artikeln handlade om och det ohyfsade och hatiska förhållningssättet.

Jag läser väldigt sällan kommentarerna under mina artiklar, och ger mig ännu mer sällan in i diskussionen. Det har jag varken tid eller lust till.

Men trollen är få och om bara några fler (hobbitar, dvärgar, trollkarlar, alver?) gav sig ut på trolljakt (åtminstone någon gång ibland) och skulle de snart bli till sten i gryningsljuset.

Läs för övrigt den här texten av den före detta ”nationalistiska” nätkrigaren ”Mästerkatten”.

Det har kommit en ny opinionsundersökning från Sifo om svenskarnas förhållande till monarkin. Det kan man läsa i Aftonbladet.

Man kan konstatera att det fortfarande finns ett starkt stöd för det nuvarande statsskicket. Hela 70 procent vill behålla monarkin. Det kan man ju som republikan tycka är synd.

Med det i bakhuvudet är det ganska underligt att undersökningen samtidigt visar att en nästan lika stor majoritet, 60 procent anser att kungen ska lämna över till kronprinsessan i förtid.

Har dessa personer inte förstått hur det system de är för fungerar? Är man monark så är man det tills man dör, oavsett om man umgås med gangsters, överåriga playboys eller kaffeflickor. Det ingår i systemets förutsättningar att medborgarna (undersåtarna?) inte ska ha något inflytande över vem som är statschef. Det avgörs slumpmässigt i den kungliga sängkammaren.

Vill man ha en annan statschef får man nog förespråka ett annat system för att utse statschef än det som nu råder i konungadömet.