Postlådan

En tidig morgon i Oktober månad inträffade följande händelse i en liten stad i norra Sverige.det hände sej att en man som bebor det hus där det här dramat utspelade sej, tog på sej en jacka för att gåt efter motgontidningen. Han var något morgontrött denna morgon, klockan hade inte ens passerat 06.00 när han stegade ut i den klara morgonluften och konstaterade att temperaturen kändes rätt behaglig för årstiden. På lite vingliga ben klev han försiktigt nedför den lilla backe som utgör infart till det ägandes huset. Den postlåda som var målet för morgonen var belägen på andra sidan av den gata där han bor. Han såg sej noga för åt båda hållen innan han gick över gatan och kom så fram till den gröna låda som innehöll dagens tidning. Vid framkomsten tog han tag i vredet på lådan och öppnade dörren till kungliga postverkets låda. Då föll tidningen ut och hamnade på marken. Mannen böjde sej snabbt ner för att ta upp nämnda pappersprodukt. Vid nedböjningen tog han dock inte hänsyn till att avståndet mellan det snabbt nedböjande huvudet och postlådan faktiskt inte var tillräckligt för denna gymnastiska aktivitet. Huvudet stötte kraftigt mot plåtskåpet som inte hade vett att flytta på sejen millimeter, utan stod stadigt kvar på den plats den blivit placerad en gång för alla. Bänk, sa pannan på tidningshämtaren, denne man var för övrigt den som på ett ordentligt sätt placerat kungliga postverkets låda på den reglementsenliga plats den befann sej.huvudet som fick ta emot kollisionen höll dock bra,men ett sår uppstod i pannan dock med viss blödning i liten omfattning. Något omtumlad reste sej denne man, tog upp tidningen och vände om mot sitt hus. På grund av händelsen glömde han att stänga dörren till postlådan, som fick stå öppen till allmänt beskådande fram till eftermiddagens utdelning som utfördes av därtill utbildad personal. Tidningshämtaren tog sej stapplande in i sitt hus, där en glad kaffekokande hustru ivrigt tog hand om tidningen, utan att ens bevärdiga sin man med en blick. Han nämnde inte om postlådans illvilliga uppträdande därute, han gick till badrummet för att bese sin skadade panna. Han kunde då konstatera att det sår som uppstått inte var av någon allvarlig art utan skulle förmodligen inte medföra någon väsentlig försämring på huvudets funktion framöver. Men man vet ju aldrig förståss!
Kaffet smakade bra i alla fall!
Gits Lhadkiv

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *