I förrgår fick Centern en kalldusch när Sifo-mätningen visade att blott 2,8 procent av den svenska väljarkåren stödjer det varmt socialliberala ekohumanistiska decentralistiska partiet med närodlad politik. Det blev inte många sura miner utåt sett men det var igår, idag är det en annan femma. Igår skriver Östersundspostens Sven-Olov Lööv en rasande ledartext om partiets förfall och det är Fredrik Federley som står i skottgluggen.
Lööv börjar sin med att likna Federley med en sektmedlem
”Jag är hellre med i ett fyra-fem-sex-procentsparti som vill något, som har en riktning, än ett 20-procentsparti utan ryggrad” sa Fredrick Federley (C) vid sin kampanjkickoff inför EU-valet. Så uttrycker sig knappast en politiker, men väl en sektmedlem.
i ärlighetens namn är Federley med i ett treprocentparti som inte vill något som någon utanför partiet förstår. Men men. Lööv går vidare och liknar Federley vid Mitt Romneys ökande uttalande om de 47 procent som enligt Romney är lata och inte röstar på Republikanerna. Lööv menar att Federley tycker 95 procent av väljarna är ointressanta och drämmer till med ett rejält karaktärsmord
Fredrick Federley har byggt sin politiska karriär på aparta åsikter om allt mellan himmel och jord, från återinförande av adelskap till fri prostitution. Han har samlat in pengar till Israels armé och som riksdagsman låtit sig bjudas på mutresa med förklaringen att det var hans kvinnliga alter ego Ursula som åkte.
Ouch. Men Lööv är inte klar på långa vägar utan går in på Timbros inflytande på den krympande centerrörelesen
Det var på näringslivets tankesmedja Federley fann sanningen. CUF är, hävdade han, både Centerns och Timbros ungdomsförbund, men ”jag vill inte ha det inskrivet i några stadgar för det vore att förstöra en del av den dynamik som gör Timbro till en levande enhet.” Federley hade inte samma omtanke om Centern.
I klartext: Federley skiter i Centern. Men vänta det finns mer
Med en psykologisk fingertoppskänsla värdig Livets Ords Ulf Ekman utnyttjade Timbros nyfrälsta de avgörande svagheterna i Centerns immunförsvar: oförmågan att hantera konflikter och en närmast monoman strävan efter koncensus. Med partiledningens goda minne implementerades utan några nämnvärda protester en extremliberal idévärld i Centern.
Lööv gillar verkligen inte Timbro. Men han menar att en rejäl dos nyliberalism funkade ett tag
I valet 2006 funkade det; brygden av Maud Olofssons rättframma kämpaglöd och Stureplanscenterns frifräsighet hade samma verkan på Centern som arsenik på en gammal häst. Kärnväljarna på landsbygden förundrades eller förskräcktes men röstade grönt ändå. För många allmänborgerliga väljare i storstäderna kändes nya Centern fräck och fräsch.
Men det funkar inte i längden
Tråkigt nog är såväl arsenikens som nyliberalismens kurerande effekt av övergående natur. I gårdagens Sifomätning fick Centern 2,8 procent av väljarsympatierna. Partiet har med sekteristernas sätt att se på tillvaron blivit ännu smalare – och ännu vassare.
Såhär i slutet av inlägget bör vi reflektera över det faktum att texten är publicerad i en centertidning.
Det mullrar ute i Centerleden och med sådana vänner som Lööv är det inte konstigt att det går som det går för folkölspartiet.
(För övrigt har spelbolagen sänkt oddsen för att centern ska åka ur riksdagen!)
När centern faller så faller Reinfeldt!
Källa: Alliansfritt Sverige
