Två historier. Två kvinnor. Två samtider. Julie & Julia är en duett om konsten att laga mat och baseras på två sanna levnadsöden. Världarna möts någonstans mellan Julia Childs (Meryl Streep) Paris 1949 och Julie Powells (Amy Adams) New York 2002. Där den ena flanerar på franska matmarknader, lider den andra av 30-årsångest över att bo ovanför en pizzeria. Flärd och gott leverne kontras av skitiga kvarter och ett sopigt jobb.
Vari ligger då kopplingen? Svar: Mat. Smör. Goda desserter. Men framförallt fjäderfä. Det vimlar av råa kycklingar och ankor som sys ihop, stoppas, marineras, tappas på köksgolvet och griljeras till delikata ytor. Och så förstås den magiska kokbok Julia skriver, vars dryga 500 recept Julie parallellt och ett halvt sekel senare sätter målet att ta sig igenom på 365 dagar.
Mina popcorn försvinner i rasande fart. Fört trots att fotot är mer ett dissekerande av matkonsten än en hyllning till den ser det emellanåt riktigt läckert ut. Den verkliga njutningen däremot står Meryl Streep för. Hennes bombastiska hållning toppad med en pompös New England accent i högburet tonfall är en lysande insats långt över produktionens grundton. Hennes fantastiska mimik och extravagans spelar med hårfin balans mot livet svärta. I sällskap har hon den suveräne Stanley Tucci i rollen som sin man och livskamrat. Deras kommunikation är underfundig, nyanserad och utsökt in i minsta pixel och skildrar ett vackert förhållande i ett samhälle av oro och obalans.
Julie å andra sidan framstår som en tossig, trist och urtvättad schablon. När pojkvännen Eric (Chris Messina) tröttnar på hennes överdimensionerade dedikation till bloggen och egotrippen i att stå i centrum för okända läsare öppnar filmen för en intressant diskussion. Men när kameran närmar sig Adams häpna, stelnade ansikte syns inte minsta antydan till djupning i blicken. Hon beger sig till datorn, skriver dagens inlägg och parkerar sig på sängen – i jeans istället för de kjolar och klänningar hon hittills burit. Längst ner på bloggen står ”Yoghurt till middag”. Alltså ska vi förstå att hon lider. Mamman ringer (med den nedlåtande telefonröst som utgör vår enda bekantskap med henne), Julie ljuger om hur läget ligger men får sig en jävlar-anammaknuff och beger sig till saluhallen för att handla. Och så vips, som i ett trollslag (läs romantisk komedi), kommer Eric traskande med ett stort leende och repliken ”What’s for dinner?”.
Vi kan inte anta att filmen är ett ifrågasättande av könsroller. Men så ligger produktionens regissör och manusförfattare Nora Ephrons (”You’ve Got Mail”, ”Sleepless In Seattle” och senast ”Bewitched”) specialitet inte i att väcka varken frågor eller debatt. ”Julie & Julia” är en lättsmält rätt vars recept ter sig simpelt i förhållande till Julias kok- och levnadskonst.
