Han var en usel anka, men tyvärr ingen kalkon. Då hade man åtminstone kunnat skratta åt eländet. Men ”Howard the Duck” är en usel film som dog en smärtsam död när den kom 1986 eftersom både kritiker och publik gemensamt gjorde tummer ner.
Det finns de som påstår att filmen har fått upprättelse med åren men det låter konstigt, när den nu släppts på dvd kan man konstatera att det verkligen är en hemsk film. Bland annat kan man se delar av det hemska 1980-talet med hiskeliga frisyrer, fula kläder och musik så tyngd att fula syntljud att den inte klarar av att svänga det allra minsta. Det var Thomas Dolby som gjorde låtarna till ”Howard the Duck” och jag har för mig att han under en tid ansågs vara någon sorts framtidsmusiker men som de flesta visionärer var han snart hopplöst passé.
Men det största felet med ”Howard the Duck” (som i Sverige fick den fina titeln ”Ingen plockar Howard”) är de stabbiga specielaffekterna. Inte minst ankan själv med sin plastiga uppsyn är helt omöjlig att ta på allvar, och så tänker man att i dag skulle producenten George Lucas ringa upp datoranimatörerna som lätt skulle åstadkomma något betydligt mer levande. Vad gäller effekter har det mesta blivit bättre, men annars är ”Howard the Duck” en otäck tidsresa.
För örvigt är en ung Tim Robbins med och demonstrerar hur man spelar över å det grövsta. Det är nog ingen slump att han och George Lucas inte medverkar i extramaterialet, de har inget att vinna på att komma ihåg ”Howard the Duck”.
