Kombinationen popballad+ambienta ljudvävar är dagens tema.
För det första: genom informationskedjan bloggen Annika Flynner –> DN:s skivrecensent Mattias Dahlströms årsbästalista hittade jag mig fram alldeles nyss fram till Red Hot Chili Peppers-gitarristen John Frusciantes platta ”The Empyrean”. Har bara hunnit skutta runt i den i Spotify en liten stund men jag gillar genast de mjukare, melodiska spåren som ”Song to the siren” och ”After the ending”. Låter lite som något från valfri soloplatta med Brian Eno från 70-talet. Eller nästan ännu mer som nåt från Daryl Halls Robert Fripp-producerade ”Sacred songs”. Andäktig pop klädd i småkonstig men inte oskön ljuddräkt.
Annars är det – som Annika Flynner A.K.A. Nicholas Ringskog Ferrada-Noli också konstaterar – rätt sällan man blir överraskad eller lär sig något nytt av att läsa ännu en årsbästalista. I morgon kommer våra listor här på VF i fredagsbilagan. Och vad kan jag säga: jag är inte särskilt originell själv heller. Men jag har en optimistisk förhoppning om att mina kolleger kommer att bjuda på desto mer spännande och banbrytande val!
För det andra tänkte jag bara tipsa helt kort om att ovan nämnde Brian Enos mytomspunna (nåja…) kollaboration med det tyska krautkollektivet Harmonia kommit i en uppstädad och utökad version. ”Tracks and traces” kom på CD första gången 1997, jag har inte A-B-lyssnat mellan den gamla och den nya varianten på något strukturerat sätt men det känns mer välljudande och helgjutet denna gång.
Verkligen storartad musik är det i alla fall. Lyssna bara på inledande, tidigare osläppta ”Welcome”– något av en felande länk mellan Fleetwood Macs ”Storms” och Kraftwerks ”Morgenspaziergang”.
Och, ja, John Frusciantes ”Song to the siren” är tydligen en cover på Tim Buckley-låten med samma namn. En snubbe som jag inte orkat ta i tu med hittills, men nu blev jag i alla fall lite peppad.
Vi repeterar. Dagens ordination:
John Frusciante– ”The Empyrean” (Spotify-länk)
Harmonia & Eno ’76 – ”Tracks & traces” (Spotify–länk)
Bonus: Daryl Halls och Robert Fripps supersuperfina ”The farther away I am” (länk)
