Ett par kollegor tycks ogilla att ha olästa böcker i bokhyllan. Den ene tycks ogilla detta så mycket att han inte vill vinna en kasse med böcker som lottas ut på företaget – för tänk om böckerna sedan ska stå där hemma i hyllan och håna honom. Jag fattar ingenting. Jag vill hävda att det är viktigt med olästa böcker i hyllan.
Vissa tycks se de olästa böckerna ungefär som en hög med disk eller dammtussar under soffan. Som ett arbete som hela tiden är in your face så länge du inte gör bort det.
Men varför ska bokhyllan bara bestå av lästa böcker? Är det för att man ärligt ska kunna säga ”Titta – här har jag läst Idioten och Tjänstekvinnans son. Det är bevisat, för de står ju i bokhyllan.
För mig fungerar en bokhylla på två sätt. Ett sätt är de lästa böckerna, som jag sparar på för att jag gillar dem och att göra sig av med dem vore som att slänga bort en vän. Det andra, mer praktiska sättet, är att jag vill låta min bokhylla vara som ett minibibliotek hemma. Om jag är sugen på att läsa en bok kan jag bara gå och titta vad som står i hyllan. Chansen att jag ska hitta något jag gillar där måste vara oändligt mycket större än att jag på måfå ska gå in och börja leta i hyllorna på Stadsbiblioteket.
Jag tror dessutom att de olästa böckerna säger lika mycket om en människa som de lästa.
Varför då ??
Javisst. Man kan se en bok som man tycker verkar intressant men man är inte riktigt redo att läsa den än. Då kan den få stå och mogna i bokhyllan. En annan sak är om man också läser på utländska språk. Då kan man normalt inte få tag på böcker man är intresserad av i svenska bibliotek eller boklådor. Därför är det nödvändigt att passa på och inhandla intressanta böcker när tillfälle bjuds. För alla bokälskare är det självklart att det finns både lästa och olästa böcker i bokhyllan.