Ruttna tomater – ett tidlöst njutningsmedel

Jag försöker själv tillämpa en positiv grundinställning till livet och kulturen, men måste ändå tillstå att en välexekuterad sågning kan vara väldigt roande. Den enda artikel i på evigheter jag orkat läsa i den mist sagt ojämna gratistidningen Nöjesguiden var, till exempel, Niklas Erikssons specialare om just sågningar i höstas. Om det är nånting denna publikation tillfört populärkulturjournalistiken de sista åren så måste det vara en handfull av – i ordets alla bemärkelser – grymma sågningar. Den här, till exempel.

En företeelse som Eriksson refererar till är film- och tv-bloggen Videogums ambitiösa jakt på den sämsta filmen någonsin, ett projekt jag uppdaterat mig mot lite då och då sedan ett bra tag tillbaka. Och inte verkar uppslagen på filmer att racka ner på ta slut.

Smaken är ju som bekant delad, och förutom att en del filmer jag själv skulle påstå är riktigt bra hamnat i denna sammanställning (”Closer” och ”Rachel getting married”, för att bara nämna ett  par), så tycker jag även att man ofta går väl hårt åt lättsamma men harmlösa filmer som till exempel ”Spanglish”. (Verkligen inget mästerverk, men en helt ok film att vila hjärnan med på en fredagkväll. Cloris Leachmans alkade men soliga glam-mormor bjuder exempelvis på flera höjdpunkter.) Men allt sånt spelar ingen roll, det är ändå lika härligt att vältra sig i Videogums skoningslöst exponerade klichéer, punkterade bombasmer och frilagda logiska luckor.

Veckans tillskott på listan är en riktig höjdare, ”City of angels” med Nicholas Cage och Meg Ryan. Jag blir nästan sugen på att gå och hyra detta pekoral enbart för att få se Cage göra ett besök i en fruktdisk till ett omvälvande möte med den råa existensen… Men man ska nog inte dra för många Videogum-sågningar på raken: risken är överhängande att man till slut får en överdos av sarkasm och skjuter det hela ifrån sig med ett ”Men gör det bättre själv då!”.

Slutligen på temat sågningar: nån som kommer ihåg Mystery Science Theater 3000? Ett tv-program som emulerade upplevelsen av att sitta raden bakom en glappkäft till man och två glappkäftar till robotar på en biograf som bara visar corny 50-tals sci fi  och annat kalkonigt? Jag fick just en känsla av att det kanske var sjukt kul. Fast jag vet inte säkert. På www.mst3k.com lägger man upp ett nytt klipp om dan, men humorn kommer inte till sin rätt i denna snuttifierade form. Jag tror att det helst borde ses på tv i långa sjok, sent på natten en vardagkväll när inget annat sänds och man blir sittande framför burken av ren idioti. För det kan väl rimligtvis inte vara läge att slå till på en box?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *