Bloggen ”Awesome tapes from Africa” verkar leverera precis vad namnet utlovar. Min vän Martin – som i hög utsträckning vänt den västerländska poulärmusiken ryggen till förmån för rumänska dragspelare och arabiska ökenjams – gjorde i helgen ett luttrat försök att frälsa mig med världsmusik. Och frågan är om det inte kan ha tagit lite skruv den här gången. Marockanske Jil Jilalas monotona tongångar känns precis lagom hemtama, men samtidigt annorlunda för att snärja ett par hopplöst eurocentriska öron.
