Parodi på parodi.


Tre olika filmer, och alla har man sett tvåhundratusen gånger. Katastrofilmen, lågvattenmärkeskomedin och det ”seriösa” dramat. Hjältar, övertydlighet och så kallad subtilitet (som alltid är övertydlig). Det är rätt skoj och på pricken. Tropic Thunder är såklart en parodi också, alla krigsfilmsclichéer staplas på hög och många scener är extremt kul.
När jag så till sist inser att Beck-serien ska bli parodi, med premiär nu i vår (”Späck”) så blir jag faktiskt stum. Hur tänkte de då?
Hur är det möjligt att göra parodi på en never ending filmserie som aldrig ens var bra från början? Det är inte särskilt svårt att se framför sig hur Persbrandt, Haber och den där fruktansvärda grannen på balkongen kommer att te sig i ”Späck”.
Men varför sparka in öppna dörrar?
Är det inte dags att börja göra parodi (om man nu måste hålla på med den genren) på ….eh såna där filmer som Michael Nyqvist brukar vara med i. Underbara älskade. Såsom i himlen. Och nu också Änglavakt. Jag får rysningar över hela kroppen. Det är så sentimentalt och ”fint” att det får motsatt effekt: jag känner att jag blir mer aggressiv. Och den där mindfulness-effekten som jag tror filmerna vill förmedla känns istället som cynism.
Kolla här istället!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>