Herrklubbar fixar festivaler i Umeå

BjOOrn_RosenstrOOm_1.jpg

Förra året fick Nordic rock välförtjänt kritik för att de bokat Björn Rosenström.
I år har Corona bokat honom för sin Brännbollsfest.
Varför?
Och hur kommer det sig att festivalerna (nästan) bara har män på scenerna?

Den årliga brännbollsturneringen närmar sig och med det en himla massa festande som anses hör till. Men innebär det av någon sorts automatik att det måste vara män som står på scenerna? För i stort sett är det män, män, män som ska underhålla.
Torsdagens Rix FM-festival är bäst vad gäller jämställdhet. Visserligen är det Ola och Darin som är de stora artisterna men före det ska det stå några kvinnor på scen, bland annat Linda Bengtzing och Jenny ‘Velvet’ Petersson.
Fredagens Brännbollsyra på kajen startar med en kvinna (Cleo) men sedan kör de idel män: Johnossi, Millencollin, Haddaway och Slagsmålsklubben.
Lördagens Nordic Rock har bara män i sina sex band med Europe som avslutare.
Coronas Brännbollsfest pågår två dagar och där verkar de ha vikt fredagen för logementshumorn med Björn Rosenström och 250 kg kärlek. Lördag är det kvalitativt bättre med Timbuktu men fortfarande bara män.

Känns inte det här lika unket?
Behövs det Riktiga Män för att roa berusade Umeåbor eller är det någon som vill påstå att det bara är en slump.

6 kommentarer

  1. Ha ha ha! :) Det här va roligt. Jag tror inte att en arrangör lägger någon vikt vid vilket kön han/hon bokar till sin scen.
    Det är självklart baserat på popularitet vilket det också ska vara och angående Björn Rosenström på Nordic Rock förra året var det en succé, men jag antar att du inte var där.

    // Markus

  2. håller med, detta är en sjukt befängd artikel. finns det inga redaktörer på tidningen? snacka om att försöka vinna poäng.

    när vi ändå håller på: varför så få invandrare? varför så få handikappade? varför så få umeåbor? varför så få etc

    kom igen, klart bokarna tar in de artister som folk vill se

  3. nej, naturligtvis finns det inga som helst förklaringar till sådana saker. det bara RÅKAR bli så att män och killar är bäst jämt… Bäst lön, mest mediautrymme, mest makt etc, etc.
    ehh…
    Någon som har ett uns kritik i kroppen kvar?

  4. Lars, antingen kan du väl hålla dig till sakkunskap angående jämlikhet eller vara en kritiker som bedömer vad du tycker är bra eller dåligt enligt dina kvalitativa perspektiv.
    Sedan när du blandar ihop dessa då kanske du bör fundera på om du skall arbeta som recensent eller som en journalist som granskr jämställdhet .

    Har ni ingen industri som behöver granskning i Umeå, där jämlikhet inte finns, så att du nyttjar artister istället..
    Vad gör inte en ”journalist” för att få sin lilla berättelse publicerad.?

    /Nicklas

  5. Markus och Anna: Arrangörerna uttalade sig i VK och sade då att de försökt få kvinnliga artister, så helt oviktigt verkar det inte vara. Man kan också fråga sig vad som drar publik, är vi helt säkra på att de här männen lockar folk, eller kan det vara så att vi ofta överskattar män?
    Invandrare och handikappade? Visst, det kan också granskas, men eftersom festivalerna hade rätt många utländska band kändes det som att kvinnorepresentationen låg närmast till hands.
    Nicklas: Visst kan man säga att jag bör skilja på granskning och omdömen, eller att jag borde granska en industri eller något annat. Men kan vi inte säga att musik också är ett viktigt område, och att det förtjänar att påtalas att festivalerna knappt bokade några kvinnor.
    Ska man nå jämställdhet kan man inte bara avfärda all kritik med att säga att det är så här verkligheten ser ut och det är inget vi kan göra något åt. Verkligheten går att förbättra.

Lämna ett svar till Lars Böhlin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>