Simmaren som aldrig säger nej

the_swimmer_poster.jpg

Misär och livslögner i förortsidyllen: teman som Hollywood aldrig tröttnar på. Men sällan har de gestaltats med samma hjärtskärande intensitet som i The swimmer (1968); en film där Burt Lancaster gör en av karriärens absolut främsta rollprestationer som en krisande man som sakta tar sig hemåt via grannarnas swimmingpooler.

När den först visades blev den en kommersiell flopp, som hamnade i skuggan av den aktuella och hyfsat närbesläktade succén Mandomsprovet. I efterhand har emellertid The swimmer fått sin  rättmätiga uppvärdering, för detta är en skildring med total tonträff i avmätta repliker som avslöjar att desperationen vilar under den välmående medelklassens fasad. Eftersom filmen baserades på en novell av John Cheever – en mästare på att beskriva och levandegöra vad som sker när illusioner brister och sociala masker faller – fanns också det rätta stoffet för att visa vad som egentligen pågår innanför de pråliga villornas väggar. Äkta paret Frank och Eleanor Perry stod för regi respektive manus, och bägge skötte omarbetningen med den äran (det är en snyggt och vemodigt bildsatt historia med bett i dialogen).

Men framför allt är detta Burt Lancasters stora stund. Som den medelåldrige reklamaren Ned Merrill bär han hela filmen på sina vältränade axlar; han är titelrollens ”simmare”, som bestämt sig för att använda varje pool i grannskapet för att successivt ta sig till den egna porten. Och längs vägen får han tillfälle att reflektera över sitt liv, genom att mellan doppen samtala med (eller konfrontera) vänner, ytliga bekanta och – i en särskilt stark episod – sin före detta älskarinna. Och för varje möte rasar ännu en bit från ytskiktet av fejkad lycka. Det hela tilldrar sig i Connecticut, men allt hade lika gärna kunnat hända på tusen andra platser i den krackelerande utopin vid namn Suburbia.

swimmer2.jpg

Det är en djupt melankolisk berättelse och flerdimensionell personkarakteristik åskådaren ställs inför, och filmen tål därför att ses många gånger. Och för vår tids Mad Men-fans borde den ju passa som hand i handske.

Bonus:  Se filmens trailer här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *