J. Tillman, den lågmälda singer/songwritern med Seattle som hemvist, har utökat sin diskografi med ännu ett fint album. ”Singing ax” är en inspelning befriad från utsmyckningar: enkelt, vackert gitarrspel, en åtstramad och hes röst samt lite mellotron och ambienta ljud är allt som erbjuds. Och det där räcker, mer än väl. Minimalism är Josh Tillmans huvudgren och vid det här laget excellerar han i den.
Att detta sjunde soloalbum är så inbjudande handlar dock inte bara om sparsmakade låtar: det är i lyriken som J. Tillman verkligen sticker ut från fållan av likasinnade män med akustiska gitarrer och vemod i bröstet. Texterna är existentiellt funderande, hemvävt naturanspelande och i visa fall rent hymnlika.
Det är musik som aldrig höjer rösten, och därför fungerar förträffligt för den som söker koncentrerad, kontemplativ lyssning. Jag har inget emot hans insatser som trummis i Fleet Foxes (där han är fast medlem sedan två år tillbaka), men det är på egen hand Tillman verkligen skiner.
