Det kan ju i och för sig ha att göra med vad Filip och Fredrik väljer att fokusera på. Nu har jag just sett det avslutande avsnittet, det som alltså avhandlar 1999. Det har varit Alex Schulman och Brinkenstjerna och Dr Alban för hela slanten. Och då börjar jag tänka på att på 90-talet (trots att jag också dansade till Dr Alban – fast lite ’ironiskt’ )så startade miljörörelsen startade på allvar, grungen startade på allvar, det fanns mycket mer än alla dessa dokusåpor som Villa Medusa och Big Brother. Det fanns människor som brydde sig om andra grejer än knark, snabbberömmelse och snabbsex. Och som ändå också var med i populärkulturen.
Att 90-talets svensk var Dr Alban? Det köper jag verkligen inte. Hans stora problem var att Spybar skulle börja stänga tidigare, och det har jag svårt att glömma. Trots att han träffade Mandela…
Det som är det som kliar lite irriterande är att detta är ännu en serie som två bästa kompisar får göra på prime time TV. Liv Strömqvist kommenterade detta så perfekt i något av hennes finfina seriealbum…
Och kontentan ÄR faktiskt så simpel: ”hej vi är två killkompisar (Filip och Fredrik heter vi!) som gillar varandra jättejättemycket och vi har en idé – eller tusen egentligen – om vad olika TV-serier kan handla om. Alltså VI ska vara programledare, så egentligen handlar det mest om oss… I stort går det ut på att vi får hänga med varandra och få betalt för det!? Vad sägs???!!”
”JA! Det funkade igen!”
