Det enkla livet

Ja. Jag erkänner. Det händer att jag längtar efter ett bo i en stuga och ha en trädgård där jag odlar min egen potatis och mina egna morötter. Ett liv som är mer direkt. Varför jag valde att se SVTs programserie ”Att leva ett enkelt liv” är alltså lätt att förstå. Prästen Pete Owen-Jones försöker leva ett liv utan pengar och kommersialism. Till att börja med satsar han på att bli självförsörjande, men han tycker inte att han får ett ”äkta” mänskligt utbyte genom att byta varor mot varor. Så han testar den Franciskanska vägen, att vandra landet runt utan några tillgångar genom att förlita sig på sina medmänniskors generositet. När han inte pallar mer återvänder han till sitt självförsörjande, fast besluten att ge något tillbaka till sin församling. Men hur han än gör så blir han inte nöjd och det känns kort sagt krystat.

Kanske är det för att Pete Owen-Jones har en sådan förkärlek för dramatiska gester. Men det känns som om han missar poängen. Jag tror inte att franciskanernas sätt att leva inkluderar att försöka se bra ut på TV, något han ägnar rätt mycket tid åt. Owen-Jones ser förstående ut. Owen-Jones blir inspirerad vid havet under en storm. Owen-Jones kroppsarbetar. Owen-Jones reflekterar. Owen-Jones försöker dölja sin ilska och genans med ett milt leende när han blir dissad och nekad saker under sin fromma resa till fots – när en av poängerna med givande ju måste vara att man ger av egen fri vilja, utan krav, och därmed också har rätt att välja att låta bli. Det känns helt enkelt inte som om fromheten går hela vägen in – idén verkar vara för vacker för Owen-Jones för att verkligheten ska få fäste och djupare betydelse. Resultatet är intressant, men programmen handlar till slut mer om en mans ego än om att leva det enkla livet.

Det finns en poäng i grundidén: Går det att leva utanför konsumtionssamhället och kan man därigenom få mer livskvalité? och det finns definitivt tänkvärda saker med det hela – inte minst intervjuerna med andra människor som reflekterar över generositet, fattigdom, utsatthet och livet utan tillgångar. Det är intressant att se hur medmänniskornas generositet provoceras fram när de möter någon som reser tomhänt – men programmets upplägg gör det är lika intressant att fråga sig hur tomhänt man reser när man har ett TV-team i släptåg. Men en sak är säker: Att leva ”det enkla livet”, som Owen-Jones tolkar det, verkar vara väldigt komplicerat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *