Ett rött skynke faller ner över skärmen. Ett varningens eller eggandets sådant? SVT startar säsongen med den nya satsningen Maestro och spänningen darrar innanför Berwaldhallens scenväggar.
Och faktum är att det är riktigt kul. Sex kändisar får prova banan mot dirigerandets konst, som efter fem veckor ska resultera i fullständig konsert med Radiosymfonikerna (Sveriges Radios Symfoniorkester). Sommarvyer över Stockholm backas av diverse pophittar, men bara som mellanspel. Nerven drillas i Berwaldhallens loge där det blommande utslaget slutligen sker på scen.
Ola Rapace träder ut, tar konsertmästaren i hand, kliver upp på pulten och låter armarna vila utmed sidorna i en sista in- och utandning såväl för honom som orkestern. Det är på största allvar han gör det. Snyggt och fokuserat. Och Jörgen Kruth gör en oväntat imponerande insats. Claes Elfsbergs höftvicknigar ter sig mer än ovanliga, där vi annars är vana att se honom bekvämt vilande på nyhetsankarets stol. Och även om Viveca Lärns litteratur förmodligen gör sig bättre ju äldre man blir, är hon här lika charmig som det sötaste barn. Att Petra Mede gapat sig hes i Melodifestivalsamman är strax förlåtet när hon här ter hon sig som den värlsvana kommunikatören och hennes inslag hör till de större behållningarna. Kvar är då Marit Bergman. Om hennes insats är där för att väga upp de andras, sätta balans i programmet eller vad det nu än må vara, är ordet trist och intet annat.
Kristian Luuk fortsätter sin vana trogen att göra sig till en naturlig del av produktionens kulisser, där uttalet diri-g-era istället för diri-ch-era är av yttersta vikt.
Se första delen av Maestro här!
