En av den europeiska filmens stora regissörer avled i går efter en trafikolycka. Theo Angelopoulos gjorde filmer som inte liknande någon annans.
Ta bara en titel som ”Storkens dröjande steg”. Smaka på den. Nej, det smakar inte action. Överhuvudtaget inte amerikanskt. Du vet att en sådan titel innebär en film som vandrar i ett långsammare tempo än mycket annat. För sådan var han, Theo Angelopoulos, en man som hade sina egna visioner och inte passade in i mainstreamtänkandet.
I ”Odysseus blick” finns det flera sådana bilder, som när den stora Leninstatyn fraktades på floden. Men även filmer som ”Evigheten och en dag”, ”Tårarnas äng” och ”Biodlaren” hade bilder som gjorde intryck. När han nu dog höll han på med en film om den grekiska skuldkrisen. Den hade varit intressant att se.
